eende till utlänningar desse uteslutas från
illa vembeten och tjenster med kongl. fullmakt.
Jet är hkväl detta stadgande om civile em-
yetsmäns och domares, religion, hvilket va-:
it det enda skäl som veterligen äberopats af
nyndigheter, då fråga uppstått om andre tros-
örvandters, t. ex. nyligen en mosaisk trosbe-
kännares, rättighet att söka tjenstbefattningar,
hvartill de eljest genom akademiska prof och
uppfyllandet af alla andra föreskrifna vilkor
kunnat och bordt vara berättigade. Deras
egenskap af ,infödde svenske mänx har icke
blifvit bestridd.
Äro nu de här framställda åsigter angående
nfödingsrätten öfverensstämmande med lagens
anda — och att de efter vår grundlags bok-
taf det äro, har utskottet sjelf medgifvit då
itskottet, i sitt ofvan citerade motiv rörande
len princip, som vid bestämmandet af be-
reppet derom enligt svensk rätt, (efter ut-
skottets förmenande) varit rådande, yttrar de
mnärklige orden: om än denna tolkning (nemli-
gen utskottets egen) ej vore fullt förenlig med
grundlagens ord, tagen endast efter bokstafven;n)
så följer deraf, att utskottet hade bordt på
helt annat sätt behandla naturalisationsförsla-
get. Utskottet hade nemligen, antingen i det
nya momentets början, eller i ett serskildt
föregående moment bordt bestämma principen
för infödingsrätten. Detta hade kunnat ske,
t. ex. genom följande stadgande: Såsom
svensk medborgare skall anses en hvar, som
1) är i riket född af föräldrar, hvilka då voro
statens undersåter; eller 2) är född i främ-
mande land af svenska föräldrar, som då icke
voro annan stats undersåter; eller som sedan
blifvit genom naturalisation tillerkände svensk
medborgarerätt. Genom ett sådant förslag
skulle utskottet förskaffat åt rikets ständer till-
fälle, att nu genast uttrycka sin opinion isa-
ken; och derefter torde regeringen säkert an-
sett sig kunna, åtminstone till en del tjenster,
låta underordnade myndigheter begagna äf-
ven infödde män af annan lära än den rena
evangeliska, hvarigenom sådane utmärktare
personers kunskaper och skicklighet i lärare-
kall, vetenskaper och konster, m. m. kunde
komma att gagna vårt land.
Det är väl sannt, att detta förhållande kan
komma att i framtiden inträda genom anta-
gandet af det första alternativa förslaget som
konstitutionsutskottet nu afgifvit samt en na-
turalisationslag. Men detta kan icke anses
vara nog. Utom det, såsom nyss blifvi
nämndt, att infödingsrätten lemnas i det obe-
stämda skick att möjligen regeringen, till både
allmän och enskild skada, kunde adoptera ut:
skottets princip i stället för den hittills an-
tagna, så förekommer här, äfven andra olä-
genheter. Hvarje dag som landets lagar e-
ler antagna bruk hindrar det, att fritt begagni
sig af sina barns ädla krafter och bemödan-
den, är nemligen en oersättlig förlust för sam-
tiden. Genom hvarje uppskof med erkiännan-
det af enhvar innevånares lagliga rätt, lide
samhällets framtid. Derföre är det ock hvarje
vältänkande mans pligt, att söka upplysa be.
greppen derom och söka undanrödja fördo-
marne. Vårt fädernesland har redan genon
religiös ofördragsamhet och politiskt misstro.
ende, ådragits så många lidanden och förlu:
ster, att det kan vara på tiden att beträda er
annan bana.
Har förf. af denna artikel lyckats öfvertyga
att denna bana redan längesedan af lagarn
varit anvisad, böra icke en upplyst regering
och välsinnade representanter kunna tveka
att framgå på den.
) Dessa ord äro så mycket anmärkningsvärdare frå
ett rikets ständers konstitutionsutskott, som detta ä
tillsatt för att vaka öfver grundlagarnes ätlydnad
hvilka efter reg.formens 83 S efter deras ordal;
delse skola i hvarje serskildt fall tillämpas.