UTRIKIGN.
STORBRITANNIEN.
I Underhuset ställde sir D. L. Evans d. 7:etvå
frågor på lord Palmerston. Den första var:
Om England och Frankrike beslutit att i före-
ning och så vidt de förmådde beskydda Sar-
diniens sjelfständighet och statsförfattning emot
en möjligen desamma hotande österrikisk in-
tervention? — Den andra: Om brittiska sän-
debudet vid hofvet i Neapel hade, med an-
ledning af m:r Gladstones framställning, blif-
vit antydd att verka för mensklighetens sak
och för minskningen af den beklagansvärda
stränghet, som neapolitanska styrelsen utveck-
lade? — Lord Palmerston svarade att engel-
ska regeringen hyser det lifligaste deltagande
för Sardiniens oafhängighet och de bästa önsk-
ningar för sardinska statsförfattningens tref-
nad; men hade ännu icke haft någon anled-
ning att tro denna författning hotad. Det
sätt, hvarpå denna författning hittills visat sin
praktiska duglighet, under folkets och konun-
gens samverkan, berättigar till den väntan, at
densamma äfven framdeles skal! förblifva et
värdigt mönster till efterföljd för Europas na-
tioner i allmänhet; och, för de stater särskildt,
som ännu sakna fri samhällsordning, ett upp-
muntrande exempel till likartade framsteg.
Med anledning af den andra frågan, elle
om Neapel, yttrade lord Palmerston: Brittiska
regeringen, och alla de ledamöter i parlamentet.
hvilka läst representantens för Oxford nyss-
nämnda skrift, hafva med gränslös bedröfvelst
deri funnit bekräftelse på de uppgifter, som man
förut erhållit från åtskilliga andra källor öfve
den olyckliga ställningen i konungariket Neapel,
Naturligtvis åligger det icke brittiska regerin-
gen att göra den neapolitanska föreställninga!
öfver ett ämne, som blott rörer landets inre
förhållanden; men likväl finner jag mig be-
rättigad till den förklaringen, att m:r Gladstones
förfarande i denna sak länder honom till stor
heder; ty hedervärdt är det i alla hänseenden
att en engelsk gentleman af rang försakar de
njutningar som en stad, lik Neapel, erbjuder,
och i stället för att besöka vulkaner och upp-
gräfna städer, nedstiger i polisens och brott-
målsdomstolarnes fängelsehvalf och sjelf gran-
skar den belägenhet, hvari de der inkastade
olyckliga offren för laglöshet och orättvisa be-
finna sig, 1 ändamål att intressera allmänna
tänkesättet i Europa för afskaffandet af dylika
missbruk. Jag har derföre ansett som en pligt,
att skicka aftryck af dessa ströskrifter till alla
Storbritanniens sändebud i Europa, med uppdrag
att meddela innehållet deraf till de regeringar
hos hvilka de äro ackrediterade, och i förhoppning
att sålunda framkalla en inverkan, som må-
hända bör blifva ännu mera följdrik, än någon
vår omedelbara mellankomst.