tullen till Dannmark för passerandet af Öre-
sund. Ekonommiutskottet har nu utlåtit sig i
denna vigtiga f fråga, och vi anse oss böra här
upptaga utskotittets betänkande.
)å utskottet bäärefter går att meddela yttrande öf-
ver motiovärens cofvanberörde hemställan, att rikets
ständer mätte hoss Kongl. Maj:t begära vidtagande af
ätgärder för att wtverka upphörandet af Öresundstul-
len en gäng för alla, och så snart omständigheterna
det medgifva, sä lärer det, på sätt här förut blifvit
antydt, finnas nödigt, att ingä i närmare pröfning af
frågans ställning och i sådant afseende söka ästad-
komma en utredning af de utaf motionären anförda
med flera, ämnet rörande, omständigheter.
I fråga om Öresundstullen synes Sverige stå i ett
från de öfriga nationer, som erlägga denna tull, skilj-
aktigt förhållande, derigenom, att det besitter sundets
ena strand, men om det än, på grund häraf, billigt-
vis kunde ega anaspräk på befrielse derifrån, och sä-
dant, utan att näägon ersättning till Danmark ifräga-
komme, sä befaraar utskottet likväl, att snart sagdt
oöfvervinnerliga bkhinder för det närvarande skulle läg-
gas i vägen för een sådana befrielse genom den politi-
ska ställningen wti Europa och makternas inbördes
förbällanden till hvarandra. Ehuru framläggandet af
de flera skäl, hvarpå utskottet stödjer denna mening,
kunde anses för ämnets fullständiga behandling ej
oväsendtligt, så torde sädant likväl, då saken allmänt
lärer erkännas och dessutom icke egentligen utgör fö-
remäl för det arbete, som åligger utskottet, i afse-
ende ä behandlingen af förevarande motion, kunna
inskränkas till em erinran derom, att Öresundstullen
är pantsatt för em del af danska statsskulden och att
främmande intresssen följaktligen skulle söka motverka
all förminskning : utaf inkomsterna af denna tull, helst,
efter hvad antaggas kan, danska staten, serdeles efterl
sistförflutna ärenss ansträngningar, torde vara mindre
än:tillförene i stäänd att bereda andra tillgängar för
uppfyllandet af dlessa förbindelser. Att minskningen
eller förlusten af: ifrägavarande, för Danmark så be-
tydande, statsinkomst, skulle för detsamma vara yt-
terst kännbar, lider intet tvifvel, och, att döma etter
de sista tilldragelserna, är att vänta, det ätskilliga af
de europeiska makterna icke med likgilltighet skulle
äse ett till dylik: försvagande så direkt ledande steg, l.
som framställandet ä Sveriges sida af fordringen att,
utan motsvarande ersättning till Danmark, från Sunds-
tullen befrias. Härvid bör det ej heller fåtgätas, att,
vid underhandlinzarne, som föregingo 1841 ärs kon-
vention, Sverige länge mäste stå ensamt och att en-
gelska regeringen väl slutligen deltog uti desamma,
men att Rysslands, Frankrikes och Hollands m. fl.
regeringar, som jemväl inbjödos att dem biträda, och
ehuru sädant synes hafya legat uti dessa staters för-
del, likväl helt och hället uraktläto det. TI utskottets
tanka beror derfööre möjligheten för Sverige attvinna
befrielse från Öreesundstullen, utan ersättning till Dan-
mark, på inträftandet af mera gynnade politiska kon-
junktärer än de :nuvarande, hvilka utskottet icke, i
likhet med motionären, anser serdeles lämpliga för
ernäendet af ifrågavarande mål, ty för detta fall är
framgången ej försäkrad endast derigenom, att våra
förhållanden till utrikes makter bära prägeln af upp-
riktig. vänskap och att vär regering tillvunnit sig från
askiljda häll de mest ojäfaktiga bevis af förtroende.
En vis, för landets ära och undersätarnes intressen
vaksam styrelse kan, i utskottets tanka, ej äfven-
tyra fördelarne af en sädan ställning, genom fullföl-
jande af fordringar och anspråk, hvilkas erkännande
frän alla sidor möter motstånd, och Sverige har re-
dan en nog dyrksöpt erfarenhet af det skadliga och
okloka i en sädarn politik.
De olägenheterr, som vär handel genom Öresunds-
tullen får vidkämnas, äro dock af den vigtiga beskaf-
fenhet, att de, ju förr desto heldre, böra afhjelpas,
och utskottet ansser säledes, att det vore för rikets
sanna fördel menligt, att i overksamhet afbida en
tidpunkt, möjligen sä aflägse, som den ofvan antyd-
da, innan verksamma mätt och steg för beredande af
nödig förändring häruti vidtagas. De af dessa olä-
genheter, som tillskynda vär handel största skada,
hafva af motionären blifvit framställda, och utskottet
vill, utom ä dessa, endast fästa uppmärksamheten å
ytterligare en dylik. Vära städer på östra kusten
hafva, vid täflan med dem pä den vestra, emot sig
den svärighet, att sjöfarten är under en längre tid af
äret hämmad utaf is.? Redan denna omständighet
kan, ej mindre iän den längre vägen, bidraga till de
östra städernas hhandelsunderlägsenhet; men mera af-
görande skadligtt härvid verkar Öresundstullen, hvar-
igenom allt köprmansgods, som genom Sundet inkom-
mer i vära Östersjöhamnar, mäste blifva dyrare, än
det, som införes till rikets vestra städer. I synner-
het sedan de östra städernas handel i Östersjön, ge-
nom förlusten 2f Finland, undergätt en betydlig
minskning, hafvi följderne häraf tydligen framträdt,
i det att handeh uti dessa städer alltjemt aftagit,
under det att din uti städerna på vestra kusten ut-
sträckts och ökats; och torde, säsom bevisande i detta
hänseende, kunra åberopas den fortgående tillvexten
af tullinkomstema i vestra kuststäderna, under deras
samtidiga minskning uti de östra, samt enahanda för-
hällande å båda ställen med handelsflottan. Att fort-
farandet häraf i längden kommer att i ännu högre
grad medföra inskränkning af våra östra städers han-
del, är pätagligt, och en ganska skadlig äterverkan
måste detta äter utöfva på afsättningen af de norra
och östra provinsernas produkter. Då Norge, i fräga
om - Öresundstullen, stär i lika förhållande med vära
vestra kuststäder och således har sin införsel billigare
än Sveriges östra. handelsstäder, torde i detta förhäl-
lande äfven kumna uppletas en af orsakerna :till den
öfverklagade smjyghahdeln, utmed gränsen, från Norge.
Utan att något ytterligare härvid behöfver tilläg-
gas, tror utskotttet det vara ädagalagdt, genom hvad
dels motionären : och dels utskettet nu anfört, att Öre-
sundstullen mediförer så betänkliga och dag frän dag
mera kännbara olägenheter för svenska handeln, att
ntskottet hoppas, det Rikets Ständer, vid betraktande
af desamma, icke lära tveka att anse, det hvarje
tjenligt medel bör användas för äåstadkommande af
ett snart upphörande deraf. Efter utskottets förme-
nande, torde för närvarande den lämpligaste utvägen
för uppnäende af detta mäl vara, att en inlösen eller
så kallad aflösniing af Sundska tullen skedde på det
sätt, att, efter beräkning af medelbeloppet utaf den
ärliga inkomsten deraf, ett aflösningskapital bestäm-
des, som de handlande makterna ätoge sig att beta-
la, i förhällant till hvars och ens varuskeppning,
hvilket förslag, sävidt utskottet bekant är, först fram-
ställdes .af.Danmark sjelf vid de ofvan omförmälda
underhandlingane om jemkningar i Sundstullen. Det
är visserligen snnt, att ytterligare nedsättning af den-
samma, ätminsone på en del artiklar, möjligen :kan
i ministeriel väg beredas genom förnyade underhand-
lingar, men resultaterna deraf; hvilka ej på förhand
låta sig beräkna, kunna ej antagas blifva synnerligen
vigtiga, så vida ej ersättning erbjudes, i hvilket fall
äfven endast utsigt öppnas att få denna tull helt och
hället borttagen.
Frågan om aflösning har utskottet derföre funnitg
värd den största uppmärksamhet, enär en sädan ät-h
gärd leder till mälet och äfven är, såsom det synesin
utskottet, verkställbar. Danmarks medgifvande;, hvil- ;
d
v
Fi OO RA
ti
S
ket härvid mäste betraktas såsom vigtigast, lärer vara
föga tvifvel underkastadt; sedermera återstå väl de
ahdra makternas : bifall och samverkan dertill, men
dessa torde likaledes vara att påräkna, då saken län-
der till allas fördel, och slutligen kommer härtill
tuppgörandet af öfverenskommelse om grunderna och ic
lll han anita att lan UR dd Add an sinnAl