. 2 2 00 ÖP OY ATEA TSE
t eftersinnande hvad detta har att betyda. Man
r skall måhända invända, att ehuru en dylik
- behandling är barbarisk och aldrig borde äga
a rum, skulle det likväl vara svårt, då bruket
- nu en gång är sådant, att göra undantag der-
- ifrån för vissa fångar, deras fordna lefnads-
- vanor må hafva varit hvilka som helst. Så
f milord! förhåller saken sig likväl icke, i sin
- sanning. Två eller tre veckor före Poerios
- insättning var sammanfjettringen allde:es icke
; vanlig igalerslafsfängelset, oaktadtder då funnos
-S00 statsfångar. Alia dessa fångar voro män
, ur hopen, vana vid trängsel och obeqvämlighe-
ter och hos hvilka en dylik skärpning skulle föga
förökat lidandet. Men just vid den tiden då
Poerio och hans olycksbröder skickades till
Nisida, ankom från prins Luigi, konungens
broder, som i egenskap af amiral fått upp-
Isigten öfver ön, en befallning att de fångar,
som efter den 22 Juli 1830 insattes i fängel-
set, skulle förses med dubbla bojor och sam-
Imanfjetsras parvis. På sådant sätt träffades
IPoerio och hans vänner af detta nya slags
tortyr, utan att någon kunde påstå att den
blifvit införd just för deras skull eller för att
för dem öka kropps- eller själs-lidandet mer
län för andra, som kunde anlända efter dem.
I En angifvare, Margheritha, och ett af offren
för hans angifvelser såg jag äfven samman-
parade!
En förnäm statsfånge såg jag sammanfjet-
trad med en vanlig missdådare — en ung karl
som hade mer elakt och gement ansigte, än jag
,kan erinra mig bland hundratals neapolitanska
straffångar af lägsta sorten. Jag tillstår min
öfverraskning, när jag hörde huru skonsamt
statsfångarne yttrade sig om upphofven till
den hemska förföljelse, för hvilken de voro
mål; de tycktes färdiga att med sinneslugn
uthärda hvarje qval, som äfven framtiden hade
i beredskap åt dem. De olyckliges helsa af-
tynade märkbart; jag såg huru tanten till en
fånge af omkring 23 år gret när hon talade
om hans förfallna utseende och om den ung-
domsfriskhet, som för få veckor sedan ännu!
blomstrade på hans kinder; sjelf skulle jag
trott honom vara minst 40 år gammal. Jag
hade i föregående December sett Pocrio un-
der rättegången; i Nisida skulle jag icke kännt
igen honom utan presentation. Han väntade
ej heller att hans kroppskrafter skulle stå bi,
ehuru han sade att Gud förlinat honom sin-
nesstyrka att uthärda med tålamod. Från hö-
gre ort hade man låtit honom förstå att han
borde skicka sin moder, hvars enda stöd han
var, såsom nådsökande på hans vägnar till
konungen, eller att han borde sjelf ingifva
en nådansökning; men han vägrade ståndak-
tigt. Medan jag ännu var qvar i Neapel, för-
lorade denna mor förståndet under outhärd-
igheten af sina qval; det tycks att Gud, barm-
hertigare än hennes medskapade, hade bevil-
jat henne sin nåd. Midt under sina värsta
bekymmer hade hon visioner som skänkte
henne någon tröst; hon berättade t. ex. för
en af mina bekanta, en ung läkare, att hon
hade besökt sin son och en annan fånge på
samma gång; likväl befunnos de i särskilda
fängelser och hon hade icke besökt någon-
dera. Efter min afresa från Neapel har Poerio
nedstörtats i ännu djupare elände: han har,
som jag hör, blifvit släpad ifrån Nisida till
Ischia, ännu mera bortom det allmänna del-
tagandets synkrets. Men hvad jag redan fått
se var mer än nog. Aldrig förut harjag sam-
talat och sannolikt skall jag hädanefter icke
komma att samtala med en lika högt bildad
man, om hvars oskuld, laglydnad och toster-
landskärlek jag är så fast och på lika goda
grunder förvissad, som om ers herrlighets cl-
ler någon annan mans af den renaste karak-
ter, men som stått framför mig i brottets
skymfligaste skrud och som sällskapare med
ett följe af bofvar. Nu befinner han sig på i
ett ställe, der han väl knappast mera får till-
fille till något sådant samtal. Öppet taladt
kan jag icke qväfva den öfvertygelsen, att man
på Poerio, såsom en man hvars andekraft man
fruktar, önskar se bödelns värf jullbordadt utan
bila, ehuru med grymmare medel än den, och?
att sålunda undgå den allmänna harmens utbrott )
som stupstocken kunde framkalla.r
Blott detta omotsägliga af mr Gladstone g
införda exempel, skall kanske mera taga det il
uIlmänna deltagandet i anspråk än alla andra k
kildringar, — tillägger härvid Kölnische
Leitung. Men, fortfar den, mest upprö-
ande är att se kyrkans tjenare likasom läsa (0
välsignelsen öfver alla våldets rysligheter och tr
;fver den förfärligaste bland alla meneder —
n konungs. Mr Gladstone lemnar tyvärr be-
is, och ovederläggliga, äfven på denna hem-
ka verklighet.
P;
Jag åberopar i detta hänseende — heter
let i hans bref, — en af de sällsammaste och ti
edrigaste skrifter jag läst. Den har till titel: ri
Catechismo filosofico per uso delle Scuole inferi-lsy
res (Filosofisk katkes till bruk för de lägre m
kolorna) och till motto: Videte ne quis vos
lecipiat per philosophiamp (Sen till att ingenl:o
cedrager eder genom filosofi). Jag äger tvålbl
pplagor; den ena har tryckningsuppgiften: ha
Napoli, presso Raffaele Miranda 1850,. De ni:
ecken, hvarpå man har att igenkänna en pli- lin!
eral filosof,, uppräknas i denna lärobok; ett di
eribland är ogillande af de lagliga myndig- lifr
eternas straffåtgärder,.
Lärjungen anses i denna katekes vara den jlig
ägande, läraren den svarande; lärjungen frå- r
ar sålunda och med särdeles enfald, icke om sk
la liberala äro gudlösa (sådant anses ickevå
unna sittas i fråga), utan om alla liberala äro
udlösa på samma sätt. Svaret blir: Icke alla) att
nitt barn; ty några äro erkebedragare, andra
edragna; men icke dess mindre fara de allaDe
amma väg: vägen till helvete.. Vidare frå-bli
ws: Förutsatt att en furste hade antagit ende
onstitution eller en grundlag för staten, och tul
fvat eller svurit att hålla den: är han för-ma
inden att uppfylla sitt löfte? ., — Svar: Förut-ort
ätt att en läkare hade på ed lofvat en sjuk-njt
ng att åderlåta honom; men om han mär-äro
er att blodsförlusten skulle blifva skadlig, till
a må han icke göra det; ty öfver alla löf- 80
en och eder går läkarens pligt att sörja förllig
juklingens botande. Likaså: om fursten int
kulle märka att grundlagen bereder hans folk
llvarsam skada, så måste han upphäfva den. tro
jessutom har kyrkans öft fvud erhållit nin