el rika ir OLUCUVIR,y MUUT MYMVIVLT MVA YSIVA — GlvyLH-
om vår ull och våra skinn. Man emotser ( lerföre -
ned längtan en tid, då denna reguliera förb indelse
kan komma till stånd. Dä man ofta ser hh istresor
företagas med de nuvarande usla kommuni sations- ab
mellen, är det intet tvifvel underkastadt, att det
skule blifva ett temligt tillopp af resande för en ser
änsbät, som t. ox. två gånger i månaden gj orde en sk
iow häremellan och Götheborg, hvarigenom ä fven för eh
) vi indarne öppnades bättre tillfälle att göra sig mera or:
betar ta med grannrikets naturbeskaffenhet sz mt med tal
ra mängd af svenska industrialster, so m i Gö- go
I
den sto. s
theborg t82 en samlingspunkt,. så
- i I de
— Af en förteckning i Morgonblade t på de är
irskilda personer som medfölja expeditionen sk
till Londons industriexposition finner man be- tis
kriftadt ett rykte, som visserligen en gång in
berättades i Friskytten, men som vi likväl då hi
icke trodde, nemligen att kammarjunkaren (S
Pontin finnes ibland de resandes antal, under: fö
titein af deras sekreterare. oc
Detta är således en sanning! Om hr Pon- 4
tin hade blifvit sänd såsom en expositionsar-- si
tikel till London, skulle man mindre undrativu
derpå; men i fall behof gjordes af en sekre-l be
förare, så hade det väl varit skäl att dertiilli
utse en man, som åtminstone hade något slags
id6 om industriella eller tekniska saker, enärln,
sekreterarens befattning rimligen borde vara, pa
attt deröfver uppsätta en berättelse; och nå-lså
gon sådan kännedom eger hr Pontin alldeles sp
iclke. Det är då svårt att inse något annat de
.skiäl, hvarföre han fått medfölja på statens
beckostnad, än att han under de förflutna åren
symrit sekreterare i Bildningscirkeln, eller kan-
skie rättare hvad man i åtskilliga ordnar kal-
arr en sbevakande broders. Emellertid skullejb
dett fägna oss att få se, det hr Pontin kunde 2
lermn: någon frukt af sin Tesa, fördelaktigare
äm vi vänta.
ee
Rerr Tardinis lufisegling.
I månd agsbladet meddelade vi ett bref från
Warholm ang. hr Tardinis luftfärd, hvari ned-Jr
stigningen derstädes beskrefs. Vi meddeleli
här nedan em oss benäget meddelad interes-
sant berättelse om hela färden.
Sistlidne söndag uppsteg hr Tardini för fjerde gän-
gen, under sin sejour här, åtföljd ätven denna gäng
af grefve Sparre, samt sin son Alexander, 10 är gam-
mal, som för första gången fick följa sin far i de
höjgre regionerna. Uppstigningen, som skedde frän
Humlegärden, i närvaro af H. M. Konungen, D. K.
H.. Prins Gustaf och Prinssessan Eugenie, samt en
follkmassa af omkring 8,000 personer, gick mycket
väl. I anseende till den starka blåsten försvann bal-
longen snart bakom de höga trädtopparna; men blef!
äter synlig efter nägra ögonblick. Vinden var Vest-l!
sydvest. Den första direkta stigningen var omkring
5,009 fot, då ballongen, som ej var fullkomligt fylld
vid uppstigandet, började att svälla till följd af den
tumnare luften, hvarföre något gas mäste utsläppas
gemom den ofsvantill befintliga ventil, hvilken står i
dircekt kommunikåtion med gondolen medelst ett snöre
sorm gär midt igenom ballongen. Detta oaktadt fort-
sattte den att stiga ännu hastigare, utan att nägonj
gas vägade utsläppas, hvilket troligen hade varit fal- j
indre kunnig person än hr Tardini
let om nägon mi !
varit styrman, och dä de varit ohjelpligt förlorade,
ty den hasiga stigningen skedde, som han genast ob-
sewerade, ej till följe af gasens lyftningskraft, utan
deföre att ballongen hade kommit ut för först 2:ne
pc sedan 3:ne starka motsatta vindar, hvilka, i anse-
ende till gasens lyftande förmåga, ej förmådde att göra
någon buckla i ballongen ofvantill, utan blott nedtill.
Detta bevisades ytterligare derigenom, att dä ballon-
gen komnnit igenom dessa luftlager, ätertog den sin
förra form och stign ng, men efter en lugnare vind
somr kom från nordvest, Då den efter denna vind
assserade Askrik-fjärden, voro de högst, nemligen
14,,000 fot öfver hafsytan. Utsigten var hänförande
ocm enligt hr Tardinis eget yttrande den skönaste af
alla de han varit i tillfälle att se. Efter att hafva
sämkt sig till omkring 5,000 fot öfver hbatvet, utvi-
sadle hr Tardini för sina passagerare, sedan de äter-
kommit i den vestsydvestliga vinden, en liten vik,
ungefär 1000 alnar norr om Waxholms fästning, i
. hvilken de komme att nedstiga. Detta bestreds dock
på det enträgnaste af hans lille son, som fann sig sä
belåten med resan, att han nödvändigt ville gå vi-
dare, men... han spådde och pappa rädde, så att
innan han väl hunnit sluta sin protest, kändes en be-
tydlig, dock ej obehaglig, saktning af farten, föror-
sakad af den s. k. räddniogsplankan, som nädde vatt-
net. Räddningsplankan är af två qvadratfots storlek,
på undre sidan belagd med kork, hvilken, jemte an-
karet, hänga hvardera på en 10 famnars lina under
gondolen. På detta sätt, med plankan i vattnet och
gondolen i luften, seglade de helt makligt tills de
alldeles torrskodda nädde stranden, då han lät anka-
ret gå till botten och ballongen stadnade. Luftseg-
larne, hvilka efter 20 minuters resa äter bestego jor-
den, med alla lemmar i behäll, men med förlust af...
sin öfverseende förmåga, inpackade genast ballongen,
hvilket skedde på 2:ne timmar, hvarefter de genast
sjöledes begäfvo sig i väg till Stockholni, dit de an-
Jinde kl. 2 på natten.
Ur Tardini lärer om söndag åter verkställa
en luftsegling från Humlegården.
Naturforskare-mötet.
Allmänna sammankomsten den 18 Juli. Prof.
Fsehricht från Köpenhamn: Om Åtbörds- (Ge-
berden-v) Språket. I närheten af Köpenhamn
befinner sig ett institut, en sorgens boning,
hvars innevånare man beklagar, emedan de
sakna tvenne af menniskans yppersta förmö-
genheter, talet och hörseln, med ett ord: ett
institut för döfstumma. Men dessa varelser,
denn man kallar olyckliga, är dock ej i mist-
ning af förmåga att meddela sig med hvar-
andlra3; tvärtom, de göra det med lätthet, och
det språk de dervid begagna, är ett lika egen-
domligt, som märkvärdigt. Det är ej ett teckne-
sprak, der man genom vissa ställningar al
fingrrarne formerar bokstäfver; ej ett pantomim-
sorvak, der kroppens hela rörelse och uttryck
tjema till uttryck för meningar. Det är ett
språk, der man har ett visst tecken för hvarje
ord, men ett sådant tecken, att det är så att
säga mimiskt efterbildande, det föremål eller
det begrepp som skall uttryckas. Så t. ex.
utiryckes ordet man genom att lägga handen
på hufvudet, grinna genom att lägga den på
hjertat, menniska genom båda dessa tecken
och mensklighet genom att göra dessa båda
er och derefter utbreda armarna likasom
t omfatta totaliteten af de förut antydda
on. Man kan säleds säga att dette
renom att äga en åtbörd för hvarje
likasom beslägtadt med det echenesi-
rörexls
ska,, och verkligen har man ock funnit att
om åtbörderna skulle afbildas denna figur i
det nirmaste öfverensstimde med chinesernas
cken. Man kan således anse detta
:åsom ett naturspråk, ty det består af
Ooh
a a någa ANKA NÅL