nas entreer. — irpelets yLue al Cclcäelll Vi hål dess pris så billigt, att det föga öfverstiger be fjerdedelen af hvad den tyska upplagan kostar. fn —u— 9 CD sko Ko Utskottsbeiänkanden. ) Konstitutionssutskottets memorial, i anledning afäternn remiss af mermorialet N:o 19, innehällande förslag till ändring i 1:a mom. 14 R. O., rörande representame tionsrättighetern för Stockholm, föreslås till grundlagsenlig behandliing adelns från de andra tre riksständen skiljaktiga besslut. 40 I Statsutskotttets utlätande N:o 291, angående inpa hägnandet af den obebyggda platsen emellan Riksplc gäldskontorets hus och Riddarholms-kanalen samt: aning läggningen af en kajeller strandmur vid samma kaje! nal, föresläs : re: 1:0 att, till landningsställe för bätar, en strandgata tid af 15 alnars bredd, med en lägre kaj-mur, må anhe läggas långsefter Riksgäldskontorets tomt invid RidM: darholms-kanalen ; ga 2:o att denna strandgata, under oförändradt bibehåldel lande af Rksgäldskontorets nuvarande egandeoch pr dispositionsätt öfver den plats, der densamma varun der anlagd, må tills vidare upplåtas till allmänt be— gagnande fir ofvan omförmälda ändamål; nin 3:o-att mellar samma gata och den öfriga delen af rin nämnde tont må, säsom stödjemur för jordvallen afg å gärden sumt tomtens inhägnande på denna sida, uppföras en mur af huggen grästen, hvilken mur m: på lämpligt ställe bör genombrytas af en, med stängKv sel utaf jerngrindar försedd, nedgängstrappa frän gärdsplanenar till strandgatan; tio 4:0 att ifrågarvarande tomt, genom ett jernstaket på lägre stenfoot samt ett par grindar af jern, må inst hägnas på iden obebyggda sida deraf, som gränsar dr till-den öppna platsen vid Riddarholmsbron; ad 5:0 att den sälunda inhägnade delen af tomten nära vågrätt utjemnas, samt ordnas och apteras för planut teringar afträd och buskar; m 6:0 att fullmiktige i Riksgäldskontoret må få sig uppro draget att, under iakttagande af här ofvan meddelade bestänmelser, ofördröjligen gå i författning ter! om alla dssa arbetens utförande på det sätt och lär i den ordnng, de lämpligast finna. t I —— N. 292, i anl. af erhällen äterremiss af sk betänkandet 1:o 130, angäende befrielse för magana sinsförvaltarer i Warberg, Anders Öhrvall, från honom ädörmd esättningsskyldighet till statsverket, tillte styrkes, att de ä ofvanberörde ersättningsbelopp till de statsverket relan influtne medel skall för advokatfiskam lens i Kammarrätten räkning innehällas sä stor del, ta som motsvarar den aktoratsprovision, hvilken,på grund na af 23 i Kongl. Kammarrättens instruktion den 15 na Oktober 1831, skolat honom tillkomma, derest kro-, nans berörde fordran i sin helhet till statsverket ingått. da I — — N:o 293 tillstyrkes, att Nya TrollhätteTr kanal-bolags-direktion mä till skatte få lösa gamla slussen vid Lilla Edet, med tillhörande område, under de af Kongl. Maj:t nädigst föreslagne vilkor, enN. dast med den förändrade ordalydelse af2:a mom., att 3, ärliga räntan af lägenheten bestämmes till enahanda belopp med muvarande arrendeafgiften eller Trehundra hs rdr bko efter 1830 ärs myntfot. I I —— N:co 294 tillstyrkes, att Rikets Ständer ville ställa till Komngl. Maj:ts nädiga disposition ett belopp I af 3,333 rdr 16 sk., att till Riksgäldskontoret utgå, för att till awmditören Scheutz utbetalas, i den händelse Y Kongl. Maj:t skulle, efter vederbörlig pröfning, finna, 5? att den af honom och hans son Edvard Scheutz upp2 funne räknemachin, färdiggjord, befinnes uppfylla det di dermed äsyftide ändamäl; och torde, i händelse af, rä Rikets Ständ:rsfibifall till denna Utskottets hemstäl5 lan, underdbig skrifvelse i ämnet böra till Kongl. 0 Maj:t aflätas de Reservatiorer äro anförda af grefve Mörner, herr Mm Rappe, Nils 3trindlund och Anders Medin. le I utlåtande n:o 295, i anledning af väckte motio-!YV! ner, angående förändradt användande af den till sko-C lorna i städerne inom Lunds stift utgående helgonskyld, samt om denna afgifts upphörande, m. m., afstyrkas motionerne. Riksdagsfullmäktigen Christen Andersson har reseryl verat sig och med honom David Andersson frän Halland instämt. ri Denna reservation torde förtjena att i sin helhet, bi meddelas, då här otvifvelaktigt gäller ett gammalt ri ingrepp i kommunernas rätt. Den är af följande lyty delse: 2 Emot utskottets hemställan, att de, rörande anjsk vändandet af helgonskylden i Skäne till socknarnes folkskolor, väckta motioner icke må till nägon rikets stänbe ders ätgärd föranleda, får jag mig reservera; och väåfö gar anhälla om respektive riksståndens synnerliga upput märksamhet till det ådagalagda, sanna förhällandet:ar att, denna sä kallade helgonskyld, säsom en af sock-af marne i och för deras egen gudstjenst och kyrkosäng!m af älder ätagen utskyld, rättsenligt är deras egendom,lm som aldrig bordt af staten kunna disponeras till an-lsy dra bebhof. fö I stället attt utreda detta förhällande och erkänna den enda gillttiga rättsprincipen, har utskottets pluralitet genast åberopat de regeringsoch riksdagsbeslut, hvilka obestriidligen väldfört landtsocknarnes rätt; samt derifrån allena hemtat stöd för sitt afstyrkande af motionerna. Ett sädant förfaringssätt kan dock icke sluta den tvi sekel gamla tvisten i denna sak. Frågan mäste altjemt äterkomma och besvira statsmakterna, domsdlar och menigheter; ty det liggerisamhällstillståndts, på rättsgrunder hvilande, skick, att minnet af let orättvisa förblifver i generationerna, och derigencm sinnena oaflätligt känna sig manade att påyrka rättelse. Man handlar derföre i detta, som så mänga andra fall, hvari landtbygdernas naturliga och lagliga rättigheter blifvit kränkta och fortfarande underkännas, ganska obetänksamt, då man ej gör slut på orättvisorne och missförhållandena, genom att läta staten godtgöra för framtiden, hvad den flydda tiden brutit. I denna sak är det obestridligt, att de förhållanden icke längre ffinnas till, som under fordna tider föranledt och då ! kunnat ursäkta en del af Skänska helgonskyldens dragande från landtsocknarne till städernas skolor. Församlingarne antaga och aflöna nu för tiden sina ständiga klockare; de begagna ej mera lärjungar från städernas skolor till detta kall; och det är bevisadt, att det var i och för dessa lärjungars underhåll och uppmuntran, icke till städernas skollärare, som helgonskylden ursprungligen af alla inom 2 mil från städerna belägna kyrkosocknar dertill anslogs. Statn har sedan lemnat allt större fördelar och anslag ill stadsskolorna, och detta förökar obilligheten af tt läta helgonskylden fortfarande till dem utgöras, uder det att folkundervisningen i landtsocknarna ä deraf i sä stort behof och dessa socknar numeraicke hemta nägra motsvarande fördelar af stadsskolrna. Vidare br i denna sak betraktas, attvid yrkandet på landtsocnarnes rätt att äter fritt och lagligt till kommunern.s egna behof få disponera den kommunala afgifte, man alldeles icke begärt, att städernas skolor skull: blifva lidande. Man har, under det man yrkat rättvia åt landsbygden, önskat bibehällandet af iöftens helgå och päräknad inkomst för städernas skolundervisning. Man har erkänt, då regeringen en gäng lofvat dem en fördel, och då äfven, efter det att vilkoren derför ieke mera uppfylles, regering oeh ständer låtit den fortfara, att de ock hädanefter böra hällas skadeslösa. Men skyldigheten till skadeständet är ej mera landtsocknarnes, utan statens; den dertill erforderliga summa är utredd och den uppgär till icke fyllest 8000 rår bko. Det är då för denna summa, som man vägrade att återställa ett bevisadt rättsförbällande; dlet är för detta, för det allmänna obetydliga, men för de lidande landtsocknarna kännbara belopp, sonm man ser framdragas sädana motskäl, som att helgonskkylden icke bör socknarne återgifvas, emedan de derraf tillskyndas olika fördelar, allt efter som frän visdssa socknar afringa omfång erlägges större belopp, än från andra folkrikare, 0. 8. V., liksom nägon kunde begära att äterfå mera, än hvad nu honom orätt :affordras. . Slutligem bör tagas i betraktande, att säväl rik t3j