klassen som jag eger mig bekant i afseende på den
oftanämnda näringsförfattning, med hr Sundblad in-
stämma i antagandet af någon allmännare tillfreds-
ställelse eHer belätenhet med denna författning.
Tvertom tror jag, i strid med hr Sundblads förme-
nande att arbetsskickligheten under nu snart förlidna
fyra år ingenting vunnit, men de för egen räkning
arbetande bandtverksidkarne, både mästare och för
sörjningsarbetare i sjelfva verket förlorat genom mä-
stareprofvens påbegynta borttagande; ehuru hr Sund-
blad och jag måhända för närvarande blifva skyldiga
hvarandra en fullt bindande bevisning för dessa vära
så skiljaktiga antaganden. (Forts.)
I Bondeståndets plenum den 3 dennes, då
kongl. propositionen om sockertullen remitte-
rades, hade Per Nilsson från Skåne ett skrift-
ligt yttrande, hvari han, efter en kort fram-
ställning om det oväntade att nu få nya kongl.
propositioner i saken, androg ibland annat föl-
Jande:
Den godtyckliga makt, som, derest propositionen
bifölles, skulle uppdragas åt regeringen, att, utöfver
den af Rikets Ständer stadgade införselstullen, beläg-
ga det raffinadsocker, som från vissa länder hit in-
kommer, med en ytterligare, till och med till siffran
obestämd afgift, och af olika beskaffenhet för olika
länder, vore icke blott säsom prejudikat vädlig, och i
strid mot Rikets Ständers grundlagliga rättighet och
pligt, att sjelfve på runstycket bestämma tullsatsen ä
hvarje i tulltaxan upptagen artikel, utan dessutom
obehöflig, för att skydda den svenska industrien, till
sina följder orättvis och i verkställigheten en källa
till de mest i ögonen springande inkonseqvenser. Re-
geringen tycks icke sjelf vara öfvertygad ens om be-
hofvet af den föreslagna ätgärden. Hon yrkar att
bemyndigas belägga sockret med en extra afgift der
så nödigt pröfvas; hon vet säledes icke i denna stund
huruvida en sådan afgift ens blir nödig. Pröfningen
och vissheten att den vore nödig, borde likväl, föratt
bestämma Rikets Ständer att uppdraga Kongl. Maj:t
den ifrågasatta rättigheten, hafva föregått framställ-
ningen om denna begäran; ty på en oviss och obe-
stämd hypothes och utan ett ostridigt trängande be-
hof, får den ena statsmakten icke på den andra öf-
verflytta nägon af sina i grundlagen förbehällna rät-
tigheter och skyldigheter.
Men om nu Kongl. Maj:t, i kraft af Rikets Stän-
ders begifvande, erhölle denna rättighet, och pröfvade
nödigt att använda densamma mot alla -de länder,
der exportpremier för utförsel af raffineradt socker
äga rum: hvad blefve följden och huru skulle till-
lämpningen verkställas? England, Frankrike, Holland,
Belgien och Norge gifva sädana exportpremier, men
icke till samma belopp. Skulle nu, enligt ordalydel-
sen i den nädiga propositionen, en extra afgift läggas
ä raffineradt socker, som hit införes från nämnde
länder, uwngefärligen motsvarande den premie, som
utöfver medgifna tullrestitutioner för räsocker, efter
en afkomstberäkning af 75 procent, i en eller an-
nan form, redan är eller framdeles kan varda be-
viljad; så uppkommer i svenska tulltariffen lika
mänga olika tullsatser på artikeln raffineradt socker,
som de särskildta afsändningsorter, frän hvilka det hit
infördes.
Orimligheten, för att icke säga: overkställbarheten
af en sädan lagstiftning ligger i öppen dag. Och till
hvilken mannamän, till hvilka vexationer och misstag
skulle det ej leda, för att ej tala om försvärandet af
räkenskaperna och kontroller? Och huru skulle sven-
ska folkets representanter kunna stä till svars inför
kommittenter och efterverld, om de sä handlöst frän
sig öfverlemnat bestämmandet af vissa tullsatser, att
de ej ens kände deras belopp, eller om det regerin-
gen funne godt förordna gällde längre än för dagen?
Per Nilsson ansåg dessutom åtgärden skad
lig för landets hela befolkning, som förbru
kar socker, numera såsom en nödvändighets-
vara, och att denna extra beskattning på alla
konsumenter endast åsyftade att rikta några
få sockerrafinadörer, som redan hafva en stor
vinst på nuvarande tillverkning. Dessutom
ansåg han förevändningen, att man derigenom
skulle skydda den inhemske näringsidkaren
mot utländsk medtäflan sakna all grund, ty
det är kändt att Fredrikshalls sockerbruk äges
af svenske medborgare, drifves med svenska
kapitaler och använder till största delen sven-
ske arbetare, då t. ex. deremot hr Carnegie i
England lefver upp de stora penningsummor,
som han på sin rörelse i Sverige förtjenar.
Per Nilsson afstyrkte alltså bifall till den
kongl. propositionen.
