5 VVIVUMIRED MT AY Nya anfall mot hr Thore Petrå, Det är någonting på en gång ganska gifvet oxch naturligt, att en man med så öfverlägsern kapacitet och framförallt med en så orubbblig fasthet i grundsattser som hr brukspatropn Petre, hvilken, man säge för öfrigt hvad man : vill, otvifvelaktigt hos en eftertid kommer tatt mer än någon annan framstå såsom en sttor politisk karakter för de riksdagar han bevisstat, skall blifva bittert anfallen af det motsatta partiets tjensteandar och skriblerer. Det skulle till och med vara förunderligt om sådant icke inträffade, då hr Petre varit en ibland de få, som sökt att ställa förhandlingarna vid riksdagen på en verkligt parlamentarisk grund, och att tillkämpa den andra statsmakten det rum och det inflytande, som den genom sina prerogativer i afseende på anslagens beviljande eller bestämmande, otvifvelaktigt äger på papperet, men som det just utgör de konservativa majoriteternas förnämsta bemöjdande att paralysera eller tillintetgöra i verksställigheten, dels genom riksdagstaktik och dels genom de grundlagstolkningar, till hvilkca man äger ett så beqvämt medel genom ståndlssplittringen och genom talmännens makt att vägra propositioner. Att således för hvarje gång hr Petrå uppträder med sin bekanta och stundom något skoningslösa energi emot nyssnämnda riksdagsttaktik eller andra bemödanden att leda riksddagen i de två första ståndens majoriteters iintresse, mer eller mindre häftiga utfall. och hysteriska klagorop skola uppenbara sig från sådana organer som Morgonbladet och Tidem, är på visst sätt alldeles iEsin ordning, och bevisar ofta icke annat än att den utmärkte representanten träffat hufvudet gå spiken. Men stundom går denna klagan likvä! ända derhän, att man verkligen har något skäll: att deröfver förundra sig, och ett sådant fall har au sednast inträffat, då äfven det officiella bladet i lördags icke dragit i betänkande att uppträda mot hr Petrö på ett sätt, som mera påminner om skandalbladens polemik, än om en hyfssad diskussion. Deet speciella fall, hvaraf P. T. tagit sig anleddning till sin attack mot hr Petre, är den sednaares anförande i Borgareståndet rörande hvadd som i talmanskonferensen passerat med afseeende på frågan om riksdagens afslutande. Det som härvid satt Posttidningen i harnesk är, satt hr Petr framställt sin mening derom, att dlet vore hårdt som Ständerna, efter att hafwva till riksdagsgöromålens fulländning nedplagtt så rastlösa mödor, nu mäste i riksmötets: förmodade sista stadium se sitt hopp sviket, dymedelst, att Kongl. Maj:ts regering skulle låta nya propositioner utgå till Stänxdermas, Doet kan redan hafva sin egen märkvärdighet, , att ett officiellt blad uppträder med en bitteser filippik emot en enskild riksdagsman för c ett yttrande af en så ganska oskyldig bes skafiffenhet; men ännu mera att se den ilska och den ton, som uppenbarar sig uti dettd anfall. Ordalagen, som Posttidningen begagnar, äro nemligen bland annat följande: Så gråta krokodiler; samt: Hr Petrå har uti det pförevarande fallet intet annat att göra, än att slå chamade helt fullständigt, utan krus och komplimenter.); och allt hvad Posttidningen har att förebära såsom skäl för dessa städade uttryck, är att hr Petrå sjelf just skulle vara den, till hvilken man har att hålla sig i afseende på riksdagsgöromålens onödiga fördröjande, och att man väl vet hvem som framför alla upptagit tiden med obehöriga och obehöfliga diskurser bredvid ämnet, med onödiga återremisser, O. 8. V. Hvad detta föreburna skäl beträffar, så är det klart, att det går på sidan om sjelfva frågan in casu och blott innefattar en nödhjelpsvändning af Posttidningen. Ty oss veterlig har Borgareståndet, hvarest hr Petrå yttra sig, icke blifvit efter de andra stånden i sin görcomål, och följaktligen kan hr Petr genon sinaa anföranden ej heller hafva någon skuld rikssdagens utdragande. Det skulle med lik myrcket skäl kunna sägas om alla, som hafv några anmärkningar att göra vid framställd propositioner, motioner eller betänkanden nemligen att det upptager tid. Onekligen vor det ock beqvämast för korthetens skull, on inga anmärkningar gjordes, men sådant kal dock ej vara syftemalet med representanter nes sammanträden, utan tvärtom måste dett: vara, att sakerna skola pröfvas och en kon troll på regeringssystemet och på ställninge) mellan de båda statsmakterna utöfvas. Post tidningens anfall är för öfrigt af den art, a det synes sannolikt, att det ej lemnas obe svaradt af hr Petrö sjelf. Vi nämnde i början af denna uppsats, a hr Petre redan förut under riksdagen var föremål för åtskilliga anfall uti andra blad Bland dessa förekom ett af synnerlig hätskh utii Tiden, men som kort derefter på ett vä diegt och träffande sätt upptogs uti Wermlanc tiddning; och såsom en belysning af sättet a gål till väga mot hr Petre, anse vi tillfäll ickke vara olämpligt att nu reproducera sis näimnde artikel ur Wermlands-tidningen, lydande: Under titeln justering af omdömen rörande hr P trös politiska storhet utfar Tiden på ett sätt, som —— DT OM TI 4 MR Br 4 mm mL Mm Fo re mA FR AO ) Jemför man härmed den moderation, som det m PE VA VV RA rn