jvist, att han aldrig sett ifrågavarande theskedar och
cke haft med flickan Engman nägot vidare att be-
styra, än då hon, för modrens räkning, som njuter
underhåll frän fattigvärds-direktionen, af hvilken B.
ir medlem, i sädant afseende vändt sig till honom.
Rörande det nu tillrättakomna gulduret, hvilket hr
Bergqvist vid kommissarien Rönströms första besök
sagt sig hafva lemnat till landet, förklarade Berg-
vist på fråga, att han, som icke trodde det nägon
vidare efterfrågan om uret skulle göras, lemnat det
ill en enka vid namn Jansson, som äfven kallar sig
Akersten, och hvilken är boende i Annarby uti Åkers
socken. Rönström anmärkte härvid, att det kommit
ill hans kunskap, det Bergqvist skulle försält uret
ill en -härstädes varande riksdagsman af Bondestän-
let; men detta bestreds af Bergqvist såsom ogrundadt.
— Den förut för stöld straffade enkan Hoffman,
som nu, åter anklagad och häktad för stöld, var upp-
förd för att höras i målet, bedyrade med de heliga-
ste eder och beskärmanden sin oskuld: hon hade hvar-
ken deltagit i stölden af gulduret, eller gifvit flickan
Engman anvisning till hr Bergqvist för att belåna det.
Trädgärdsmästaren Engström, som nu äterfätt sitt
ir, äterställde den vid urkedjan vidhängande urnyce-
seln, som ej var honom tillhörig; hväremot han yr-
kade det Bergqvist skulle tillrättaskaffa hans egen.
Äfven anmärkte Engström, att namnet på förre ega-
een till klockan, vaktmästaren Iurling vid assistansen,
stätt graverat uti densamma; men att detta nu var
vorttaget. Härå genmälde Bergqvist, att han aldrig
sett nägon annan urnyckel än den nu vidhängande,
samt att han hvarken sett det ifrågavarande nam-
et eller derifrån låtit borttaga detsamma.
Dä intet vidare för dagen förekom, uppsköts mä-
et på 8 dagar, dertill hr Bergqvist ätog sig på polis-
nästarens fråga att draga försorg derom, det enkan
Jonsson personligen skulle inställa sig.
— I dag företogs äter mälet angäcnde den utsvultna
häst, tillhörig åkaren Eriksson på Ladugärdslandet,
som dennes dräng, Ekström, för nägra dagar sedan
så obarmhertigt behandlade på Norrbro. Saäväl Erics-
son som drängen Ekström voro till i dag kallade vid
3 rdr 16 sk. vite, men det oäktadt infann sig endast
Ericsson.
Statsfiskalen Melbin företedde nu ett intyg från
Veterinärinrättningen, af innehåll, att hästen, som
var 25 är gammal och hade spatten, var illa medfa-
ren och obrukbar till lastkörning.
Tvenne vittnen, som varit närvarande vid händel-
sen pä Norrbro, intygade sammanstämmande på ed,
att drängen Ekström, som vid tillfället kört öfver
oron i sällskap med tvenne sina kamrater, samt i
början varit den andra i erdningen, börjat med töm-
narne slå hästen för att omköra den första, dervid
västen, sedan den nägot ansträngt sig, omkulstörtat,
så att drängen E. sjelf fallit framstupa öfver krea-
uret.
I anledning af det från Veterinären företedda in-
yget, fäldes Ericsson att böta 3 rdr 16 sk. barko,
samt älades att vid samma vitesförbud icke vidare
vegagna samma häst till lastkörning. Drängenr, som
dag icke infunnit sig, skulle till en annan dag upp-
remtas.
— Då i dag en person, som i poliskammaren i nä-
sot ärende infunnit sig, tillsades af polismästaren att
wlägsna sig, men icke genast hörsammade: tillsäget
en, framgick öfverpoliskonstapeln Björkblad och fat-
ade mannen bakifran i rockkragen, samt: utskuffade
wonom med sädan fart, att mannen omkulföll på
solfvet. Uppträdet väckte synbarligen polismästarens
missnöje, och detta med mycket skäl; ty en polis-
constapel, som tilläter sig en dylik väldsarmmhet i
jelfva polismästarens närvaro under en session, hvad
kall den icke kunna tillåta sig på annat ställe, då
rittnen icke finnas närvarande. — Hade mannen skuf-
at konstapeln på samma sätt, så hade det kostat ho-
om 28 dygns fängelse vid vatten och bröd, om han
;j kunnat betala 66 rdr 32 sk. bko,