tullen till Dannmark för passerandet af Öresund. Ekonommiutskottet har nu utlåtit sig i denna vigtiga f fråga, och vi anse oss böra här upptaga utskotittets betänkande. )å utskottet bäärefter går att meddela yttrande öfver motiovärens cofvanberörde hemställan, att rikets ständer mätte hoss Kongl. Maj:t begära vidtagande af ätgärder för att wtverka upphörandet af Öresundstullen en gäng för alla, och så snart omständigheterna det medgifva, sä lärer det, på sätt här förut blifvit antydt, finnas nödigt, att ingä i närmare pröfning af frågans ställning och i sådant afseende söka ästadkomma en utredning af de utaf motionären anförda med flera, ämnet rörande, omständigheter. I fråga om Öresundstullen synes Sverige stå i ett från de öfriga nationer, som erlägga denna tull, skiljaktigt förhållande, derigenom, att det besitter sundets ena strand, men om det än, på grund häraf, billigtvis kunde ega anaspräk på befrielse derifrån, och sädant, utan att näägon ersättning till Danmark ifrägakomme, sä befaraar utskottet likväl, att snart sagdt oöfvervinnerliga bkhinder för det närvarande skulle läggas i vägen för een sådana befrielse genom den politiska ställningen wti Europa och makternas inbördes förbällanden till hvarandra. Ehuru framläggandet af de flera skäl, hvarpå utskottet stödjer denna mening, kunde anses för ämnets fullständiga behandling ej oväsendtligt, så torde sädant likväl, då saken allmänt lärer erkännas och dessutom icke egentligen utgör föremäl för det arbete, som åligger utskottet, i afseende ä behandlingen af förevarande motion, kunna inskränkas till em erinran derom, att Öresundstullen är pantsatt för em del af danska statsskulden och att främmande intresssen följaktligen skulle söka motverka all förminskning : utaf inkomsterna af denna tull, helst, efter hvad antaggas kan, danska staten, serdeles efterl sistförflutna ärenss ansträngningar, torde vara mindre än:tillförene i stäänd att bereda andra tillgängar för uppfyllandet af dlessa förbindelser. Att minskningen eller förlusten af: ifrägavarande, för Danmark så betydande, statsinkomst, skulle för detsamma vara ytterst kännbar, lider intet tvifvel, och, att döma etter de sista tilldragelserna, är att vänta, det ätskilliga af de europeiska makterna icke med likgilltighet skulle äse ett till dylik: försvagande så direkt ledande steg, l. som framställandet ä Sveriges sida af fordringen att, utan motsvarande ersättning till Danmark, från Sundstullen befrias. Härvid bör det ej heller fåtgätas, att, vid underhandlinzarne, som föregingo 1841 ärs konvention, Sverige länge mäste stå ensamt och att engelska regeringen väl slutligen deltog uti desamma, men att Rysslands, Frankrikes och Hollands m. fl. regeringar, som jemväl inbjödos att dem biträda, och ehuru sädant synes hafya legat uti dessa staters fördel, likväl helt och hället uraktläto det. TI utskottets tanka beror derfööre möjligheten för Sverige attvinna befrielse från Öreesundstullen, utan ersättning till Danmark, på inträftandet af mera gynnade politiska konjunktärer än de :nuvarande, hvilka utskottet icke, i likhet med motionären, anser serdeles lämpliga för ernäendet af ifrågavarande mål, ty för detta fall är framgången ej försäkrad endast derigenom, att våra förhållanden till utrikes makter bära prägeln af uppriktig. vänskap och att vär regering tillvunnit sig från askiljda häll de mest ojäfaktiga bevis af förtroende. En vis, för landets ära och undersätarnes intressen vaksam styrelse kan, i utskottets tanka, ej äfventyra fördelarne af en sädan ställning, genom fullföljande af fordringar och anspråk, hvilkas erkännande frän alla sidor möter motstånd, och Sverige har redan en nog dyrksöpt erfarenhet af det skadliga och okloka i en sädarn politik. De olägenheterr, som vär handel genom Öresundstullen får vidkämnas, äro dock af den vigtiga beskaffenhet, att de, ju förr desto heldre, böra afhjelpas, och utskottet ansser säledes, att det vore för rikets sanna fördel menligt, att i overksamhet afbida en tidpunkt, möjligen sä aflägse, som den ofvan antydda, innan verksamma mätt och steg för beredande af nödig förändring häruti vidtagas. De af dessa olägenheter, som tillskynda vär handel största skada, hafva af motionären blifvit framställda, och utskottet vill, utom ä dessa, endast fästa uppmärksamheten å ytterligare en dylik. Vära städer på östra kusten hafva, vid täflan med dem pä den vestra, emot sig den svärighet, att sjöfarten är under en längre tid af äret hämmad utaf is.? Redan denna omständighet kan, ej mindre iän den längre vägen, bidraga till de östra städernas hhandelsunderlägsenhet; men mera afgörande skadligtt härvid verkar Öresundstullen, hvarigenom allt köprmansgods, som genom Sundet inkommer i vära Östersjöhamnar, mäste blifva dyrare, än det, som införes till rikets vestra städer. I synnerhet sedan de östra städernas handel i Östersjön, genom förlusten 2f Finland, undergätt en betydlig minskning, hafvi följderne häraf tydligen framträdt, i det att handeh uti dessa städer alltjemt aftagit, under det att din uti städerna på vestra kusten utsträckts och ökats; och torde, säsom bevisande i detta hänseende, kunra åberopas den fortgående tillvexten af tullinkomstema i vestra kuststäderna, under deras samtidiga minskning uti de östra, samt enahanda förhällande å båda ställen med handelsflottan. Att fortfarandet häraf i längden kommer att i ännu högre grad medföra inskränkning af våra östra städers handel, är pätagligt, och en ganska skadlig äterverkan måste detta äter utöfva på afsättningen af de norra och östra provinsernas produkter. Då Norge, i fräga om Öresundstullen, stär i lika förhållande med vära vestra kuststäder och således har sin införsel billigare än Sveriges östra. handelsstäder, torde i detta förhällande äfven kumna uppletas en af orsakerna :till den öfverklagade smjyghahdeln, utmed gränsen, från Norge. Utan att något ytterligare härvid behöfver tilläggas, tror utskotttet det vara ädagalagdt, genom hvad dels motionären : och dels utskettet nu anfört, att Öresundstullen mediförer så betänkliga och dag frän dag mera kännbara olägenheter för svenska handeln, att ntskottet hoppas, det Rikets Ständer, vid betraktande af desamma, icke lära tveka att anse, det hvarje tjenligt medel bör användas för äåstadkommande af ett snart upphörande deraf. Efter utskottets förmenande, torde för närvarande den lämpligaste utvägen för uppnäende af detta mäl vara, att en inlösen eller så kallad aflösniing af Sundska tullen skedde på det sätt, att, efter beräkning af medelbeloppet utaf den ärliga inkomsten deraf, ett aflösningskapital bestämdes, som de handlande makterna ätoge sig att betala, i förhällant till hvars och ens varuskeppning, hvilket förslag, sävidt utskottet bekant är, först framställdes .af.Danmark sjelf vid de ofvan omförmälda underhandlingane om jemkningar i Sundstullen. Det är visserligen snnt, att ytterligare nedsättning af densamma, ätminsone på en del artiklar, möjligen :kan i ministeriel väg beredas genom förnyade underhandlingar, men resultaterna deraf; hvilka ej på förhand låta sig beräkna, kunna ej antagas blifva synnerligen vigtiga, så vida ej ersättning erbjudes, i hvilket fall äfven endast utsigt öppnas att få denna tull helt och hället borttagen. Frågan om aflösning har utskottet derföre funnitg värd den största uppmärksamhet, enär en sädan ät-h gärd leder till mälet och äfven är, såsom det synesin utskottet, verkställbar. Danmarks medgifvande;, hvil; d v Fi OO RA ti S ket härvid mäste betraktas såsom vigtigast, lärer vara föga tvifvel underkastadt; sedermera återstå väl de ahdra makternas : bifall och samverkan dertill, men dessa torde likaledes vara att påräkna, då saken länder till allas fördel, och slutligen kommer härtill tuppgörandet af öfverenskommelse om grunderna och ic lll han anita att lan UR dd Add an sinnAl