efter våra klimätisiska och lökala förhållanden. RÄTTEGÅNGISoch POLISSAKER. Det af stadsfiskailen de Berg efter förordnande af juttitiekansleren imstämde tryckfrihetsmäl mot skriften: Vigtiga historiska upplysningar om Jesu verkliga dödssätt, förevar äter i dag på rädstufvurättens 6:te afdelning: Bokens utgifvare, notarien Andersson, som var älagd att i dag afgifva sin förklaring, anmälde att sedan af tyska originalet ytterligare utkommit 6:e och 7:e upplagorna, han med afseende ä mälets vigt ansett sig föranlåten att från Tyskland skaffa sig de ytterligare upplysningar, som kunde tjena till bevis i sakeen; men som svar ännu icke an. kommit på den reqvissition, han för sädant ändamäl gjort, anhöll han omi ätta dagars anstånd med svaromäls afgifvande, hvilket med aktors begifvande medgafs, med förelägganade för Andersson att nästa tis dag vid talans förlustt afgifva den förklaring och bevisning, han ville förebrringa. — Målet rörande den i lördagens Aftonblad omnämnda qvinspersonenm Granberg, hvilken af poliskonstaplarne Lundqvist och Jansson arresterades uti huset n:o 26 vid Nya Kungsholmsbrogatan, hvarest hon kl. 4 på morgonen ingått, men blifvit efterföljd af konstapeln Jansson, på hvilkens förfrågan om hennes ärende i huset hon, enligt konstapelns uppgift, endast svarat med oqvädinsord, företogs äter i gär, dertill såsom vittnen vore lallade viktualieh. Carl Norling, boende i det nyssnämnda huset, samt fångknekten Andersson och poliskonstapeln Larsson. Sedan polismästaren tillkännagifvit, att hr doktor Blachet, som besigtigat qvinspersonen Granberg, lemnat det intyg, att hom vore i hafvande tillständ, men annars arbetsför och att ingen blänad eller yttre skada fanns å hennes lemmar, hördes hr Norling, som berättade, att han kl. 4 ifrägavarande morgon vaknat äf nägot buller i husset, hvarföre ban öppnat ett fönster, då han förmärktt en poliskonstapel. stående utanför porten, hvilken på fräga upplyst, att hans kamrat efterföljt en misstänkt person som ingätt i huset. Hr Norling hade då kastat en rock på sig och gätt 3:ne trappor upp till vinden, efterföljd af den förut på gatan stäende poiskonstapeln, och fann der dennes kamrat, fasthällarde qvinspersonen Granberg, hvilken vägrade att medö!ja och oupphörligt gallskrek, sä att alla i huset bende personer skyndade uti förstugorna. Vittnet, h: Norling, berättade sjelf att han uppmanat konstaplana att slå henne, med de orden: Ta och kläna; detär ej värdt att krusa med det; men konstaplarne hade icke efterföljt vittnets uppmaning till väld, utan endast fört henne med sig bort, utan att på nägot sätt misshandla henne. Fångknekten Andersson och poliskonstapeln Larsson intygade bäda, att Granberg vid ankomsten till Castenhoftshäktet spottat konstaplarne Lundqvist och Jansson i ansigtet, samt försöktt att springa från dem nedät Gustaf Adolfs torg, hvarest hon likväl äter fasttogs af Jansson, hvilken hon: dervid benämnde med ätskilliga oqväden, under det Ihon skrek oupphörligt. I anledning häraf dömdes Granberg, att för polisbetjeningens oqvädamde och för oljud å gata böta tillsammans 5 rdr biko; hvarföre hon, i brist af böter, skulle undergå (6 dagars fängelse vid vatten och bröd. Då Granberg anmärkte, att hon i sitt hafvande tillstånd skulle lida af att undergå vatten och brödstraff, resolveradles att hr doktor Blachet häröf. ver först skulle gifva utlåtande; hvarföre målet uppsköts och Granberg äterfördes i häkte. — Säsom tillägg till referatet i gårdagens nummer angäende förhöret med poliskonstaplarne Jacobsson och Schulz, tilltalade för det de skulle hafva olagligen häktat sömmerskan Betty Boström äfvensom misshandlat henne, får nämnas: De förut afhörde, af Boström åberopade, vittnen hafva i sina berättelser gifvit de tilltalades förtarande en för dem ganska graverande färg. Boström lyckades nemligen styrka, att hon vid tillfället icke varit öfverlastad af starka drycker (fastän hon derföre at polismästaren dömdes till böter, sedan vittnen intygat angifvelsens riktighet), ej fört eväsende och i allmänhet vore välkänd och icke uppförde sig vildsint, sarnt att Jacobsson misshandlat henne, oaktadt hennes vistande ute nattetid tillräckligen, såsom domstolens ordförande i gär yttrrade, vittnar om hennes födkrok och lefverne, äfvenssom det är bekant att hon är samma dame, hvilkeen för kort tid sedan inför rädhusrättens 5:te afdelningg, tillika med 2:ne andra personer, var tilltalad attt hafva öfverfallit poliskonstaplarne Lambert och Petterssson, ehuru Boström i brist af bevis frikändes. I gåär togo 6 vittnen på sin ed att Boström vid tillfällett varit öfverlastad, fört oväsende och, oaktadt flera gånger tillsagd att gå hem, under stoj strukit omkring på gatorna samt från en murareställning framdragit en s. k. bock och en stege på gatan. Jacobsson hade alldeles icke slagit Boström, utan hade separationskarlarne knuffat henne för det hon icke godvilligt medföljde, hvilket Jacobsson förbjudit dem att göra, under uttryck: Far fogligt fram, men släpp ej af hemne. Oaktadt troligen de tilltaJade konstaplarne gått nägot för mycket bröstgänges till väga, sines dock, efter dessa sednare vittnesförhör, att de, såsom i går nämndes, endast handlat efter förmans ordres, och dä Boström slet sig ifrån såväl dem som separationskarlarne, kan det antagas att Kon icke uppfört sig just sä stilla och fogligt, som hennes vittnen sökt göra troligt. Icke mindre än 16 vittnen äberopades a.f de tilltalade, hvilka ytterligare skola höras, hvarföre mälet uppsköts. — I gär afton omkring kl. 10 inträffade den olyckan, att en frän staden ätervändande ökstock, hvaruti befunno sig 4 personer, öfverseglades af ängfartyget Kommendörkapten, hvarvid 2:ne personer tillsatte lifvet. Trädgårdsmästaren Johan Asklund frän Norsborg och hans sällskap, pigan Kirstner, drängen Österman, samt Asklunds svägerska, sömmerskan Joh. Eriksson, hade på ätterfärden frän staden lagt till vid Stora Essingen, der nägon förtäring intagils, hvarefer färden fortsatts kslockan öfver 9 på aftonen. Askunds svägerska hadde suttit vid styret och då båten kommit nägot ut ppåä fjärden mellan Essingen och Pettersberg, hade mnan observerat ängfartyget, men försöket att väja haåde misslyckats, och fartyget hade med sin bog så välddsamt stött emot bäten, att densamma kantrade, hwarvid alla de i bäten befintliga personerna kommo i sjön. Angfartyget, som genast stoppade machinen och nedfirade sin bät, lyckades rädda Asklund och vigan Kirstner; men Eriksson och drängen Österman mkommo, oaktadt en-annan båt, som i samma ögoblick kom roende, biträdde vid räddningsförsöken. Vid det förhör, som i dag förevarit härom i poliskammaren, uppgåfvo matrosen Olsson och styrman Söderberg å ängfartyget Kommendörkapten, att de, på omkring 89 ä 100 famnars afständ, observerat båten mot mänans sken i vattnet, samt tillkännagifvit detta v ör befälhafvaren, kapten Pettersson, som då höll åtv sidan. med. fartyget, hvilket varit försedt med 2:nel3 ulörta lyktor; men bätea hade dä styrt åt sammaln äll. Befallning gafs nu att stoppa machinen, menö fetta oaktadt hade fartyget, i anseende till den fart wvaruti det var, stött emot bäten. ti Mälet-anstär förs vidare upplysningars inhemtande. d HHlll PS OC om