YOLCIIODS DecRaldcs OCh SKTIUIvelsetlorsiaget aterremit-
terades med 67 nej mot 11 ja. Rutberg, Strindlund,
Petter Claesson och Häkan Pettersson reserverade sig.
Petitionersa om religionsfrihet.
Allmänheten har redan i nägra tidningar,
bland hvilka vi specielt erinra oss Bore och
Morgonbladet, haft tillfälle att läsa en peti-
tion till konungen om understödjande af re-
ligionsfrihet här i landet, eller undanrödjande
af de serskilda llagbud, som nu hindra sam-
wvetsfriheten och sålunda stå i strid med 16 8
regeringsformen.. Enligt hvad vi hört sägas,
skall denna petittion i vissa kretsar vunnit myc-
ket deltagande ooch denna fråga, som för för-
sta gången blef föremål för en formlig motion
hos statsmakterma vid 1847 års riksdag, tordt
nog komma att låta vidare höra af sig. Vi
sluta detta icke blott af det oerhörda uppse-
ende, som de i är väckta religionsåtalen för
vaffall ifrån eller förnekande af den ren-
evangeliska läran, såsom det heter, väckt öf-
ver hela det öfriga Enropa, inför hvilket nu
svenska nationen af denna anledning betrak-
tas såsom ännu långt mera tillbakastående ef-
ter de öfriga civiliserade folken, än man dö-
mer oss att vara det i industrielt hänseende i
anledning af det allt för mycket anspråkslösa
och underordnade sätt. hvarpa det gamla Götha
lejon finnes representeradt i krystallpalatset i
London. I det sednare afseendet hafva de öf-
riga nationerna, såsom det synes, nöjt sig med
att befästas i den gamla öfvertygelsen, ati
Sverge är ett vargarnes och björnarnes lauu,
der något näringslif ännu icke existerar; och
det är egentligem vår egen rättmätiga national-
känsla som det :afpressar en tär, att genom en
brist på egen ttidigare omtänksamhet blifvc
helt och hållet sedde öfver axeln. Meni det
förra hänseendet talar och skrifver man i ut-
landet om våra lagar och sedebegrepp med
ett förakt som ir obeskrifligt, och som mä-
ste gå hvar ochen, med känsla för fosterlun-
dets ära, djupt ill sinnes.
Emellertid böja åtskilliga symptomer äfven
här alltmer att framträda af det märkvärdiga
fenomen som gmomgått menniskoslägtets hi-
storia, så långt det skrifna ordet och traditio-
nen gå tillbaka, att det besynnerliga något,
som vi kalla anden, det der väsendet, som
icke kan taga form här i lifvet utan tillhjelp
af kött och blod, men som likväl egentligen
uträttar sakerna, i längden icke kan lefva utan
frihet lika Utet som sjelfva lifsprocessen kan
lefva utan lut Och att allt papistiskt, biskop-
ligt och konsist sielt förtryck icke kan för all-
tid återhålla dess svänstighet.
Allt detta är en välbekant sak; men det
kan i alla fell icke skade att påpeka Ameri-
kas, Englands, Frankrikes, Be!giens, en sto.
del af Tysklands och slutligen äfven Danmark
och Norges exempel såsom bevis på hurusom
man öfverallt mer och mer erkänner nödvän-
digheten af andens och trons frihet. Äfven:
de mest katholska länder såsom i Spanien och
sjelfva Rom, hånas numera icke skiljaktiga
religionsbekännare. Det är endast Sverge och
Ryssland, der ofördragsamheten i lagarna ännu
är oförminskad, och der man äfven söker hetsa
okunnigheten och vidskeppelsen till deras un-
derhållande, aldeles såsom det skedde i de
mest katholska länderna i föregående århun-
draden.
Man kan också icke undgå att märka att reli-
gionsfriheten i de här öfver citerade länderna
ingalunda hindrar de olika kKirornas bekän-
narc, att jemte hvarandra fredligt utveckla det
borgerliga samhället till välmåga och styrka.
Jemför man hirmed alla den gamla verldens
troskrig, allt från de dagar, då den olika upp-
fattningen af ett enda ord (t. ox. ordet person )
gaf anledning till de blodigaste strider, intil de
störrereligionskrigenunder medeltiden, eller den
ohyggliga hätsklhet, som blotta skiljaktigheten
mellan ordet är eller ordet betyder, i fråga om.
nattvardens mysterium föranledt, så torde in-
gen kunna tveka i bedömmandet af hvilka
Torbållanden mest motsvara kristev omens lära
och fordringar. I Eugland har acn at dissen-
ters medgifna myndigheten, att bilda fria för-
samlingar jemtce statskyrkan, uppehallit det
andeliga lif, dem fria forskning och den lifliga
verksamhetsanda, som härutinnan giort E
land till en förebild för alla fria stater. Hel
annorlunda skulle det hafva sett ut om siat
kyrkan lyckats vevara sin makt och anti
qväfva eller till andra länder fördrifva alla
elementer, som ej kuonnat finna sig1 den dödal
formen och petrificeraåe dogmer. Man kani
fatta hvad England i denna händelse kunde
hafva varit, ifall man kastar en blick på Spa-
nien, Italien m. m., der den allena så
randev tron fått behålla all makt att be
menniskornas samveten, att tillintetgöra kutte
sier. Mm. m,
Värt naboland Norge, som i afseende äpo-
litisk och borgerlig frihet står långt. framom
oss, lyekades för få år tilbaka, är 1545, för-
skafla Big älven religionsfrihet. Då det prak-
tiska ordnandet af de nya förhållanden, som
med religionsfrihet måste inträda, för mårgen
synes sörd rt och derigenom gör 4
randet af nsens
omöjligt, torde det vara så mycket mer
att meddela ett utdrag af hvad den
lagen, dat. den 36 Juli 1545, i detta h
ende innehåller, som denna lag, liksom många
andra af vårt bruderlands förhållanden, är
hos oss ganska litet känd, Den nömnås
lagen lyder såhnda:
31. Dissenter
den ehristliga
e, som bekönna
rem
UT-
Yre-
ester excer fö
lagens
samlingar under lean
AA Jaaa