nas entreer. — irpelets yLue al Cclcäelll Vi hål
dess pris så billigt, att det föga öfverstiger be
fjerdedelen af hvad den tyska upplagan kostar. fn
—u— 9
CD sko
- Ko
Utskottsbeiänkanden. )
Konstitutionssutskottets memorial, i anledning afäter- nn
remiss af mermorialet N:o 19, innehällande förslag till
ändring i 1:a mom. 14 R. O., rörande representa- me
tionsrättighetern för Stockholm, föreslås till grundlags-
enlig behandliing adelns från de andra tre riksständen
skiljaktiga besslut. 40
I Statsutskotttets utlätande N:o 291, angående in- pa
hägnandet af den obebyggda platsen emellan Riks- plc
gäldskontorets hus och Riddarholms-kanalen samt: an- ing
läggningen af en kaj- eller strandmur vid samma ka- je!
nal, föresläs : re:
1:0 att, till landningsställe för bätar, en strandgata tid
af 15 alnars bredd, med en lägre kaj-mur, må an- he
läggas långsefter Riksgäldskontorets tomt invid Rid- M:
darholms-kanalen ; ga
2:o att denna strandgata, under oförändradt bibehål- del
lande af Rksgäldskontorets nuvarande egande- och pr
dispositionsätt öfver den plats, der densamma var- un
der anlagd, må tills vidare upplåtas till allmänt be- —
gagnande fir ofvan omförmälda ändamål; nin
3:o-att mellar samma gata och den öfriga delen af rin
nämnde tont må, säsom stödjemur för jordvallen afg
å gärden sumt tomtens inhägnande på denna sida,
uppföras en mur af huggen grästen, hvilken mur m:
på lämpligt ställe bör genombrytas af en, med stäng- Kv
sel utaf jerngrindar försedd, nedgängstrappa frän
gärdsplanenar till strandgatan; tio
4:0 att ifrågarvarande tomt, genom ett jernstaket på
lägre stenfoot samt ett par grindar af jern, må in- st
hägnas på iden obebyggda sida deraf, som gränsar dr
till-den öppna platsen vid Riddarholmsbron; ad
5:0 att den sälunda inhägnade delen af tomten nära
vågrätt utjemnas, samt ordnas och apteras för plan- ut
teringar afträd och buskar; m
6:0 att fullmiktige i Riksgäldskontoret må få sig upp- ro
draget att, under iakttagande af här ofvan medde-
lade bestänmelser, ofördröjligen gå i författning ter!
om alla dssa arbetens utförande på det sätt och lär
i den ordnng, de lämpligast finna. t
I —— N. 292, i anl. af erhällen äterremiss af sk
betänkandet 1:o 130, angäende befrielse för maga- na
sinsförvaltarer i Warberg, Anders Öhrvall, från ho-
nom ädörmd esättningsskyldighet till statsverket, till- te
styrkes, att de ä ofvanberörde ersättningsbelopp till de
statsverket relan influtne medel skall för advokatfiska- m
lens i Kammarrätten räkning innehällas sä stor del, ta
som motsvarar den aktoratsprovision, hvilken,på grund na
af 23 i Kongl. Kammarrättens instruktion den 15 na
Oktober 1831, skolat honom tillkomma, derest kro-,
nans berörde fordran i sin helhet till statsverket ingått. da
I — — N:o 293 tillstyrkes, att Nya Trollhätte- Tr
kanal-bolags-direktion mä till skatte få lösa gamla
slussen vid Lilla Edet, med tillhörande område, un- -
der de af Kongl. Maj:t nädigst föreslagne vilkor, en- N.
dast med den förändrade ordalydelse af2:a mom., att 3,
ärliga räntan af lägenheten bestämmes till enahanda
belopp med muvarande arrendeafgiften eller Trehundra hs
rdr bko efter 1830 ärs myntfot. I
I —— N:co 294 tillstyrkes, att Rikets Ständer ville
ställa till Komngl. Maj:ts nädiga disposition ett belopp I
af 3,333 rdr 16 sk., att till Riksgäldskontoret utgå,
för att till awmditören Scheutz utbetalas, i den händelse Y
Kongl. Maj:t skulle, efter vederbörlig pröfning, finna, 5?
att den af honom och hans son Edvard Scheutz upp- 2
funne räknemachin, färdiggjord, befinnes uppfylla det di
dermed äsyftide ändamäl; och torde, i händelse af, rä
Rikets Ständ:rsfibifall till denna Utskottets hemstäl- 5
lan, underdbig skrifvelse i ämnet böra till Kongl. 0
Maj:t aflätas de
Reservatiorer äro anförda af grefve Mörner, herr Mm
Rappe, Nils 3trindlund och Anders Medin. le
I utlåtande n:o 295, i anledning af väckte motio-!YV!
ner, angående förändradt användande af den till sko-C
lorna i städerne inom Lunds stift utgående helgon-
skyld, samt om denna afgifts upphörande, m. m., af-
styrkas motionerne.
Riksdagsfullmäktigen Christen Andersson har reser- yl
verat sig och med honom David Andersson frän Hal-
land instämt. ri
Denna reservation torde förtjena att i sin helhet, bi
meddelas, då här otvifvelaktigt gäller ett gammalt ri
ingrepp i kommunernas rätt. Den är af följande ly- ty
delse: 2
Emot utskottets hemställan, att de, rörande an- jsk
vändandet af helgonskylden i Skäne till socknarnes folk-
skolor, väckta motioner icke må till nägon rikets stän- be
ders ätgärd föranleda, får jag mig reservera; och väå- fö
gar anhälla om respektive riksståndens synnerliga upp- ut
märksamhet till det ådagalagda, sanna förhällandet:ar
att, denna sä kallade helgonskyld, säsom en af sock-af
marne i och för deras egen gudstjenst och kyrkosäng!m
af älder ätagen utskyld, rättsenligt är deras egendom,lm
som aldrig bordt af staten kunna disponeras till an-lsy
dra bebhof. fö
I stället attt utreda detta förhällande och erkänna
den enda gillttiga rättsprincipen, har utskottets plura-
litet genast åberopat de regerings- och riksdagsbeslut,
hvilka obestriidligen väldfört landtsocknarnes rätt; samt
derifrån allena hemtat stöd för sitt afstyrkande af
motionerna. Ett sädant förfaringssätt kan dock icke
sluta den tvi sekel gamla tvisten i denna sak. Frå-
gan mäste altjemt äterkomma och besvira statsmak-
terna, domsdlar och menigheter; ty det liggerisam-
hällstillståndts, på rättsgrunder hvilande, skick, att
minnet af let orättvisa förblifver i generationerna,
och derigencm sinnena oaflätligt känna sig manade
att påyrka rättelse. Man handlar derföre i detta, som
så mänga andra fall, hvari landtbygdernas naturliga
och lagliga rättigheter blifvit kränkta och fortfarande
underkännas, ganska obetänksamt, då man ej gör
slut på orättvisorne och missförhållandena, genom att
läta staten godtgöra för framtiden, hvad den flydda
tiden brutit.
I denna sak är det obestridligt, att de förhållanden
icke längre ffinnas till, som under fordna tider föran-
ledt och då ! kunnat ursäkta en del af Skänska hel-
gonskyldens dragande från landtsocknarne till städer-
nas skolor. Församlingarne antaga och aflöna nu för
tiden sina ständiga klockare; de begagna ej mera lär-
jungar från städernas skolor till detta kall; och det
är bevisadt, att det var i och för dessa lärjungars
underhåll och uppmuntran, icke till städernas skollä-
rare, som helgonskylden ursprungligen af alla inom
2 mil från städerna belägna kyrkosocknar dertill an-
slogs. Statn har sedan lemnat allt större fördelar
och anslag ill stadsskolorna, och detta förökar obil-
ligheten af tt läta helgonskylden fortfarande till dem
utgöras, uder det att folkundervisningen i landt-
socknarna ä deraf i sä stort behof och dessa sock-
nar numeraicke hemta nägra motsvarande fördelar
af stadsskolrna.
Vidare br i denna sak betraktas, attvid yrkandet
på landtsocnarnes rätt att äter fritt och lagligt till
kommunern.s egna behof få disponera den kommu-
nala afgifte, man alldeles icke begärt, att städernas
skolor skull: blifva lidande. Man har, under det man
yrkat rättvia åt landsbygden, önskat bibehällandet af
iöftens helgå och päräknad inkomst för städernas skol-
undervisning. Man har erkänt, då regeringen en
gäng lofvat dem en fördel, och då äfven, efter det
att vilkoren derför ieke mera uppfylles, regering oeh
ständer låtit den fortfara, att de ock hädanefter böra
hällas skadeslösa. Men skyldigheten till skadeständet
är ej mera landtsocknarnes, utan statens; den dertill
erforderliga summa är utredd och den uppgär till icke
fyllest 8000 rår bko. Det är då för denna summa,
som man vägrade att återställa ett bevisadt rättsför-
bällande; dlet är för detta, för det allmänna obetyd-
liga, men för de lidande landtsocknarna kännbara
belopp, sonm man ser framdragas sädana motskäl, som
att helgonskkylden icke bör socknarne återgifvas, eme-
dan de derraf tillskyndas olika fördelar, allt efter
som frän visdssa socknar afringa omfång erlägges större
belopp, än från andra folkrikare, 0. 8. V., liksom nä-
gon kunde begära att äterfå mera, än hvad nu ho-
nom orätt :affordras. .
Slutligem bör tagas i betraktande, att säväl rik t3j