eende till utlänningar desse uteslutas från illa vembeten och tjenster med kongl. fullmakt. Jet är hkväl detta stadgande om civile emyetsmäns och domares, religion, hvilket va-: it det enda skäl som veterligen äberopats af nyndigheter, då fråga uppstått om andre trosörvandters, t. ex. nyligen en mosaisk trosbekännares, rättighet att söka tjenstbefattningar, hvartill de eljest genom akademiska prof och uppfyllandet af alla andra föreskrifna vilkor kunnat och bordt vara berättigade. Deras egenskap af ,infödde svenske mänx har icke blifvit bestridd. Äro nu de här framställda åsigter angående nfödingsrätten öfverensstämmande med lagens anda — och att de efter vår grundlags boktaf det äro, har utskottet sjelf medgifvit då itskottet, i sitt ofvan citerade motiv rörande len princip, som vid bestämmandet af bereppet derom enligt svensk rätt, (efter utskottets förmenande) varit rådande, yttrar de mnärklige orden: om än denna tolkning (nemligen utskottets egen) ej vore fullt förenlig med grundlagens ord, tagen endast efter bokstafven;n) så följer deraf, att utskottet hade bordt på helt annat sätt behandla naturalisationsförslaget. Utskottet hade nemligen, antingen i det nya momentets början, eller i ett serskildt föregående moment bordt bestämma principen för infödingsrätten. Detta hade kunnat ske, t. ex. genom följande stadgande: Såsom svensk medborgare skall anses en hvar, som 1) är i riket född af föräldrar, hvilka då voro statens undersåter; eller 2) är född i främmande land af svenska föräldrar, som då icke voro annan stats undersåter; eller som sedan blifvit genom naturalisation tillerkände svensk medborgarerätt. Genom ett sådant förslag skulle utskottet förskaffat åt rikets ständer tillfälle, att nu genast uttrycka sin opinion isaken; och derefter torde regeringen säkert ansett sig kunna, åtminstone till en del tjenster, låta underordnade myndigheter begagna äfven infödde män af annan lära än den rena evangeliska, hvarigenom sådane utmärktare personers kunskaper och skicklighet i lärarekall, vetenskaper och konster, m. m. kunde komma att gagna vårt land. Det är väl sannt, att detta förhållande kan komma att i framtiden inträda genom antagandet af det första alternativa förslaget som konstitutionsutskottet nu afgifvit samt en naturalisationslag. Men detta kan icke anses vara nog. Utom det, såsom nyss blifvi nämndt, att infödingsrätten lemnas i det obestämda skick att möjligen regeringen, till både allmän och enskild skada, kunde adoptera ut: skottets princip i stället för den hittills antagna, så förekommer här, äfven andra olägenheter. Hvarje dag som landets lagar eler antagna bruk hindrar det, att fritt begagni sig af sina barns ädla krafter och bemödanden, är nemligen en oersättlig förlust för samtiden. Genom hvarje uppskof med erkiännandet af enhvar innevånares lagliga rätt, lide samhällets framtid. Derföre är det ock hvarje vältänkande mans pligt, att söka upplysa be. greppen derom och söka undanrödja fördomarne. Vårt fädernesland har redan genon religiös ofördragsamhet och politiskt misstro. ende, ådragits så många lidanden och förlu: ster, att det kan vara på tiden att beträda er annan bana. Har förf. af denna artikel lyckats öfvertyga att denna bana redan längesedan af lagarn varit anvisad, böra icke en upplyst regering och välsinnade representanter kunna tveka att framgå på den. ) Dessa ord äro så mycket anmärkningsvärdare frå ett rikets ständers konstitutionsutskott, som detta ä tillsatt för att vaka öfver grundlagarnes ätlydnad hvilka efter reg.formens 83 S efter deras ordal; delse skola i hvarje serskildt fall tillämpas.