efter våra klimätisiska och lökala förhållanden.
RÄTTEGÅNGIS- och POLISSAKER.
Det af stadsfiskailen de Berg efter förordnande
af juttitiekansleren imstämde tryckfrihetsmäl mot skrif-
ten: Vigtiga historiska upplysningar om Jesu verk-
liga dödssätt, förevar äter i dag på rädstufvurättens
6:te afdelning: Bokens utgifvare, notarien Andersson,
som var älagd att i dag afgifva sin förklaring, an-
mälde att sedan af tyska originalet ytterligare ut-
kommit 6:e och 7:e upplagorna, han med afseende ä
mälets vigt ansett sig föranlåten att från Tyskland
skaffa sig de ytterligare upplysningar, som kunde
tjena till bevis i sakeen; men som svar ännu icke an.
kommit på den reqvissition, han för sädant ändamäl
gjort, anhöll han omi ätta dagars anstånd med svaro-
mäls afgifvande, hvilket med aktors begifvande med-
gafs, med förelägganade för Andersson att nästa tis
dag vid talans förlustt afgifva den förklaring och bevis-
ning, han ville förebrringa.
— Målet rörande den i lördagens Aftonblad om-
nämnda qvinspersonenm Granberg, hvilken af poliskon-
staplarne Lundqvist och Jansson arresterades uti hu-
set n:o 26 vid Nya Kungsholmsbrogatan, hvarest hon
kl. 4 på morgonen ingått, men blifvit efterföljd af
konstapeln Jansson, på hvilkens förfrågan om hennes
ärende i huset hon, enligt konstapelns uppgift, endast
svarat med oqvädinsord, företogs äter i gär, dertill
såsom vittnen vore lallade viktualieh. Carl Norling,
boende i det nyssnämnda huset, samt fångknekten
Andersson och poliskonstapeln Larsson.
Sedan polismästaren tillkännagifvit, att hr doktor
Blachet, som besigtigat qvinspersonen Granberg, lem-
nat det intyg, att hom vore i hafvande tillständ, men
annars arbetsför och att ingen blänad eller yttre skada
fanns å hennes lemmar, hördes hr Norling, som be-
rättade, att han kl. 4 ifrägavarande morgon vaknat
äf nägot buller i husset, hvarföre ban öppnat ett fön-
ster, då han förmärktt en poliskonstapel. stående utan-
för porten, hvilken på fräga upplyst, att hans kam-
rat efterföljt en misstänkt person som ingätt i huset.
Hr Norling hade då kastat en rock på sig och gätt
3:ne trappor upp till vinden, efterföljd af den förut
på gatan stäende poiskonstapeln, och fann der den-
nes kamrat, fasthällarde qvinspersonen Granberg, hvil-
ken vägrade att medö!ja och oupphörligt gallskrek,
sä att alla i huset bende personer skyndade uti för-
stugorna. Vittnet, h: Norling, berättade sjelf att han
uppmanat konstaplana att slå henne, med de orden:
Ta och kläna; detär ej värdt att krusa med det;
men konstaplarne hade icke efterföljt vittnets upp-
maning till väld, utan endast fört henne med sig bort,
utan att på nägot sätt misshandla henne. Fångknek-
ten Andersson och poliskonstapeln Larsson intygade
bäda, att Granberg vid ankomsten till Castenhofts-
häktet spottat konstaplarne Lundqvist och Jansson i
ansigtet, samt försöktt att springa från dem nedät Gu-
staf Adolfs torg, hvarest hon likväl äter fasttogs af
Jansson, hvilken hon: dervid benämnde med ätskilliga
oqväden, under det Ihon skrek oupphörligt.
I anledning häraf dömdes Granberg, att för polis-
betjeningens oqvädamde och för oljud å gata böta
tillsammans 5 rdr biko; hvarföre hon, i brist af bö-
ter, skulle undergå (6 dagars fängelse vid vatten och
bröd. Då Granberg anmärkte, att hon i sitt haf-
vande tillstånd skulle lida af att undergå vatten och
brödstraff, resolveradles att hr doktor Blachet häröf.
ver först skulle gifva utlåtande; hvarföre målet upp-
sköts och Granberg äterfördes i häkte.
— Säsom tillägg till referatet i gårdagens num-
mer angäende förhöret med poliskonstaplarne Jacobs-
son och Schulz, tilltalade för det de skulle hafva o-
lagligen häktat sömmerskan Betty Boström äfvensom
misshandlat henne, får nämnas:
De förut afhörde, af Boström åberopade, vittnen
hafva i sina berättelser gifvit de tilltalades förtarande
en för dem ganska graverande färg. Boström lycka-
des nemligen styrka, att hon vid tillfället icke varit
öfverlastad af starka drycker (fastän hon derföre at
polismästaren dömdes till böter, sedan vittnen inty-
gat angifvelsens riktighet), ej fört eväsende och i all-
mänhet vore välkänd och icke uppförde sig vildsint,
sarnt att Jacobsson misshandlat henne, oaktadt hennes
vistande ute nattetid tillräckligen, såsom domstolens
ordförande i gär yttrrade, vittnar om hennes födkrok
och lefverne, äfvenssom det är bekant att hon är
samma dame, hvilkeen för kort tid sedan inför rädhus-
rättens 5:te afdelningg, tillika med 2:ne andra perso-
ner, var tilltalad attt hafva öfverfallit poliskonstaplarne
Lambert och Petterssson, ehuru Boström i brist af be-
vis frikändes. I gåär togo 6 vittnen på sin ed att
Boström vid tillfällett varit öfverlastad, fört oväsende
och, oaktadt flera gånger tillsagd att gå hem, under
stoj strukit omkring på gatorna samt från en murare-
ställning framdragit en s. k. bock och en stege på
gatan. Jacobsson hade alldeles icke slagit Boström,
utan hade separationskarlarne knuffat henne för det
hon icke godvilligt medföljde, hvilket Jacobsson för-
bjudit dem att göra, under uttryck: Far fogligt fram,
men släpp ej af hemne. Oaktadt troligen de tillta-
Jade konstaplarne gått nägot för mycket bröstgänges
till väga, sines dock, efter dessa sednare vittnesför-
hör, att de, såsom i går nämndes, endast handlat ef-
ter förmans ordres, och dä Boström slet sig ifrån så-
väl dem som separationskarlarne, kan det antagas att
Kon icke uppfört sig just sä stilla och fogligt, som
hennes vittnen sökt göra troligt. Icke mindre än 16
vittnen äberopades a.f de tilltalade, hvilka ytterligare
skola höras, hvarföre mälet uppsköts.
— I gär afton omkring kl. 10 inträffade den olyc-
kan, att en frän staden ätervändande ökstock, hvar-
uti befunno sig 4 personer, öfverseglades af ängfar-
tyget Kommendörkapten, hvarvid 2:ne personer till-
satte lifvet. Trädgårdsmästaren Johan Asklund frän
Norsborg och hans sällskap, pigan Kirstner, drängen
Österman, samt Asklunds svägerska, sömmerskan Joh.
Eriksson, hade på ätterfärden frän staden lagt till vid
Stora Essingen, der nägon förtäring intagils, hvaref-
er färden fortsatts kslockan öfver 9 på aftonen. Ask-
unds svägerska hadde suttit vid styret och då båten
kommit nägot ut ppåä fjärden mellan Essingen och
Pettersberg, hade mnan observerat ängfartyget, men
försöket att väja haåde misslyckats, och fartyget hade
med sin bog så välddsamt stött emot bäten, att den-
samma kantrade, hwarvid alla de i bäten befintliga
personerna kommo i sjön. Angfartyget, som genast
stoppade machinen och nedfirade sin bät, lyckades
rädda Asklund och vigan Kirstner; men Eriksson och
drängen Österman mkommo, oaktadt en-annan båt,
som i samma ögoblick kom roende, biträdde vid
räddningsförsöken.
Vid det förhör, som i dag förevarit härom i polis-
kammaren, uppgåfvo matrosen Olsson och styrman
Söderberg å ängfartyget Kommendörkapten, att de, på
omkring 89 ä 100 famnars afständ, observerat båten
mot mänans sken i vattnet, samt tillkännagifvit detta v
ör befälhafvaren, kapten Pettersson, som då höll åtv
sidan. med. fartyget, hvilket varit försedt med 2:nel3
ulörta lyktor; men bätea hade dä styrt åt sammaln
äll. Befallning gafs nu att stoppa machinen, menö
fetta oaktadt hade fartyget, i anseende till den fart
wvaruti det var, stött emot bäten. ti
Mälet-anstär förs vidare upplysningars inhemtande. d
HHlll
PS OC - om