NONG OpPSEPYvVatlOREr otver vattennojden 1 Malaren från 1774 till ddet närvarande, med undantag af ett och annat år, veet man, att sjöns omgifningar unde dessa 76 är 9 gånger varit hemsökta af värflöder eller öfversvämmingar, nemligen: ären 1774, 1776 1780, 1783, 1788, 1792, 1816 och 1818, samt de innevarande. Den hastighet, med hvilken Mälaren under nu an förda flodtillfällen stigit, har varit temmeligen olika År 1788 steg den frän den 15 April till den 5 Maj säledes på 21 dygn, icke mindre än 4 fot och be höfde en tid af 85 dygn för att äterfalla till samma punkt der stigningen börjat. År 1783 växte flödet 2!V, fot på 20 dagar och behöfde 60 för att äterfalla. Om man nu, som sig bör, tager i betraktande, att stigningen vanliigen sker under en ärstid då afdunstningen är ringar, hvaremot fallandet inträffar under den varma ärstiiden då denna deremot är störst, så finner man tydliligt hvilket anmärkningsvärdt missförhällande som ägger rum emellan sjöns stora och mänga tillopp och dess enda utlopp vid Stockholm. Om man nu också lägger: den för sjöns sänkning så vigtiga afdunstningen ä sido, och endast jemför stigningsoch sänknings-perioderna, så kommer man till det resultat, att utloppet vid Stockholm bordt vara flere gänger större ån det nu är för att hindra Mälarens flöden. Orsakerna till de stora vattenmassornas samlande i Mälaren äro lesamma nu som under de sednast passerade 2 eller 2!V, ärhundraden, eller under hela den tid man känner ungefärliga formen af Stockholms ström, och lika väl som man nu i mera än 30 är varit fredad fråa öfversvämningar, lika väl kan det hända att flera sädana under lika läng kommande tid äter inträffa; man ser t. ex. att tvenne flöden, 1816 och 1818, följt tätt på hvarandra. Mälarens utlopp vid Stockholm torde före stadens grundläggning haft en helt annan form och storlek än nu; sannolikt var strömmen då så öppen, att Mälaren snarare kunde ansees som en vik af hafvet, än en insjö. Det är emelleertid en anmärkningsvärd omständighet att Mälarenss flöden oftare inträffat under äldre än nyare tider, då det synes bordt vara tvärtom, ty med kulturens och odlingens tilltagande i ett sädant land som omger Mällaren försvinner ärligen ett stort antal reservoirer för värvattnets och snösmältningens upphemtande, som tillförene funnits i skogar, kärr och myror, och frän hvilka vattnet förut blott så småningom afrunnit och afdunstat, eller som man allmänneligen säger, torkat ut; med hvarje sjö som aftappas, med hvarje mosse eller myr som utdikas, med hvarje sank äng som sättes under plogens häfd och med hvarje skogstrakt som bringas till sädesbärande fält, öppnas en ny källa till ökandet af Mälarens flöden, och lika med andra odlade länders flodstränder kan denna vackra insjös mera lågt belägne omgifningar, hädanefter som hittills, aldrig fredas från tillfälliga öfversvämningar. Långtifrån satt utloppet i Stockholm skulle hafva minskatts i sednare tider, har det tvärtom blifvit uttvidgadt. Härom meddelar öfverste Ericsson bland annat följande underrättelser: De qvarnverk och andra inrättningar, som redan under medlet af 15:de århundradet varit privilegierade säväl i Norrsom Söderström, och de betydliga afgifter, som dessa erlagt till statskassan, antyda skenbarligen, att fallet mellan Mälaren och hafvet den tiden måtte hafra varit bäde stort och ihällande, sä mycket mer som en af dessa qvarnar, nemligen den i Norrström, en tid lär varit belägen på Helgeandsholmen nära nu varande Norrbro, och säledes i mistning af den del af fallet som uppstär mellan Rosenbad och det nämnde qvarnstället. I bekymren öfver det höga vattnet 1780, som satte staden och landet utmed Mälaren i förskräckelse, rensades broarna öfver Norrström från byggnader, fiskinrättningar och lösa pålar; den norr: strömqvarnen borttogs och likaledes den så kallade Vedgärdsbron; portarna i Södersluss afsägades på höjden och en fruktlös början gjordes med ett nytt Mälarens utlopp vid Södertelje. Man synes vid betraktandet af gamla Södersluss böra göra den anmärkning, att 1780 ärs ovanliga flöde icke existerat till den anmärkta höjden, emedan vattnet dä skolat till nära 3 fots höjd öfversvämmat bäde portar och murar, och sannolikt haft slussens förstörelse ttill följd ; men vid nogare undersökning finner mann tydligen och obestridligt, att murarne, af hvad aanledning är nu icke möjligt bestämma, i sednare tidder blifvit sänkta 2!V, fot. Möjligen har man efter riifningen af gamla Norrbro och norra strömmens rensming ansett att vattnet i Mälaren aldrig mera skulle kunna stiga så högt som tillförene, och på den grumd sänkt murarne. Den sednare tidens erfarenhet :synes också gynna en sådan förutsättning, då öfversvämningarne så väl minskats till höjd som mera sällan förekommit. Utom hvad sålunda redan är 1780 blifvit ätgjordt för afloppets utvidgning, har sedermera gamla Norrbro blifvit borttagen, och ett friare utlopp för vattnet öppnadt under den nya stenbrons 3:ne hvalf.l Sjelfva strömfåran har sedan den gamla bron raserades troligen till en del, som bestätt af lösare ämnen, äfven utvidgats af vattnets egen kraft. Atskilliga muddringar hafva blifvit förrättade i strömmen nedanför nya Norrbro, hvarigenom vattnet lättare faller undän i hvalfvema, och slutligen har man förra äret förrättat en icke: obetydlig upprensning i öfra ändan af kanalen mellan Lejonbacken och Helgeandsholmen. Man har förglömt huru Mälaren kan flöda och huru densamma i förra tider ofta härjade strändernas vegetation; och derför trott sig som egentlig orsak till innevarande års höga vatten böra uppsöka de förutnämnda vattenrinnornas tillstängning i Söderström. Denna stängning har nu ägt rum i snart 5 är, utan att man under (enna tid deraf förmärkt någon olägenhet; Mälaren har under dessa är, alltefter ärstidernas beskaffemet, haft en ordinär vattenhöjd. Attl! dessa Ööppningars stängning icke utöfvat nägot särde-l: les inflytande på innevarande års höga värflod och dess afrinnande, märker man tydligast af den förut äberopade tabellen; man finner nämligen af denna,l: att flodens stigningslinie detta år i det närmaste är parallel med flera föregående ärs, då de ifrågavarande rännorna z7arit öppna, och sänkningslinien, hvilken efter flödenas upphörande är hufvudsak och vigtigast för strandägarne, förhäller sig alldeles lika med de föregående ärens. Snarare har den för är 1851 en hastigare lutning än under nägotdera af de föregäende ären; ty det är endast 1 flodär af 9, somÅ Mälaren på samma dag fallit till den ståndpunkt, som den i dag den 8 Juli innehar. Om man specielt jemför 1816 och innevarande ärs vattenhöjder, så finner man af tabellen,, att dessa den 1 Juni voro alldeles lika; men den 1. derpä följande Juli så skiljda, att 1816 hade nära 8 tum högre vatten än 1851, ehuru alla dammluckorrna i Söderström den tiden voro öppna. För att under insnevarande år kunna observera om dessa flodluckor, utgörande den största af de stängda öppningarne skulle kunna hafva något märkbarare inflytande på vattnets fallande, öppnades alla dessa den 16 Maj och stodo öppna till den 14 derpå följande Juni, således nära en månad. Af förut åberopade tabell ser) man att vattnet detta oaktadt antingen steg eller höll sig vid oförändrad höjd i 10 dagar, eller från d. 161! till den 25 Maj, från hvilken sednare dag samma ta-l: bell äfven upplyrser, att vattnet nedgätt eller fallit i ett alldeles jemrmnt aftagande, utan den ringaste förändring, äfven ssedan alla luckorna den 14 Juni äter stängdes. Emellertid kam det icke bestridas, att de stängda öppningarne vid Söderström minska Mälarens utlopp och med detsamma (om också i den ringa mån, att någon egentlig skada deraf icke kunnat uppkomma eller beräknas) förorsaka ett längsammare afrinnande. Den erfarenhet, som sednare tider lemnat i afseende på flödenas beskaffenhet och det på vidlagde tabell äskädliggjorda förhällandet, synes (alla beräkningar öfver dem qvantitet vatten som framrinner eller framrunnit på det ena och det andra stället oansedt) ädagaläggsa, att Stockholms innevånare på en sednare tid sä wvutvidgat Norrström, att det af älder i förra seklet betfintliga häfdvunna utlopp kan anses förstoradt.