RÄTTEGANGSoch FÖLISSAKER. Polis-protokoller angående regements-pastor 0. I. Almqvist). Utdrag af protokollet, hället hos öfverstäthällareembetet för polisärender i Stockholm den 17 Juni 1851. Provisorem Fredholm uppgaf på tillfrågan: att pigan Hedda Häger nägon dag i början af denna mänad inkommit ä apotheket Lejonet och derstädes uppvisat en porcelainsskäl, uti hvilken ä botten och kanterna setat fastklibbadt ett hvitt ämne, som Hedda Häger begärt skulle undersökas; att då det icke tillkommer apothekare att någon sädan undersökning anställa, Fredholm hänvisat pigan Häger till doktor Hamberg, hvars adress hon erhällit, skrifven af provisoren Löswvendahl; derförinnan likväl bäde Fredholm och Löwendahl noga betraktat skälens innehäll, och genom smakning å det der fastsittande ämnet, samt antändning af en lösbruten bit, funnit att ämnet var arsenik: samt att då skälens innehäll till en del varit pulveriseradt såväl å botten som kanterna, Fredholm hyste den förmodan, att nägot liqvidum icke funnits i skälen sedan arseniken blifvit ditlagd. Pigan Häger vidhöll sin förut afgifne berättelse och!g förklarade i anledning af provisoren Fredholms yttrande, att hon, innan hafresoppan visades för doktor Lewin, borttagit en del af densamma och endast lemnat qvar den grumliga delen, sä att skälen, som va-lk rit nästan full då giftet kommit i soppan, icke varit öfver half då hon visat den för doktor Lewin, samt att hon sedan doktor Lewin undersökt skälens inne-ll häll, ytterligare bortslagit en del af soppan, på sätt hon redan uppgifvit, och låtit allt det väta bortrinna, så att endast grumset å botten och kanterna qvarsu-lt tit och varit alldeles tort, då hon med skälen begifvit sig till apotheket Lejonet; hvarjemte Hedda Häger å fråga, som, uppä auditören Hamnströms begäran, till henne framställdes, förmälde att hon icke mindes om hon för auditören omtalat förgiftningsförsöken, men att hon deremot med säkerhet ihägkom,l: att hon hört auditören Hamnström söka öfvertala von! Schewen att antingen sjelf eller genom andra ammäla förhällandet för polismyndigheten i staden. Ryttmästaren von Schewen, jemväl uppä auditören Hamnströms framställning, ätspord öfver innehället af Hamnströms skrifteliga vittnesberättelse i saken, förklarade, att han säsom sanningsenligt och öfverensstämmande med verkliga förhällandet, medgaf allt hvad deruti förekom, och äfvenledes vitsordade auditören Hamnströms nu gjorda uppgift, att Hamnström icke haft nägon befattning med infordrande af von Schewens utestäende fordringar eller biträdt von ÅSchewen uti läneaffärer, utan att han endast säsom ombud för von Schewen bevakat dennes rätt uti när Igra rättegångar; tilläggande von Schewen, att Hamnström hos honom blifvit rekommenderad af vice notarien Tempelman, samt att Almqvist på sednare tiden talat illa om Hamnström, och gifvit von Schewen det räd att icke för Hamnström hysa förtroende, ä hvilken tillrädan von Schewen likväl icke fästat afseende, då han städse funnit Hamuström redbar och rättänkande, samt förthy för honom alltid haft mycken aktning och förtroende. Filosofie magistern Wahlström och förre landtmäteriauskultanten Bolin hördes härefter och berättade: Wahlström, att han under mänga år känt och besökt ryttmästaren von Schewen, och dä han infunnit sig hos ryttmästaren, vid flera tillfällen, första gängen för omkring 6 är sedan, derstädes träffat rege mentspastor Almqvist, med hvilken Wahlström jemväl varit närmare bekant; att han vid alla dessa tillfällen funnit ett godt förhällande räda emellan ryttmästaren och Almqvist, och iakttagit att de med hvarandra varit närmare lierade och tyckts ömsesidigt hysa stort förtroende, hvartill Wahlström jemväl slutat deraf, att Almqvist vid flera tillfällen i ryttmå starens fränvaro talat godt om honom och yttrat att han var bättre än allmänheten trodde; att dä Wahlström för omkring 14 dagar tillbaka besökt ryttmästare von Schewen, denne varit sjuk och på ett hem lighetsfullt sätt talat om något som kommit bort utur ett konvulut, samt efter det han pämint Wahlström, att han åt von Schewen bevittnat nägra handlingar, och tal om Almqvist uppkommit, yttrat säsom order fallit Almqvist är en konstig karl; men attryttmästaren dervid för Wahlström hvarken omtalat nägor stöld eller förgiftningsförsök eller emot Almqvis: sttrat nägon misstanka eller missbelätenhet; dock hade han sagt det är lycka jag lefver ännu — det äl y-! fula rykten i omlopp, men jag vill ej säga något att emedan Wahlström tyckt sig märka, att von Sche ra ven icke velat förtro honom hvad han hade på bjer tat, Wahlström hvarken genom frågor eller på anna e-lsatt sökt intränga uti von Schewens hemligheter, uta tli stället med honom samtalat om likgiltiga ämnen ylatt Wahlström, efter hvad han ville minnas, i Ma lat månad sistlidne är, uppå begäran af ryttmästaren voi f171) Se A. B. JM 149, 151 och 153—158.