väder, utan att de : genom skrifvelsen mätte komme
till Kongl. Maj:ts kkunskap, hvadan han yrkade äter
remiss, på det att skrifvelsen jemte förklaringen at
decharge vore gifveen, äfven matte omnämna de 2:nc
ständens olika asigtt i den vägen.
Sahlstrim kände äfven den ofvan omtalade ori
visa praxis, men ftrodde att 3 stånd torde behöfs
vid medgifvande af decharge, och yrkade derför
äterromiss. — Per Nilsson delade Bengt Gulmnunds-
sons asigter.
Rutberg gillade skrifvelsen, enär i fräga om k
ministern två stånd stannat emot två och all a
dervid sälunda förfallit. — Strindlund hade ej n
emot, att Bondeständets mening i skrifvelsen uttr
tes, men om sådant skall i riksdagsbeslutet förvar.
då borde äfven ditföras en hel hop annat slarf, hvar
om riksständen variit af olika meningar. Han röstade
dock för bifall, ty ssaker som förfallit borde ej med
skäl intagas i riksddagsbeslutet.
Bengt Gudmundsisson medgaf ännu en gäng, att
saken kunde anses : förfallen, men Bondeständets me-
ning hade ej varit :af så tom betydelse, att den kunde
med tystnad förbigääs. Kongl. Maj:t äger sedan at
besluta hvad honomnm godt synes.
Sekreteraren bad nu att få påminna hurusom stån-
det den 14 Maj uttryckligen beslöt, att intet enskildt
uttryck af Bondeständets ogillande anmärkningar emot
en af statsrådets ledamöter behöfde framställas, hva-
dan han ansäg säväl Borgare- som Bondeständer
nu yrka raka motsatsen emot då antagna principer;
en mening, den Rutberg och Olof Larsson förklarade
sig dela.
Uhr ville ej erkäinna skritfvelsen, sävida ej Bonde-
ständets mening deeri uttryckes. — Likaså And. An-
dersson frän Skarabborgs län och David Andersson från
Halland.
Talmannen tog nnu ordet och tilikännagaf sin äsigi
om grundlagens tyddning säväl i fråga om den strän-
gare siraffbestämmeelsen för statsrädets ledamöter, in-
för riksrätt, som föör det fall 107 S R. Yr. nämner; i
hvilket sednare falll all ätgärd mäste vara stödd på
tre ständs beslut. Hafva deremot två stånd stannar
emot tvä, sä finnees ingen annan utväg än en und.
skrifvelse, och om cobehöfligheten af en sådan hade,
på sätt sekreterarem nämnt, ståndet längt för detta
uttalat sin mening — utom det, att en skrifvelse i
opinionsväg i alla Ihändelser torde vara olämplig och
sakna allt stöd af lag. Han ämnade dock ej vägra
proposition.
Votering begärdes och skrifvelseförslaget äterremit-
terades med 67 nej mot 11 ja. Rutberg, Strindlund,
Petter Claesson och Häkan Pettersson reserverade sig.