an ändas på ett högtidligt sött 2 ; iv Ni älskar ju efvinnark : d Ministekn. svarade stammande : Fo h ächet, det är en gammal angenäm bekantskap — jag älsljar henne visserligen — som en bror älskar; sin 5y ,Och omå jag tvingar er att gifta (I med den sköna: grefvinnan, åkulle ni blifva ond deröfver? pAck!s säckade ministern. Om grefvinnan . jag! skulle anse mig för den lyckligaste bland dödlige; men; grefvinnan 0 5 ,Godt, godit! sade hertigen; vjag står i mycken förbindelse hos grbfvinnan och det gör mig ondt att hon så sällan visar sig på hofyct. Kanhända håller hon mig för en fiende af ftllekop liten derföre att jag endast ser få personer hos mig. i skola en annan gång vidare afhandla det ämnet.n . Då ministern följande dagen kom till hertigen, öppnade denne i största hast en tapetdörr och sade: ;Skynda er ing grefvinnan kommer. Jag skall taga henne i förhör — hon måste bigta sig för mig. Ni får afhöra samtalet och sedan fatta ert beslut. Tnnan ministern hann göra några invändningar var han redan innanför tapetdörren, som tillslöts efter honom just i: samma ögonbliek somgrefvinnan trädde in uti rummet, ; Efter några vanligå höflighetsbetygelser började hertigen att med komiskt allvar. bittert beklaga sig öfver gin ministers försumlighet och ofta inträffande frånvaro och bad att grefvinnan, som efter en längre bekantskap kände hans vän, ville gifva honom en vink derom. Grefvinnan instämde uti samma skämtsamma ton, utan att förråda någon förlägenhet. , Hortigen fortfor : pMen tillåt mig, sköna grefvinna, att underrätta er att jag bland min fars eiterlemnade papper äfven funni en punkt, som angår er. Han har deruti icke allenas uppdragit mig, att som en bror sörja för cr, utan äfven att vara för er uti fars ställe och åt er välja en make. Grefvinnan nedslog sina vackra ögon utan att svara