NONG OpPSEPYvVatlOREr otver vattennojden 1 Malaren
från 1774 till ddet närvarande, med undantag af ett
och annat år, veet man, att sjöns omgifningar unde
dessa 76 är 9 gånger varit hemsökta af värflöder
eller öfversvämmingar, nemligen: ären 1774, 1776
1780, 1783, 1788, 1792, 1816 och 1818, samt de
innevarande. -
Den hastighet, med hvilken Mälaren under nu an
förda flodtillfällen stigit, har varit temmeligen olika
År 1788 steg den frän den 15 April till den 5 Maj
säledes på 21 dygn, icke mindre än 4 fot och be
höfde en tid af 85 dygn för att äterfalla till samma
punkt der stigningen börjat. År 1783 växte flödet
2!V, fot på 20 dagar och behöfde 60 för att äterfalla.
Om man nu, som sig bör, tager i betraktande, att
stigningen vanliigen sker under en ärstid då afdunst-
ningen är ringar, hvaremot fallandet inträffar under
den varma ärstiiden då denna deremot är störst, så
finner man tydliligt hvilket anmärkningsvärdt missför-
hällande som ägger rum emellan sjöns stora och mänga
tillopp och dess enda utlopp vid Stockholm. Om man
nu också lägger: den för sjöns sänkning så vigtiga af-
dunstningen ä sido, och endast jemför stignings- och
sänknings-perioderna, så kommer man till det resul-
tat, att utloppet vid Stockholm bordt vara flere gän-
ger större ån det nu är för att hindra Mälarens flöden.
Orsakerna till de stora vattenmassornas samlande
i Mälaren äro lesamma nu som under de sednast
passerade 2 eller 2!V, ärhundraden, eller under hela
den tid man känner ungefärliga formen af Stockholms
ström, och lika väl som man nu i mera än 30 är
varit fredad fråa öfversvämningar, lika väl kan det
hända att flera sädana under lika läng kommande
tid äter inträffa; man ser t. ex. att tvenne flöden,
1816 och 1818, följt tätt på hvarandra. Mälarens
utlopp vid Stockholm torde före stadens grundlägg-
ning haft en helt annan form och storlek än nu;
sannolikt var strömmen då så öppen, att Mälaren sna-
rare kunde ansees som en vik af hafvet, än en insjö.
Det är emelleertid en anmärkningsvärd omständig-
het att Mälarenss flöden oftare inträffat under äldre
än nyare tider, då det synes bordt vara tvärtom, ty
med kulturens och odlingens tilltagande i ett sädant land
som omger Mällaren försvinner ärligen ett stort an-
tal reservoirer för värvattnets och snösmältningens
upphemtande, som tillförene funnits i skogar, kärr
och myror, och frän hvilka vattnet förut blott så små-
ningom afrunnit och afdunstat, eller som man all-
männeligen säger, torkat ut; med hvarje sjö som af-
tappas, med hvarje mosse eller myr som utdikas,
med hvarje sank äng som sättes under plogens häfd
och med hvarje skogstrakt som bringas till sädesbä-
rande fält, öppnas en ny källa till ökandet af Mäla-
rens flöden, och lika med andra odlade länders flod-
stränder kan denna vackra insjös mera lågt belägne
omgifningar, hädanefter som hittills, aldrig fredas från
tillfälliga öfversvämningar.
Långtifrån satt utloppet i Stockholm skulle
hafva minskatts i sednare tider, har det tvärt-
om blifvit uttvidgadt. Härom meddelar öf-
verste Ericsson bland annat följande under-
rättelser:
De qvarnverk och andra inrättningar, som redan
under medlet af 15:de århundradet varit privilegie-
rade säväl i Norr- som Söderström, och de betydliga
afgifter, som dessa erlagt till statskassan, antyda sken-
barligen, att fallet mellan Mälaren och hafvet den
tiden måtte hafra varit bäde stort och ihällande, sä
mycket mer som en af dessa qvarnar, nemligen den
i Norrström, en tid lär varit belägen på Helgeands-
holmen nära nu varande Norrbro, och säledes i mist-
ning af den del af fallet som uppstär mellan Rosen-
bad och det nämnde qvarnstället. I bekymren öfver
det höga vattnet 1780, som satte staden och landet
utmed Mälaren i förskräckelse, rensades broarna öfver
Norrström från byggnader, fiskinrättningar och lösa
pålar; den norr: strömqvarnen borttogs och likaledes
den så kallade Vedgärdsbron; portarna i Södersluss
afsägades på höjden och en fruktlös början gjordes
med ett nytt Mälarens utlopp vid Södertelje.
Man synes vid betraktandet af gamla Södersluss
böra göra den anmärkning, att 1780 ärs ovanliga
flöde icke existerat till den anmärkta höjden, eme-
dan vattnet dä skolat till nära 3 fots höjd öfversväm-
mat bäde portar och murar, och sannolikt haft slus-
sens förstörelse ttill följd ; men vid nogare undersök-
ning finner mann tydligen och obestridligt, att mu-
rarne, af hvad aanledning är nu icke möjligt bestäm-
ma, i sednare tidder blifvit sänkta 2!V, fot. Möjligen
har man efter riifningen af gamla Norrbro och norra
strömmens rensming ansett att vattnet i Mälaren al-
drig mera skulle kunna stiga så högt som tillförene,
och på den grumd sänkt murarne. Den sednare ti-
dens erfarenhet :synes också gynna en sådan förut-
sättning, då öfversvämningarne så väl minskats till
höjd som mera sällan förekommit.
Utom hvad sålunda redan är 1780 blifvit ätgjordt
för afloppets utvidgning, har sedermera gamla Norr-
bro blifvit borttagen, och ett friare utlopp för vatt-
net öppnadt under den nya stenbrons 3:ne hvalf.l
Sjelfva strömfåran har sedan den gamla bron rase-
rades troligen till en del, som bestätt af lösare äm-
nen, äfven utvidgats af vattnets egen kraft. Atskilliga
muddringar hafva blifvit förrättade i strömmen ne-
danför nya Norrbro, hvarigenom vattnet lättare faller
undän i hvalfvema, och slutligen har man förra äret
förrättat en icke: obetydlig upprensning i öfra ändan
af kanalen mellan Lejonbacken och Helgeandsholmen.
Man har förglömt huru Mälaren kan flöda och huru
densamma i förra tider ofta härjade strändernas ve-
getation; och derför trott sig som egentlig orsak till
innevarande års höga vatten böra uppsöka de förut-
nämnda vattenrinnornas tillstängning i Söderström.
Denna stängning har nu ägt rum i snart 5 är, utan
att man under (enna tid deraf förmärkt någon olä-
genhet; Mälaren har under dessa är, alltefter ärsti-
dernas beskaffemet, haft en ordinär vattenhöjd. Attl!
dessa Ööppningars stängning icke utöfvat nägot särde-l:
les inflytande på innevarande års höga värflod och
dess afrinnande, märker man tydligast af den förut
äberopade tabellen; man finner nämligen af denna,l:
att flodens stigningslinie detta år i det närmaste är
parallel med flera föregående ärs, då de ifrågava-
rande rännorna z7arit öppna, och sänkningslinien, hvil-
ken efter flödenas upphörande är hufvudsak och vig-
tigast för strandägarne, förhäller sig alldeles lika med
de föregående ärens. Snarare har den för är 1851
en hastigare lutning än under nägotdera af de före-
gäende ären; ty det är endast 1 flodär af 9, somÅ
Mälaren på samma dag fallit till den ståndpunkt, som
den i dag den 8 Juli innehar. Om man specielt jem-
för 1816 och innevarande ärs vattenhöjder, så finner
man af tabellen,, att dessa den 1 Juni voro alldeles
lika; men den 1. derpä följande Juli så skiljda, att
1816 hade nära 8 tum högre vatten än 1851, ehuru
alla dammluckorrna i Söderström den tiden voro öppna.
För att under insnevarande år kunna observera om dessa
flodluckor, utgörande den största af de stängda öpp-
ningarne skulle kunna hafva något märkbarare infly-
tande på vattnets fallande, öppnades alla dessa den 16
Maj och stodo öppna till den 14 derpå följande Juni,
således nära en månad. Af förut åberopade tabell ser)
man att vattnet detta oaktadt antingen steg eller höll
sig vid oförändrad höjd i 10 dagar, eller från d. 161!
till den 25 Maj, från hvilken sednare dag samma ta-l:
bell äfven upplyrser, att vattnet nedgätt eller fallit i
ett alldeles jemrmnt aftagande, utan den ringaste för-
ändring, äfven ssedan alla luckorna den 14 Juni äter
stängdes.
Emellertid kam det icke bestridas, att de stängda
öppningarne vid Söderström minska Mälarens utlopp
och med detsamma (om också i den ringa mån, att
någon egentlig skada deraf icke kunnat uppkomma el-
ler beräknas) förorsaka ett längsammare afrinnande.
Den erfarenhet, som sednare tider lemnat i afse-
ende på flödenas beskaffenhet och det på vidlagde ta-
bell äskädliggjorda förhällandet, synes (alla beräk-
ningar öfver dem qvantitet vatten som framrinner el-
ler framrunnit på det ena och det andra stället oan-
sedt) ädagaläggsa, att Stockholms innevånare på en
sednare tid sä wvutvidgat Norrström, att det af älder i
förra seklet betfintliga häfdvunna utlopp kan anses
förstoradt.