månaders tidspillan, och derföra boorde kunnige män
intill nästa riksdag sädant fullgöra.. — Den vanliga
kohorten instämde.
Östman skulle förkastat hr Stiernsvärds förslag, om
såsom man velat låta förstå beväringsskyldighetens
utsträckning vore enda grunåen derför. Efter hvad
han kände ägde dock arbetet för mycket värde för
att genom ett klubbslag böra kastas i dammyrän.
Han förenade sig derföre med dem som yrkade äter-
remiss, med vilkor att 1812 ärs beväringsförordning
ej till sina hufvudgrunder rubbades. — Pehr Nilsson
ville äfven äterremiss åberopande såväl motionären
gjorda vederläggning som hr Petres reservation.
Uhr likasä. Han trodde det var:a så mycket nöd-
vändigare att med alfvar söka uträttta något förlandt-
försvarets reorganisation, som sjeltfva ministern för
detta departement uppträdt till desss försvar, så klent
det dock slog sig ut. — Sahlstrimi erinrade att hr
Stiernsvärd sjelf önskat att hr Fallhems reservation
borde tjena till efterrättelse och tatt således ingen
fruktan borde hysas för utsträckning af beväringsmö-
tena eller af konskriptionstiden, samt att talmannens
vägledning sälunda just ej var af tehofvet påkallad.
En talare hade väl föreslagit erskld skrifvelse frän
ständet, men han frågade hvad versan en dylik skulle
äga, emot en hemställan frän utskatten, grundad på
trå stånds äterremiss? Man borde akta sig för at
godkänna krigsministerns försök till försvar, helsi
densammes förvaltning af sitt embete blifvit af er
betydande del af representationen underkänd; ty dö
en minister på sätt denne gjort står upp för att ve.
derlägga frukten afen hel lefnads möda och förhopp
ningar, fordras stor uppmärksamhet ä motsatta sidan.
Talmannen äberopade utskottets betänkande, på
hvilket han bättre trodde, och påmimde om dess hän-
visning till 1:a mom atet, der just: en utsträckning
af beväringsmötena äsyftas.
Nils Persson från Södermanland och Johannes Nils-
son från Skäne ville bifalla 1:a mom., men äterre-
mittera det 2:a, med det förut nämnda vilkoret af
är 1812.
Svartling var öfvertygad att ehuru Strinnlund för-
träflligt lyckats anslä en ömtålig sträng, då han bör-
jat talet om beväringsskyldigheten, 1812 ärs författ
ning derförutan säkert skulle tagas i betraktande vid
en böfvande pröfning, och fortsatte derföre yrkande
om återremiss,
Strinnlund päminde då att 1:a alternativet af för
slaget äfven innebure en annan fara, dä det sätte
större delen af armten på vakans, ålägger rotehål-
lare att i stället betala afgifterne. men tillika att
Jane stå skyldige till krigstjenst dä behof göres.
et vore derföre alldeles nödvändirt att bifalla ut-
skottets afslag; en skrifvelse vill han medge på
förut nämnda vilkor, men äfven med det, att kost
naden för det nya organisationssättet ej blefre dyrare
än den förra, ty han var van att ella ändringförsla-
ger bli dyrare, — ja verkligen skrämd! och mäst
derföre begära vilkor.
Till egenheterna af denna öfyerläggning hörde äf
ven att Rutberg, hvilker inom ständlet var den först
som upptog herr Stjernsvärds motiorn, nu talade emo
densamma. Han förenade sig blottt med dem son
ordat om en underdänig skrifvelse. -
Ur trodde, oaktadt talmannen aft rgodheten at
upplysa om innehållet af herr Stjernsvärds förslag
att alla redan känt den förut, ty han hade ej hör
någon specielt yrka utsträckning af beväringsskyldig-
heten, men man hade haft den kbkheten att vilja
pröfva hvad sundt är, och man brde ännu hoppas
på mösligheten af en ändring i försvarsväsendet, utan
alla de faror som talmannen och Srinnlund påpekat.
Talmannen vidhöll att en äterreniss på grund af
herr Petrås reservation skulle innelära en uppenbar
motsägelse, och Uhr svarade ännu en gång att en
noggrann pröfning var allt som ästundades. Ola
Mänsson fann det allmänna stå i stor tacksamhets-
skuld till motionären, men erkände att det bör vara
män af facket förbehållet att afgifva ett slutligt om-
döme. Han tyckte för öftigt att partierna inom stän-
det stodo bra nära hvarandra, nemligen om bifall
till föra delen af utlätandet. Om blott Strinnlund
med de sina ville ingå på återremiss af andra punk-
ten, så hade alla i öfrigt lika syften. .
Efter åtskilligt tvistande om kcontrapropositioner,
blef slutligen 1:a punkten bjfallem med 60 röster
emot 31.
Andra punkten återremitterades, hvarefter Uhr,
Matts Persson, Svartling, Nils Jeppsson och en hel
hop andra ledamöter reserverade sig.
— I referatet öfver Bondeståndetts beslut i frägsa
om Statsutskottets utlåtande N:o 22.4, angäcnde extra
anslagen till Landtförsvarsdepartemtentet (se Aft. Bl
N:o 161) uppgafs att till nya gevär Lbeviljades 200,00(
rår, hvilket var lika med hvad Konngl. Maj:t äskat
Olyckan var att ståndet biföll blott hhälten af summan