yrken under och andra uppstå i stället i samma mån som uppfinningarne tilltaga, men hvem skulle bedöma de prof som i ett sådant nytt yrke kunde göras. Om man verkligen anser något uti 3 icke omnämnd yrke finnes, för utöfvande hvaraf mästareprof erfordras, så hade man på sin höjd bort angifva detta, och derom begärt föreskrift, men alldeles icke stadga -mästareprof såsom regel för alla möjliga handtverksyrken. Jag begär proposition på afslag å utlätaridet i denna del. Hr Gustafsson: Då efter hvad jag nyligen förnummit tvenne riksständ i dag redan afslagit utlätandeti förevarande hänseende, torde en vidlyftig diskussion häruti icke så särdeles tjena till någonting. Jag kan likväl icke läta hr Rinmans yttrande förblifva alldeles obesvaradt. Om jag icke missminner mig, beslutade borgareständet vid 1849 ärs riksdag, att uti en underdänig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhälla det alla möjliga yrken mätte upptagas bland dem för utöfvande hvaraf mästareprof erfordrades. Hvarför ändock endast en del blifvit i den utfärdade författningen uppräknade, derom har utskottet sökt men icke erhållit någon upplysning. Hr Rinman tror sig vara bättre underrättad, då han förmenar att sädant innebar en koncession. För detta förmenande saknar han dock allt stöd. Mig synes att lagen bör vara lika för alla, och dä ingen kan uppgifva ett giltigt skäl, hvarför en del yrken blifvit undantagne har utskottet rätteligen förfarit då det tillstyrkt en begäran om lagförändring i berörde hänseende. Det är likväl lika litet nu som nägonsin tillförene min mening att lägga hinder i vägen för någon att blifva sin egen och på lofligt sätt försörja sig. Men jag har också alltid ifrat för beredande af lärdom och skolundervisning, och dä jag säledes vill att skolor skola inrättas, Önskar jag derjemte att det mä tillses att och huru dessa begagnas. Derföre äro examensprof föreskrifne och jag anser att mästareprof äro lika nödvändige. I Handtverksordningen stadgas att mästarne skola undervisa sina lärlingar i yrket. Men jag frågar huru det är möjligt då mästaren ej sjelf visat att han kan sitt yrke. För alla yrken är det också uti kongl. förf. den 22 December 1846 föreskrifvet, att lärjungen för att blifva gesäll skall styrka sig ega kunskap och färdighet, då deremot mästare i åtskilliga yrken enligt samma författning derifrån äro befriade, hvilket förhållande synes vara särdeles inkonseqvent. Det kunde visserligen vara mycket att tillägga, men jag inskränker mig för närvarande till det nu sagda och yrkar bifall till utlätandet i förevarande hänseende. Hr Palander: Efter den upplysning att frågan blifvit afslagen i tvenne stånd är visserligen allt ordande numera öfverflödigt. Dä likväl densamma nu är föremäl för öfverläggning inom borgareständet, som alltid är vandt att oberoende af andra ständs beslut läta ärendernas behandling i vanlig ordning försiggä, ber jag att få yttra nägra ord. Uti 3 4 mom. b. af nu gällande Handtverksordning finnas uppräknade en mängd handtverk, för utöfvande hvaraf mästerskap erfordras. Jag tager mig friheten uppläsa desamma, nemligen bleckslagare, bokbindare, gelbgjutare, klockgjutare och gördelmakare, glasmästare, guldoch silfverarbetare samt juvelerare, handskmakare, hattmakare, kopparslagare, kakelugnsmakare, kammakare, mälare, sadelmakare, segelsömmare, skomakare, skräddare, smed, snickare, snörmakare, svarfvare och blockmakare samt tunnbindare. När nu alla dessa blifvit i inrymda, så frågas: hvilka handtverk af beskaffenhet att mästerskap för deras utöfvande behöfves, äro här uteglömde? Jag betviflar att något sädant kan nämnas, vid hvilket förhållande nägot giltigt skäl att förändra icke förefinnes. Dessutom har författningen ännu så kort tid varit gällande att man icke hunnit se verkningarne af densamma samt följaktligen icke heller behofvet af ändringar i densamma, Jag yrkar afslag ä utskottets ifrågavarande hemställan. Er Petre: Hvad hr Sundblad anfört i sin reservation synes mig så förtjenstfullt, att detsamma borde böra tagas i närmare öfvervägande. Jag tager mig derföre friheten att uppläsa samma reservation. Efter uppläsandet fortfor hr Petre: På grund af de skäl, som innehäållas i denna reservation, anhäller jag att hr talmannen täcktes framställa proposition på afslag till utskottets förevarande hemställan. Hr Muren: Jag har egentligen icke nägot att tilllägga hvad i den nu upplästa reservationen finnes anfördt, och jag vill derför endast med få ord genmäla en af de föregående talarne. Han har nemligen yttrat, att mästareprof voro lika nödvändiga som att tillse om och huru undervisningsanstalterna begagnales. Det är likväl klart att sedan skolan blifvit genomgängen, så är allan rättfärdighet uppfylld och nan kan derefter icke längre begära nägra examensprof. Samma ledamot har jemväl talat derom, att itskilliga yrken blifvit undantagna frän den uti ifråsavarande 3 S föreskrifna skyldighetatt göra mästareorof. Jag tror deremot att denna är en undantagsag samt att således deri uppräknade yrken äro unlantag frän den allmänna regeln, att ingen bör älägsas bandet af mästareprof. Jag kan också med skäl fröna byarför hsoomästaro. och mnrareovrkena hlif. ika angeläget .att nämnde handtverkare adagalägga tt de kunna bygga hus sä, att de icke ramla omkull och slå ibjäl folk, som det kan vara att inom andra yrken visa sig ega nödig skicklighet. Jag skulle nästan vilja tro, att orsaken hvarför en del yrken I 1846 ärs Handtverksordning blifvit, undantagsvis, ålagda skyldigheten att förvärfva mästareskap lll ledes visa mästareprof bör uppletas i den omstän; Lö het, att man ansett en del yrken vara af sädan ej skaffenhet, att allmänheten borde genom ädagalag prof på arbetsskicklighet betryggas mot följderna a ett daligt arbete, d. v. s. man har ansett dem i viss män jemnförliga med apotekareyrket, för utöfvande hvaraf examensprof erfordras. Jag medger dock att föreskriften sträckt sig längre än vederbort, så att åtskilliga yrken blifvit uppräknade, hvilka aldrig kunna komma under nämnde kategori. EmenNertid bör väl allraminst denna omständighet förorsaka att föreskriften utsträckes ännu längre, så att undantaget, hvilket saarare borde helt och hället borttagas, göres till regel p Hr Boseus: Då man tyckes fästa synnerlig vigt vid hr Sundblads afgifna reservation emot Allm. Besvärs och Ekonomi-utskottets förevarande betänkande N: 106, i hvad utskottet tillstyrkt bland de förändringar dem jag haft äran vid innevarande riksmöte föresl? såsom behöfliga i 1846 ärs Fabriksoch Handtverks ordning, skall jag söka bemöta den afväpnande ve derläggningen, som man i nyss anförda reservatior velat finna, och anhäller att i sammanhang. a få inlägga ett ytterligare försvar för den bifalland delen af äberopade betänkande, särdeles hvad som nm beror på högtärade ständets pröfning. Mähända kar det synas mindre grannlaga, att i hr Sundblads även varo utur ständet angripa hans reservation; I h ldenna tyckes kunna i allt fall påräkna ett för h I Sundblad fullt tillfredsställande försvar, anser jag mi licke heller behöfva lägga synnerligen mycket på hjen tat den grannlagenhetsbrist, som möjligen skul kunna ett sädant angrepp förevitas. Härvid anse :ljag mig dock i följd af en talares anmärkning börs Ihr Sundblad till godo, förklara, att det synes on -Itemligen likgiltigt, huruvida han vid ärendets fört -Ihafvande inom utskottet så fullständigt utvecklat s reservation, som denna numera blifvit synlig; eni det utan tvifvel gjort tillfyllest, att hr Sundblad vi -lreservationens avmälan inlagt sitt veto emot plural Bu Ah ban Jana fan mätta oot ostridig rä