kom till oss :mycket förnöjd öfver denna för.
sta framgång... .
I det yttersta huset af byn fann han för
samlade mim bror Gaston, herr de Rieux
herr de Chawdebonne och mig.
Han gick ffram mot min bror.
Monsieur., sade han, detta är den dag,
då ni skall besegra alla edra fiender; den dag,
då ni skall återförena sonen med modren.
Menv, tillade han, i det han visade sin blot-
tade och blcdiga värja, då måste er värja 1
afton vara sidan som min är denna morgon,
det vill säga röd ända till fästet.,
Min bror, som icke tyckte om att se blot-
tade, och framför allt icke blodiga svärd,
vände bort ögonen.
Min herre, sade han, skall ni då aldrig
bortlägga er storskrytarevana? Längesen har
ni lofvat mig lysande segrar, men hittils en-
dast gifvit mig förhoppning derom.v
I alk fall-, svarade marskalken, och med
antagande att, såsom ni säger, jag ännu en-
dast gifvit er förhoppningar, har jag likväl
gjort för er mer än konungen, er bror, eme-
dan han, i :stället att gifva er förhoppningar,
beröfvar er till och med hopp om lilyet.s
Å, monasicur,, återtog Gaston, i det han
höjde på darna, tror ni att en presumtiv
tronföljares ; If någonsin äfventyras? Hända
hvad händar må, är jag altid siker på sakens
fredliga upppgörande för mig och ännu tre per-
soner.
Marskalken smålog bittert och, utan alt vi-
dare svara prinsen, vände sig till oss.
I sanning ganska lofvande utsigter! Knapp!
har eken börjat, förr än den, som tillstäl
densamma, märker oråd och vill sjelf drag:
sig derifrån. Men icke blir det ni, herr de
Moret, eller ni, herr de Ricux, ej heller jag.
som mot detta villkor komma att betäcka re-
tien.s