an ändas på ett högtidligt sött
2
; iv Ni älskar ju
efvinnark : d
Ministekn. svarade stammande :
Fo h ächet, det är en gammal angenäm bekantskap
— jag älsljar henne visserligen — som en bror älskar;
sin 5y
,Och omå jag tvingar er att gifta (I med den sköna:
grefvinnan, åkulle ni blifva ond deröfver?
pAck!s säckade ministern. Om grefvinnan . jag!
skulle anse mig för den lyckligaste bland dödlige; men;
grefvinnan 0 5
,Godt, godit! sade hertigen; vjag står i mycken för-
bindelse hos grbfvinnan och det gör mig ondt att hon
så sällan visar sig på hofyct. Kanhända håller hon mig
för en fiende af ftllekop liten derföre att jag endast ser
få personer hos mig. i skola en annan gång vidare
afhandla det ämnet.n .
Då ministern följande dagen kom till hertigen, öpp-
nade denne i största hast en tapetdörr och sade:
;Skynda er ing grefvinnan kommer. Jag skall taga
henne i förhör — hon måste bigta sig för mig. Ni får
afhöra samtalet och sedan fatta ert beslut.
Tnnan ministern hann göra några invändningar var
han redan innanför tapetdörren, som tillslöts efter honom
just i: samma ögonbliek som- grefvinnan trädde in uti
rummet, ;
Efter några vanligå höflighetsbetygelser började her-
tigen att med komiskt allvar. bittert beklaga sig öfver
gin ministers försumlighet och ofta inträffande frånvaro
och bad att grefvinnan, som efter en längre bekantskap
kände hans vän, ville gifva honom en vink derom.
Grefvinnan instämde uti samma skämtsamma ton, utan
att förråda någon förlägenhet. ,
Hortigen fortfor :
pMen tillåt mig, sköna grefvinna, att underrätta er
att jag bland min fars eiterlemnade papper äfven funni
en punkt, som angår er. Han har deruti icke allenas
uppdragit mig, att som en bror sörja för cr, utan äfven
att vara för er uti fars ställe och åt er välja en make.
Grefvinnan nedslog sina vackra ögon utan att svara