UTRIKIGN. STORBRITANNIEN. I Underhuset ställde sir D. L. Evans d. 7:etvå frågor på lord Palmerston. Den första var: Om England och Frankrike beslutit att i förening och så vidt de förmådde beskydda Sardiniens sjelfständighet och statsförfattning emot en möjligen desamma hotande österrikisk intervention? — Den andra: Om brittiska sändebudet vid hofvet i Neapel hade, med anledning af m:r Gladstones framställning, blifvit antydd att verka för mensklighetens sak och för minskningen af den beklagansvärda stränghet, som neapolitanska styrelsen utvecklade? — Lord Palmerston svarade att engelska regeringen hyser det lifligaste deltagande för Sardiniens oafhängighet och de bästa önskningar för sardinska statsförfattningens trefnad; men hade ännu icke haft någon anledning att tro denna författning hotad. Det sätt, hvarpå denna författning hittills visat sin praktiska duglighet, under folkets och konungens samverkan, berättigar till den väntan, at densamma äfven framdeles skal! förblifva et värdigt mönster till efterföljd för Europas nationer i allmänhet; och, för de stater särskildt, som ännu sakna fri samhällsordning, ett uppmuntrande exempel till likartade framsteg. Med anledning af den andra frågan, elle om Neapel, yttrade lord Palmerston: Brittiska regeringen, och alla de ledamöter i parlamentet. hvilka läst representantens för Oxford nyssnämnda skrift, hafva med gränslös bedröfvelst deri funnit bekräftelse på de uppgifter, som man förut erhållit från åtskilliga andra källor öfve den olyckliga ställningen i konungariket Neapel, Naturligtvis åligger det icke brittiska regeringen att göra den neapolitanska föreställninga! öfver ett ämne, som blott rörer landets inre förhållanden; men likväl finner jag mig berättigad till den förklaringen, att m:r Gladstones förfarande i denna sak länder honom till stor heder; ty hedervärdt är det i alla hänseenden att en engelsk gentleman af rang försakar de njutningar som en stad, lik Neapel, erbjuder, och i stället för att besöka vulkaner och uppgräfna städer, nedstiger i polisens och brottmålsdomstolarnes fängelsehvalf och sjelf granskar den belägenhet, hvari de der inkastade olyckliga offren för laglöshet och orättvisa befinna sig, 1 ändamål att intressera allmänna tänkesättet i Europa för afskaffandet af dylika missbruk. Jag har derföre ansett som en pligt, att skicka aftryck af dessa ströskrifter till alla Storbritanniens sändebud i Europa, med uppdrag att meddela innehållet deraf till de regeringar hos hvilka de äro ackrediterade, och i förhoppning att sålunda framkalla en inverkan, som måhända bör blifva ännu mera följdrik, än någon vår omedelbara mellankomst.