väder, utan att de : genom skrifvelsen mätte komme till Kongl. Maj:ts kkunskap, hvadan han yrkade äter remiss, på det att skrifvelsen jemte förklaringen at decharge vore gifveen, äfven matte omnämna de 2:nc ständens olika asigtt i den vägen. Sahlstrim kände äfven den ofvan omtalade ori visa praxis, men ftrodde att 3 stånd torde behöfs vid medgifvande af decharge, och yrkade derför äterromiss. — Per Nilsson delade Bengt Gulmnundssons asigter. Rutberg gillade skrifvelsen, enär i fräga om k ministern två stånd stannat emot två och all a dervid sälunda förfallit. — Strindlund hade ej n emot, att Bondeständets mening i skrifvelsen uttr tes, men om sådant skall i riksdagsbeslutet förvar. då borde äfven ditföras en hel hop annat slarf, hvar om riksständen variit af olika meningar. Han röstade dock för bifall, ty ssaker som förfallit borde ej med skäl intagas i riksddagsbeslutet. Bengt Gudmundsisson medgaf ännu en gäng, att saken kunde anses : förfallen, men Bondeständets mening hade ej varit :af så tom betydelse, att den kunde med tystnad förbigääs. Kongl. Maj:t äger sedan at besluta hvad honomnm godt synes. Sekreteraren bad nu att få påminna hurusom ståndet den 14 Maj uttryckligen beslöt, att intet enskildt uttryck af Bondeständets ogillande anmärkningar emot en af statsrådets ledamöter behöfde framställas, hvadan han ansäg säväl Borgaresom Bondeständer nu yrka raka motsatsen emot då antagna principer; en mening, den Rutberg och Olof Larsson förklarade sig dela. Uhr ville ej erkäinna skritfvelsen, sävida ej Bondeständets mening deeri uttryckes. — Likaså And. Andersson frän Skarabborgs län och David Andersson från Halland. Talmannen tog nnu ordet och tilikännagaf sin äsigi om grundlagens tyddning säväl i fråga om den strängare siraffbestämmeelsen för statsrädets ledamöter, inför riksrätt, som föör det fall 107 S R. Yr. nämner; i hvilket sednare falll all ätgärd mäste vara stödd på tre ständs beslut. Hafva deremot två stånd stannar emot tvä, sä finnees ingen annan utväg än en und. skrifvelse, och om cobehöfligheten af en sådan hade, på sätt sekreterarem nämnt, ståndet längt för detta uttalat sin mening — utom det, att en skrifvelse i opinionsväg i alla Ihändelser torde vara olämplig och sakna allt stöd af lag. Han ämnade dock ej vägra proposition. Votering begärdes och skrifvelseförslaget äterremitterades med 67 nej mot 11 ja. Rutberg, Strindlund, Petter Claesson och Häkan Pettersson reserverade sig.