att följaktligen : chefskapet för landtförsvarsdepart mentet-omsider aanförtros eh mån, förtjent af Konu gens och nationeens förtroende, samt i besittning viljå och Kraft attt genomföra den försvarsverkets oe tergifliga ombildming, som Kongl. M:t redan vid 18. ärs riksmöte förespeglat, anser jag mig, utan hind af närvarande, för alla reformer serdeles ofördela tiga omständigheter, böra fästa rikets ständers sy nerliga uppmärksamhet på den försvarsverket röran progressiva allminna missbeläåtenhet, som, alstrad s dan-längre tid tilbaka, hämtar ny näring af rike ständers fortfaraide undseende, :så väl för försvar verkets mängfalåga allmänna brister, som serskilc för statsanslagen; förspillande på de lyxens och fö fängans attributer, hvilka, utan nytta för försvaret egentliga ändamål, absorbera en icke oväsentlig de af landtförsvarets budget. Armeens närvarande prun kande och kostsamma, men föga gagneliga regements och kärfördelning, ett dyrbart men nära nog oan vändbart generalitet; en kavalleristyrka, stor, son vore ännu fråga . om att föra krig på Tysklands slät ter; en i hufvudsstaden garnisonerande trupp, utrusta med särskilda befäl, utan hänsyn till derigenom upp kommande större kostnader; artilleriets missgynnand ställning; den högst betydliga olikheten i aflöning fö de indelda regementernas befäl; dessa regementens det oaktadt, väsendtliga skiljaktighet i nummerstyrka roteringsbördans utsträckning i strid med indelnings verket; resereglementets slösande frikostighet och god tyckliga tillämpning; befästningssystemets nyckfull. föränderlighet och städse växande anspråk; unifor mernas ombytlighet och lockelse för krigsförvaltnin. gens nyhetsbegir; landtförsvarets bristande samband med det, märkvärdigt nog, ännu till sin plan omtvistade och om sinn framtid ovissa sjöförsvaret; det ansvarsfria godtyckket, sträckt äfven till militärens enskilda lif; slopninng, försäljning och äterköp af kronans gevär; farhbägan för en allmännare folkväpning; beväringens ändaamälslösa exercis, glömd lika hastigt, som den förvärffvas; Ladugärdsgärdets lekande och flärdfulla, men sstrategiskt förfelade cvolutioner; afgörande i kommandoväg af vissa militära ärenden utaf ekonomisk natur; militärbudgetens ständiga tillväxt och den politiska ofördragsamhet med hvarje deremot riktad Iritik; allt detta och hvad mera dermed äger sammianhang, utgör en, i sanning, dyster och nedslående anblick för ett ädelt, men fattigt folk, som, fullt erkänmande vigten och värdet af ett starkt, sjelfständigheten betryggande nationalförsvar, ej utan oro betraktar landets tilltagande armod och statsmakternas tänkvärda oförmåga, att genom lindring i skatterna och statshushällningens välberäknade förfoganden, sprida en allmännare välmäga, och att sälunda, skördande fredens lagrar, stärka snmhällsordningen och kärleken till en fosterbygd, hvars odling och industriela förkofran kräfver snarare en ökad befolkning än nu från alla landsändar tillväxande emigrationer. Med denna taxfla för ögonen hade de förenade utskotten bordt maed välvilja upptaga hr Stjernsvärds båda förslag, vitittnande om erfarenhet, sakkännedom, härdighet: och irinsigter. Längt ifrån, att såsom hufvudsak med begigärlighet och skadefröjd uppsöka och skildra de ofrivililliga misstag, som tilläfventyrs kunna. hafva deruti instsmugit sig, hade det ålegat utskotten, att främst erkännna hr Stjernsvärds förtjenstfulla oemödande, att, medi uppoffring af tid och enskilda förde-! lar, lemna värdeerika bidrag till lösningen af den vigtiga frågan om försvarsverkets ombildning. Med sådan uppfattning af utskottets äliggande, finner jag, för min del, att, då den återstående korta riksdagstiden nu icke medgifver denna vidt omfattande frägas tillbörliga utredning, utskotten egt full befogenhet till-. styrka rikets ständer, att medelst underdänig skrifvelse underställa Kongl. Maj:t de af hr Stjernsvärd afgifna förslag till förändrad organisation af landtförsvaret och i underdånighet anhälla, att Kongl. Maj:t täcktes läta desamma granskas af sakkunnige män, samt vid nästföljande riksdag till rikets ständer i näder öfverlenana ej mindre kommitterades deröfver afgifna underdårniga utlåtande, än ock Kongl. Maj:ts nådiga propositioon om landtförsvarets ordnande på ett med landets behhof och tillgångar öfverensstämmande sätt. : Häruti instämade hr Falhem samt riksdagsfullmäktige Matts Perssson, Carl Ersson; Måns Mänsson, Anders Eriksson, AAd. Wilh. Svartling, David Andersson, Christen Anderssson, Per Bengtson, Lars Magnus Knutsson, J. Holm, Olof Johansson samt Erik Carlsson. 2:0 af hr Hesselgren som föreslog : att rikets ständer ville till Kongl. Maj:t i underdänighet öfverlemna kapten Stjernsvärds berörde förslag, med uttryckande af sin tillfredsställelse med den af honom, säsom enskild person derä nedlagda möda och nit, samt med förnyande af sin tillförene gjorda underdäniga anhällan, att Kongl. Maj:t mätte täckas läta genom vederbörande utarbeti ett förslag till fullständigt ordnande af rikets landtfirsvar, med beräkning af landets behof och tillgängar, och i näder tilldela detsamma, lv jemte nådig proposition i ämnet, till rikets nästsama manträdånde ständer. Lärande Kongl. Maj:t icke underlåta att fästa vederbörandes uppmärksamhet, vid företagandet af berörde arbete, uppå hvad Kongl. 2 Maj:t kan uti kapten Stjernsvärds förslag anse nyttigt och tjenligt..n 1 Uti denna resservation hafva instämdt hrr OC. G.lb Gustafsson, A. IN. Lund, G. O. Sundblad, Sv. Kjöllerström samt C3. J. Nygren, äfvensom riksdagsfullmäktigen Jöns MMänsson. 3:0 Af hrr WZern och Winge, samt fi 4:0 af riksdagssfullmäktigen Ingemund Odin. I Lagutskottetss betänkande n:o 33, i anledning afi räckt fråga om Förlikningskommitteers inrättande, tilstyrker utskottet rikets ständer, att besluta följande Författning, angående förlikningsmän: 1 S.. Gäll, socken eller stad ege, på sätt som om al till ledamöter i sockeneller stadsnämnd serskildt )! tadgas, välja code män, en eller flere, att gå par! er tillhanda ned bemedling af förlikningar, då de i lerom anlitas. Der annan eller andre ej valde blifrit, skall sockeneller stadsnämnden utse en eller lere af sina ledamöter att, såsom gode män, det bi-Y räde lemna, som nu är sagdt. Och vare inom hvarje säll, socken eller stad, genom kungörelse i kyrkorne, lrn illkännagifvet, hvilken eller hvilka gode män blifvit fö nom samma gäll, socken eller stad utsedde. Ej må nägom, som till god man vald blifvit, den efattning sig vundandraga förr än han densamma 2 r innehaft, derr han ej gitter visa sädant förfall, som nedför befrielsse från skyldighet att i sockeneler tadsnämnd lediamot vara. vi 2S. Vill part, sedan i saken stämdt är, men inft ran den första gäng för rätten kommer, söka förliking, och är nålet af den beskaffenhet, att förlikfö ing deri, enlist lag, gälla mä; låte han då kalla IC in vederpart ig till mötes hos den eller de gode 8! nän, som efte: 1 blifvit utsedde i gäll, socken elta er stad, der vderparten bor. Kallelsen skall af så-g lan god man tfärdas, och varde, genom dens för-):i org, som den äskat, vederparten tillställd, sist tre äf lagar före der dag, som till mötet utsatt är. Ej are någon på sädan kallelse skyldig att längre resa ?C öra, än tre nil från stället der han vistas. ke 3 5. Vill pirt, som kallad varder, sig till förlik-!år ingsbemedling ej inställa, bör han sådant tillkänna-bl ifva medelst päskrift ä kallelse eller serskild skrift, — genom hams försorg dock skall kungöras veder-, . en dagen fföre den, som blifvit utsatt för instäl-fri rten. 5 goode män, samt desse sist ä bestämda! lv ÄR mA nmetitRtt————— LtnmmnstsstematEEEEEEEEE NER Parra Va ta Mm i ÅA ch rt VI ÖV MM mm as r e Isen iniv.