sorter ar verkmatt. rrinerre Klinkowstroöom, som uUIKLU!VC de andra talarne erkände decimalsystemets fördelar, ra ville att man, i fall något öfvergångsförslag bordel ve antagas, skulle börja med att få alla de nuvarandeler olika systemerna i mynt, mått, mål och vigt reduce-lni -Irade till ett enda system i hvardera, derifrån hanlåt q ansäg öfvergången till decimalsystemet blifva lättare.sk Friherre Stjernstedt förenade sig med friherre Palm-ld: Istjerna. Hr Tham talade för bifall till utskottets)ni framställning och opponerade sig mot friherre Palm-ni Istjernas sväfvande ordalag; han ville tillämpning aflk en bestämd grundsats. När derefter friherre Palm-lve stjerna äter tog till ordet, menade han, att de af re-ks Igeringen och ständerna antagna grunderna äro i visslult män ogillade af nationen och derföre ville friherrenm ?Iha en annan uppställning, en ny bas. ic t) Under djup tystnad och allmän uppmärksamhet tog m I frih. Wrede till ordet. Han förklarade det anmärk-J: ning med skäl kunde göras mot utskottet derföre, attl de Ådet icke fästat nog afseende vid ett förslag, som re-l1 dan länge varit uppgjordt, hvilket regeringen och stän--li derna gillat, och som derföre så mycket lättare kun-de nat införas. Men för att komma till ett resultat ville ti I friherren, att man skulle gå in på utskottets förslag, hi -I det bästa som under nuvarande omständigheter lät sig lgöra. Hvad som sagts om duodecimalsystemets före-h träde framför decimalsystemet gillade friherren på detm sätt, att duodecimalsystemet verkligen är lättare omjsö räknesystemet äfven derpå är grundadt, så att ickelm rlallenast sortsindelningen är grundad på tolftaletlyt utan derjemte också systemet för tal. Deremot ärjdr -Idet gifvet, att det ästadkommer stora svärigheter att fi hafva siffersystemet uppgjordt efter tiodemingen som he grund, och sortfördelningen efter 12 eller andra tal.lri Hvad det beträftade, att nya namn skulle vara onö-li diga, så påminde triherren att det blott skulle ledalni till villervalla om samma namn skulle finnas för olika jvö -Ibegrepp. Just för redighet och lätthet borde man lti noga genom nya namn skilja mellan de gamla och lar de nya qvantiteterna. wu Frih. Cederström medgaf, att frih. Wrede hade enlte företrädesrätt att försvara vetenskapens sattser, men l el åberopade sig på svenska folkets tycken, vanor ochso föreställningssätt, som vore sådana, efter friherrensni förmenande, att i hela Svea land afgjord motvilja lg mot decimalsystemet skulle finnas. Till svar å hråli Brakelsf råga gjorde friherren en kontrafräga, om hr B. (in kunde dela decimaler i fjerdedelar och ättondedelar. at Slutligen slöt han sig till frih. Klinkowströms projekt. ld Frih. Wrede upptog till svaromäl frih. Cederströmsluw pästående om motviljan i hela Svea land och visadelsi att dermed förhåller sig så, att t.ex. allmogen i Da-lre larne, oberoende af regering och vetenskapsmän heltlai praktiskt för eget behof uppgjort ett serskildt deci-lIv malsystem för ytmått, enligt hvilket tunnlandet inde-h Silas icke i 14,000 qvadratalnar utan i 14,400 delar, sc hvilket tal är jemn qvadrat af sidan 120 och gör detld , möjligt för Dalarnes säkallade retkarlar att på ställetk med tillbjelp af stäng och efter decimalsystemet iensi handvänning på förskinnet med täljknifven utföra areal-fi beräkningar, hvilka landtmätaren blott med stor svä-la frighet och vidlyftighet kan exequera efter det för yt-H mätt gällande systemet. sl Utskottets förslag gick efter detta försvar igenomlg li votering. ir I gårdagens Aftonblad 3:e sidan, 3:e spal-s: Rättelse: g ten i datt för bondeståndet står: d Ständet bes. fp PR HR RR RR fv m I UR sj ja utan . ät först bifall till denna hemställan, st någon stunds debatt samma beslutle men uppref efter . och antog ändteligen helga botsrtsndet genom votea äs: ståndet beslöt hifall till denna hemställan!h och biföll äfven sedermera, fier någon stunds debatt, lj betänkandet i sin helhet, genon votering, med 48 rö-le ster emot 29. y mmEREERVEEESOUEEA a Diskussionen i Borgareståndet den 12 Juni, om i ändringar i Fabriksoch Hana!verksordningen p af den 22 Dec. 1846. . I (Forts. från mändagsbladet.) Ii , Hr Hesselgren: Med särdeles ledsnad sakna Jags Iden värde reservanten, som nu bordt vara tillstäacs!ik t) för att närmare utveckla de följder, som sannoliktlp uppstä, derest motionen afsläs. Hr Bosxus har emellä, lertid redan upptagit och så nöjaktigt besvarat reser-ly -lvationen, att föga återstår att tillägga. Det tordelsg: -Idock tillåtas mig att emot densamma framställa ännu y ,nägra anmärkningar. Härvid vill jag i främsta rumaj met nämna, att den omordade allmänna belätenhe-lo Iten med 1846 års handtverksordning sannerligen ickely I förefinnes, om ej ensamt hos reservanten sjelf ochla; I möjligen hos nägra få med honom liktänkande. Detln, -Ifanns en tid, då man säväl här som i andra länder ir .Jansäg det vara en lycka för landet att ega en me-lk I delklass, som kunde berga sig. Nu synes likväl mot-a, satsen vara på väg att blifva införd. Jag lemnarip: Tderhän Huru bra det kunde blifva, om det lyckades! m latt äfven i detta fall taga föredöme frän England.ly I Kapitalisterna skulle snart slå under sig alla industri-p; Jella yrken och följden blifva, att arbetaren aldrig egde li utsigt att en gång komma att, som man säger, stå pålåt legen botten, hvilket likväl hittills varit förhällandet.!D lEn sådan åsigt lemnar jag åt sitt värde, och jag tror!gg Imig kunna försäkra, att densamma icke eger så särfa I deles talrika anhängare. Reservanten har sagt, attigj Ide handtverk, som blifvit befriade från mästerskaps-ni I tvänget, tilltaga säväl i välständ som skicklighet.1ys Denna uppgift är helt och hållet oriktig och bevisarlsg endast att reservänten är i fullkomlig okunnighet omiel förhällanderna härutinnan. Vidare säger han: menlta dessa handtverk äro alltför få, att mottaga den del aflq Idet unga slägtet, som skulle villigt egna sig åt nä-lq ringslifvet, om det erbjöd dem en friare och ansed-Im dare verksamhet, men som af hindren derför, så attlia säga, tvingas att egna sig ät embetsoch handels-jp: banorna, hvarigenom der en trängsel uppstär, som ärl oJ skadlig bäde i allmänt och enskildt afseende,. Det ärlyij Åkändt att reservanten icke tillhör handtverksutan ny handelsklassen, och det tycks verkligen, som om hanl hm kommit i erfarenhet. af en dylik trängsel. Det börlm säledes ej. förundra nägon, att han önskar, det en fy mängd ynglingar, som nu slå sig på handel, hellrelr; legnade sig åt handtverkerierne. Jag vill ej bestridalp; det vore nyttigt om äfven ynglingar af hvad manlns kalla bättre folk ville egna sig ät handtverkerier. Så dant h sader likväl, det mäste medgifvas, mera sälvagling erhållit nägon bättre bildning, lan. Om en tillhör den fattigare klassen, är ej så, äfven om han uvuderkastar sig de svårigheter, fö exempel på att han vandet af ett yrke, hvartilllte som äro förenade med la. Wighet. Sättes någon säfordras kraft, allvar och ihä. s oftast sett att han,!sk dan yngling i lära, så har mar —— fill förä 4 P S A till föräldrarnelär efter nägon tids förlopp, löper hen. ap vill, med oeh klagar att han der sliter ondt. svit vandlan ett ord, icke vara tjenare, då han redan bu. — ickelne att agera herre. På detta sätt lärer han doen ag yrket, och jag frågar: hurudana mästare skola säda. -s, lärlingar blifva? Helt annorlunda är det i handelsi. ;rket. Det är visserligen lättare att lära sig mäta,loch väga och vexla penningar. Icke dess mindre har man I tillförene ansett, att äfven här vissa läroår behöfdes.1:a Numera erfordras dock icke nägot dylikt och följden I är, jag vädjar till herrar handlande, att en mängdlriks ynglingar, som före 1846 ärs författning varit nöd-l Mm sakade att konditionera, nu, utan något hinder, rusalran blindt ästad och handla för egen räkning. Efter nä-stå gon tids förlopp gä de likväl under och mäste upp-Ade höra med handeln. Under tiden hafva de dock gjortländ ondt för sig sjelfva och andra, som drifva denna rö-!me relse, och det är detta som reservanten synes hufvud-!det sakligast hafva fruktat för. I reservationen säges vidare: ,hvad säkerhet lemnar väl mästareprofvet? Hvad betyder ett stycke, som han sjelf gjort, om han sedan såsom mästare be gagnar däliga arbetare och däliga materialier m. m. ? J att Här framskymtar återigen en okunnighet, som endast vid kan förklaras deraf, att reservanten velat göra sig tilllbon organ för ett parti, utan att för sig sjelf göra klartldrä det ämne, hvarom frågan är. Följden af en sädanlatt frihet, som reservanten synes åsyfta med uttrycket:yta satt lemna den sökande till förutvarande mästaresSsök godtyckliga bedömande, hotar den enskildes rätt, spä mn TRA dt TR TRA AR PT RR RR a Fa 8 RR Å I )