RÄTTEGANGS- och FÖLISSAKER.
Polis-protokoller angående regements-pastor
0. I. Almqvist).
Utdrag af protokollet, hället hos
öfverstäthällareembetet för polis-
ärender i Stockholm den 17 Juni
1851.
Provisorem Fredholm uppgaf på tillfrågan: att pigan
Hedda Häger nägon dag i början af denna mänad
inkommit ä apotheket Lejonet och derstädes uppvisat
en porcelainsskäl, uti hvilken ä botten och kanterna
setat fastklibbadt ett hvitt ämne, som Hedda Häger
begärt skulle undersökas; att då det icke tillkommer
apothekare att någon sädan undersökning anställa,
Fredholm hänvisat pigan Häger till doktor Hamberg,
hvars adress hon erhällit, skrifven af provisoren Lö-
swvendahl; derförinnan likväl bäde Fredholm och Lö-
wendahl noga betraktat skälens innehäll, och genom
smakning å det der fastsittande ämnet, samt antänd-
ning af en lösbruten bit, funnit att ämnet var arse-
nik: samt att då skälens innehäll till en del varit
pulveriseradt såväl å botten som kanterna, Fredholm
hyste den förmodan, att nägot liqvidum icke funnits
i skälen sedan arseniken blifvit ditlagd.
Pigan Häger vidhöll sin förut afgifne berättelse och!g
förklarade i anledning af provisoren Fredholms ytt-
rande, att hon, innan hafresoppan visades för doktor
Lewin, borttagit en del af densamma och endast lem-
nat qvar den grumliga delen, sä att skälen, som va-lk
rit nästan full då giftet kommit i soppan, icke varit
öfver half då hon visat den för doktor Lewin, samt
att hon sedan doktor Lewin undersökt skälens inne-ll
häll, ytterligare bortslagit en del af soppan, på sätt
hon redan uppgifvit, och låtit allt det väta bortrinna,
så att endast grumset å botten och kanterna qvarsu-lt
tit och varit alldeles tort, då hon med skälen begif-
vit sig till apotheket Lejonet; hvarjemte Hedda Hä-
ger å fråga, som, uppä auditören Hamnströms begä-
ran, till henne framställdes, förmälde att hon icke
mindes om hon för auditören omtalat förgiftningsför-
söken, men att hon deremot med säkerhet ihägkom,l:
att hon hört auditören Hamnström söka öfvertala von!
Schewen att antingen sjelf eller genom andra ammäla
förhällandet för polismyndigheten i staden.
Ryttmästaren von Schewen, jemväl uppä auditören
Hamnströms framställning, ätspord öfver innehället af
Hamnströms skrifteliga vittnesberättelse i saken, för-
klarade, att han säsom sanningsenligt och öfverens-
stämmande med verkliga förhällandet, medgaf allt
hvad deruti förekom, och äfvenledes vitsordade audi-
tören Hamnströms nu gjorda uppgift, att Hamnström
icke haft nägon befattning med infordrande af von
Schewens utestäende fordringar eller biträdt von
ÅSchewen uti läneaffärer, utan att han endast säsom
ombud för von Schewen bevakat dennes rätt uti när
Igra rättegångar; tilläggande von Schewen, att Hamn-
ström hos honom blifvit rekommenderad af vice no-
tarien Tempelman, samt att Almqvist på sednare ti-
den talat illa om Hamnström, och gifvit von Schewen
det räd att icke för Hamnström hysa förtroende, ä
hvilken tillrädan von Schewen likväl icke fästat afse-
ende, då han städse funnit Hamuström redbar och
rättänkande, samt förthy för honom alltid haft mycken
aktning och förtroende.
Filosofie magistern Wahlström och förre landtmä-
teriauskultanten Bolin hördes härefter och berättade:
Wahlström, att han under mänga år känt och be-
sökt ryttmästaren von Schewen, och dä han infunnit
sig hos ryttmästaren, vid flera tillfällen, första gän-
gen för omkring 6 är sedan, derstädes träffat rege
mentspastor Almqvist, med hvilken Wahlström jemväl
varit närmare bekant; att han vid alla dessa tillfäl-
len funnit ett godt förhällande räda emellan ryttmä-
staren och Almqvist, och iakttagit att de med hvar-
andra varit närmare lierade och tyckts ömsesidigt
hysa stort förtroende, hvartill Wahlström jemväl slu-
tat deraf, att Almqvist vid flera tillfällen i ryttmå
starens fränvaro talat godt om honom och yttrat att
han var bättre än allmänheten trodde; att dä Wahl-
ström för omkring 14 dagar tillbaka besökt ryttmä-
stare von Schewen, denne varit sjuk och på ett hem
lighetsfullt sätt talat om något som kommit bort utur
ett konvulut, samt efter det han pämint Wahlström,
att han åt von Schewen bevittnat nägra handlingar,
och tal om Almqvist uppkommit, yttrat säsom order
fallit Almqvist är en konstig karl; men attryttmä-
staren dervid för Wahlström hvarken omtalat nägor
stöld eller förgiftningsförsök eller emot Almqvis:
sttrat nägon misstanka eller missbelätenhet; dock ha-
de han sagt det är lycka jag lefver ännu — det äl
y-! fula rykten i omlopp, men jag vill ej säga något
att emedan Wahlström tyckt sig märka, att von Sche
ra ven icke velat förtro honom hvad han hade på bjer
tat, Wahlström hvarken genom frågor eller på anna
e-lsatt sökt intränga uti von Schewens hemligheter, uta
t- li stället med honom samtalat om likgiltiga ämnen
y- latt Wahlström, efter hvad han ville minnas, i Ma
lat månad sistlidne är, uppå begäran af ryttmästaren voi
f- 171) Se A. B. JM 149, 151 och 153—158.