ven den syeniska allmänheten igenkänner lätt,
att det är demna lära, som utgör den ledande ?
principen hos adeln och presteståndsmajorite-
terna vid demma riksdag, som för öfrigt utan!
allt förbehåll predikas i Tiden och Morgon-
bladet, och scom mer och mer jemväl synes
hafva vunnit ett öfvervägande insteg hos re-
geringen. Den andra eller motsatta läran äter.
kan korteligem sammanfattas som följer: Be-;
hofvet afreformer i samhällsinrättningarne har
i våra dagar uppenbarat sig så starkt, att i
sjelfva verket ingen kan förneka dess tillvaro.
Känslan af detta behof har redan börjat så,
nedtränga till den stora massen, att dess an-
språk på en större delaktighet i civilisationens
materiella och andliga fördelar, men framför-
allt på jemlikhet inför lagen, icke kunna mer
än för en kort tid tillbakavisas. I samma mån :
som denna kiöänsla öfvergår till en tro, skola
försöken att 1nedtrycka densamma öka dess!
spänstighet. Rätta utvägen att hindra ett våld-
samt utbrott cderaf är således attitid göra så-
dana kloka efftergifter, om hvilkas rättmätig-
het allmänna tänkesättet bland den mera upp-
lysta delen af de närande klasserna förena sig.
Detta är den styrelsegrundsats, som efter året
1848 blifvit tillämpad i Belgien, i England och
till en betydande del äfven i Holland.
Hvilkendera af dessa olika styrelsemaximer
har nu efter hvad erfarenheten visat, burit de
bästa frukterma? Se der en fråga nvarpå de
förutnämnda umderrättelserna från Belgien lemna
ett ganska inttressant svar.
Uti belgiskaa representantkammarens session
den 14 denness uppträdde en ung deputerad
vid namn Percceval med ett socialistiskt anfö-
rande, hvarutti han klagade öfver den belä-
genhet hvari .en del af den arbetande klassen
befinner sig. Bland annat anföres, att befolk-
ningen består af 890,000 hushåll, och att
hvarje hushåll i medeltal icke bebor mer än
tre rum, hvilket anföres såsom bevis på otill-
räckligheten af utrymme och på de knappa
vilkor, hvari mängden af folket befinner sig.
154,454 hushåll hafva blott ett rum hvarde-
ra, 282,000 hushåll hafva två rum, och
463.437 hushåll hafva tre eller flera rum;
hvarje hushåll räknas i medeltal bestå af fem
personer.
I förbigåencde sagdt, blir det märkligt nog
att från dennaa uppgift om huru invånarne i
Belgien äro ldogerade, hemta en jemnförelse
med hvad sonm äger rum i Sverige i afseende
på bostäder innom de arbetande klasserna. Om
man efter sanmma beräkning af 5 personer på
ett hushåll anntager hushållens antal hos oss
till 660.000, så betvifla vi högligen att mer
än hälften af detta antal disponerar till bostad
tre rum eller mera och omkring en tredjedel
två rum.
Men en vigtigare upplysning lemnas af det
svar, som inrikes ministern lemnade på hr
Percevals anförande. Ilan yttrade nemligen,
att sådana anföranden, som den värde tala-
rens, skulle i flere andra länder väcka stor
oro. Men i Belgien hafva sådana frågor in-
genting förfärande, emedan de undersökas med
ärlighet och upprigtig önskan att hjelpa, med
sympati för alia opinioner och alla täfla om
att göra hvad som kan göras för de arbetan-
de klasserna. Det är kännedomen häraf hos
dessa klasser :sjelfva som gör att de icke låta
skrämma eller narra sig af deklamationer, som
framställas i deras intresse. De känna attre-
genagen och kamrarna sysselsätta sig med
örbättringen af deras belägenhet. (Ministern
uppräknade härefter åtskilliga åtgärder som
blifvit vidtagma till de arbetande klassernas
förmån, medelst hjelpkassors inrättande, byg-
gande af bosttäder, anläggning af vattenled-
ningar m., m. samt undanrödjande af obillig-
heten i lagstifftningen. Han fästade också med
anledning häraf uppmärksamheten derpå, at
de arbetande klassernas belägenhet sedan 1830
med hvarje å förbättrats, men i synnerhet
hade så lant närkbart ägt rum sedan år 1847.
Dödligheten ilandet hade också aftagit, och
aldrig varit si liten som år 1830, så att den,
i stället för en siffra af 102.000 i medeltal
för de föregående 19 åren, då ej gjort mer
än 92,820 i antal, i förening med folkmäng-
dens tillökning. ÅA andra sidan hade gifter
målens antal,, som ock till en viss grad utgö
en mätare på sederna och välståndet, aldrig
varit så stort som år 1850, nemligen 33,734.
i stället för ett medeltal af 28,965 under de
föregående tio åren.
Om man jemte dessa fakta tillika ihägkom-
mer de sifferuppgifter som tid efter annan un-
der de sista två åren blifvit meddelade frår
England, och hvilka utvisa, huru fattigtaxorne
derstädes kunnat förminskas , men deremof
giftermålens och befolkningens antal tilltagi
(vi tala härvid ej om Irland) i samma förhal-
lande som regeringen gått det liberala partiet:
anspråk till mötes genom dels nedsättning, del
borttagande af tullen på nödvändighetsvaror
inskränkning i statsutgifterna och minsknin;
i åtskilliga direkta taxor, samt genom särskild
bemödanden fför beredande af en lättad 1lef
nadskostnad fför de arbetande klasserna, sam
huru ostördt lugnet der bibehållits, oaktadt d
många tryckande missförhållanden, som änn
återstå från förra tider, emedan det engelsk
folket ser, att regeringen har allvar med a
efterhand lysina till demokratiens politiska fo1
dringar, och vilka missförhållanden blott små
ningom kunm afskaffas; och om man slutli
gen härmed jemför den dofva jäsning, sor
äger rum öfverallt på kontinenten, i Tyskland
Österrike, Ungern, Italien, i följd af den fö
tillfället der rådande reaktionära politiken, för
följelserna mot demokratien, och åsidosättan
det af de löfen och försäkringar som är 184
I