hn en bebhöftig reglering inom landstaten., Öfver dletta ämne har redaktionen blifvit, nmodad meddela i Aftonbladet nedanstående lt rtikel, som synes förtjena mycken uppmärk-Y samhet. Ivarje på landet boende person inser vigten af en ändamålsenlig organisation inom den 1el af verkställande makten, som står folket närmast, och i detta ej mindre än . många afseenden har behofvet af vissa reformer framställts ej blott från privata personer, utan äfven från en del af de ifrågavaande tjensteminnen sjelfva, bland hvilka bestyren stundom äro nog ojemnt fördelade och cke alltid i mån af inkomsterna. Det förslag ill förändring, som här framställes, synes vafva den förtjensten att vara ändamålsenligt och nöjaktigt för ärendernas besörjande samt ätt verkstäldt, och förenadt med den fördelen att ej behöfva betunga statskassan med några nya anslag. Det lyder som följer: Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af hvad förut är yttrat om reglering af landstatstjensterne, anhålles om plats uti tit. tidning för nedanstående, i akt och mening att fästa ytterligare uppmärksamhet vid detta ämne, som gemensamt med skatteföremklingen utgör ett verkligt önskningsmål. Det förrslag, angående landstatstjensternas :eglering, : som af häradsskrifvaren Boerklund blifvit upppgjordt och till Kongl. Maj:t nu ingifvet, är,, oaktadt de brister, som kunna vidlåda detsamma, onekligen det bästa och ändamålsenfigaste som man hittills sett, hvarrörutan det lätt kan sättas i verket. Förän-l drinoen kan införas uti fögderierne, alltsom de blifva vakante på kronofogdeeller häradsskrifvare; hvilken af dessa, som qvarstår, är qvalificerad att sköta göromålen, likasom länsmännen böra vara det att öfvertaga uppbörden inom hvar sina distrikt, hvartill säkerligen ingen är ohågad, då han nu får ersättning för ett besvär, han förut fått till största delen vidkännas utan ersättning, Den svårighet, hr häradsskrifvaren Boerklund haft att komma ifrån, att öfverhopa konungens befallningshafvande med alltför många göromiål för att kunna medhinnas, är ganska lätt alfhjelpt derigenom att, såsom äfven för närvarande på ganska många ställen är öfligt, en expeditionsfogde förordnas uti hvarje fögderi. — Huru verkligt öfverflödiga kronofogdetjenssterne då blifva, visar sig bäst, om man vill I besvara frågan: Hvad göra kronofogdarne uti de fögderier, der serskilda expeditionsfiogdar redan finnas förordnade och der linsmännen, såsom vanligt, få indrifva både den drygaste och svåraste delen af kronouppbörlen? Att remittera penningarna till landtränteiet, i stället för till kronofogden, och att överlemna restoch afkortningslängderna, hvilka af länsmännen vanligen 1 första hand upprättas, till häradsskrifvaren — det kan hvilken linsman som helst göra, och detta en månad å 8 veckor förr, än någon kronofogde. Jemte det tid sålunda vinnes, erhåller staten äfven större säkerhet, då hvarje länsman bör för den omhänderhafvande uppbörden ställa borgen, En person, som ej kan prestera borgen för I å 2000 rdr, kan med säkerhet antagas såsom oskicklig till någon uppbördsbefattning, hvadan staten, jemte den treå fyradubbla reella säkerheten, erhåller en moralisk förbindelse på personens redbarhet. Till extpeditionsfogde konstitueras af kongl. kammarkcollegium, uppå landshöfdingens förslag, en af linsmännen uti fögderiet; han blifver liinsmännens förman och den, till hvilken Konsgl. Maj:ts befallningshafvande vänder sig uti acdministrativa och exekutiva iärenden. Jemte sin Jinsmanslön och den större förtjenst han såsom exckutor kan pårikna, erhåller han ett serskildt arfvode of t. ex. rdr 133: 16. Linsmännen konstitueras, såsom hittills, af konungens befallningshafvande. De subordi: nera på så vis under häradsskrifvaren, att har öfver dem har kontrollerande myndighet oci för deras uppbörds förvaltning ikläder si