YOLCIIODS DecRaldcs OCh SKTIUIvelsetlorsiaget aterremitterades med 67 nej mot 11 ja. Rutberg, Strindlund, Petter Claesson och Häkan Pettersson reserverade sig. Petitionersa om religionsfrihet. Allmänheten har redan i nägra tidningar, bland hvilka vi specielt erinra oss Bore och Morgonbladet, haft tillfälle att läsa en petition till konungen om understödjande af religionsfrihet här i landet, eller undanrödjande af de serskilda llagbud, som nu hindra samwvetsfriheten och sålunda stå i strid med 16 8 regeringsformen.. Enligt hvad vi hört sägas, skall denna petittion i vissa kretsar vunnit mycket deltagande ooch denna fråga, som för första gången blef föremål för en formlig motion hos statsmakterma vid 1847 års riksdag, tordt nog komma att låta vidare höra af sig. Vi sluta detta icke blott af det oerhörda uppseende, som de i är väckta religionsåtalen för vaffall ifrån eller förnekande af den renevangeliska läran, såsom det heter, väckt öfver hela det öfriga Enropa, inför hvilket nu svenska nationen af denna anledning betraktas såsom ännu långt mera tillbakastående efter de öfriga civiliserade folken, än man dömer oss att vara det i industrielt hänseende i anledning af det allt för mycket anspråkslösa och underordnade sätt. hvarpa det gamla Götha lejon finnes representeradt i krystallpalatset i London. I det sednare afseendet hafva de öfriga nationerna, såsom det synes, nöjt sig med att befästas i den gamla öfvertygelsen, ati Sverge är ett vargarnes och björnarnes lauu, der något näringslif ännu icke existerar; och det är egentligem vår egen rättmätiga nationalkänsla som det :afpressar en tär, att genom en brist på egen ttidigare omtänksamhet blifvc helt och hållet sedde öfver axeln. Meni det förra hänseendet talar och skrifver man i utlandet om våra lagar och sedebegrepp med ett förakt som ir obeskrifligt, och som mäste gå hvar ochen, med känsla för fosterlundets ära, djupt ill sinnes. Emellertid böja åtskilliga symptomer äfven här alltmer att framträda af det märkvärdiga fenomen som gmomgått menniskoslägtets historia, så långt det skrifna ordet och traditionen gå tillbaka, att det besynnerliga något, som vi kalla anden, det der väsendet, som icke kan taga form här i lifvet utan tillhjelp af kött och blod, men som likväl egentligen uträttar sakerna, i längden icke kan lefva utan frihet lika Utet som sjelfva lifsprocessen kan lefva utan lut Och att allt papistiskt, biskopligt och konsist sielt förtryck icke kan för alltid återhålla dess svänstighet. Allt detta är en välbekant sak; men det kan i alla fell icke skade att påpeka Amerikas, Englands, Frankrikes, Be!giens, en sto. del af Tysklands och slutligen äfven Danmark och Norges exempel såsom bevis på hurusom man öfverallt mer och mer erkänner nödvändigheten af andens och trons frihet. Äfven: de mest katholska länder såsom i Spanien och sjelfva Rom, hånas numera icke skiljaktiga religionsbekännare. Det är endast Sverge och Ryssland, der ofördragsamheten i lagarna ännu är oförminskad, och der man äfven söker hetsa okunnigheten och vidskeppelsen till deras underhållande, aldeles såsom det skedde i de mest katholska länderna i föregående århundraden. Man kan också icke undgå att märka att religionsfriheten i de här öfver citerade länderna ingalunda hindrar de olika kKirornas bekännarc, att jemte hvarandra fredligt utveckla det borgerliga samhället till välmåga och styrka. Jemför man hirmed alla den gamla verldens troskrig, allt från de dagar, då den olika uppfattningen af ett enda ord (t. ox. ordet person ) gaf anledning till de blodigaste strider, intil de störrereligionskrigenunder medeltiden, eller den ohyggliga hätsklhet, som blotta skiljaktigheten mellan ordet är eller ordet betyder, i fråga om. nattvardens mysterium föranledt, så torde ingen kunna tveka i bedömmandet af hvilka Torbållanden mest motsvara kristev omens lära och fordringar. I Eugland har acn at dissenters medgifna myndigheten, att bilda fria församlingar jemtce statskyrkan, uppehallit det andeliga lif, dem fria forskning och den lifliga verksamhetsanda, som härutinnan giort E land till en förebild för alla fria stater. Hel annorlunda skulle det hafva sett ut om siat kyrkan lyckats vevara sin makt och anti qväfva eller till andra länder fördrifva alla elementer, som ej kuonnat finna sig1 den dödal formen och petrificeraåe dogmer. Man kani fatta hvad England i denna händelse kunde hafva varit, ifall man kastar en blick på Spanien, Italien m. m., der den allena så randev tron fått behålla all makt att be menniskornas samveten, att tillintetgöra kutte sier. Mm. m, Värt naboland Norge, som i afseende äpolitisk och borgerlig frihet står långt. framom oss, lyekades för få år tilbaka, är 1545, förskafla Big älven religionsfrihet. Då det praktiska ordnandet af de nya förhållanden, som med religionsfrihet måste inträda, för mårgen synes sörd rt och derigenom gör 4 randet af nsens omöjligt, torde det vara så mycket mer att meddela ett utdrag af hvad den lagen, dat. den 36 Juli 1545, i detta h ende innehåller, som denna lag, liksom många andra af vårt bruderlands förhållanden, är hos oss ganska litet känd, Den nömnås lagen lyder såhnda: 31. Dissenter den ehristliga e, som bekönna rem UTYreester excer fö lagens samlingar under lean AA Jaaa