att följaktligen : chefskapet för landtförsvarsdepart
mentet-omsider aanförtros eh mån, förtjent af Konu
gens och nationeens förtroende, samt i besittning
viljå och Kraft attt genomföra den försvarsverkets oe
tergifliga ombildming, som Kongl. M:t redan vid 18.
ärs riksmöte förespeglat, anser jag mig, utan hind
af närvarande, för alla reformer serdeles ofördela
tiga omständigheter, böra fästa rikets ständers sy
nerliga uppmärksamhet på den försvarsverket röran
progressiva allminna missbeläåtenhet, som, alstrad s
dan-längre tid tilbaka, hämtar ny näring af rike
ständers fortfaraide undseende, :så väl för försvar
verkets mängfalåga allmänna brister, som serskilc
för statsanslagen; förspillande på de lyxens och fö
fängans attributer, hvilka, utan nytta för försvaret
egentliga ändamål, absorbera en icke oväsentlig de
af landtförsvarets budget. Armeens närvarande prun
kande och kostsamma, men föga gagneliga regements
och kärfördelning, ett dyrbart men nära nog oan
vändbart generalitet; en kavalleristyrka, stor, son
vore ännu fråga . om att föra krig på Tysklands slät
ter; en i hufvudsstaden garnisonerande trupp, utrusta
med särskilda befäl, utan hänsyn till derigenom upp
kommande större kostnader; artilleriets missgynnand
ställning; den högst betydliga olikheten i aflöning fö
de indelda regementernas befäl; dessa regementens
det oaktadt, väsendtliga skiljaktighet i nummerstyrka
roteringsbördans utsträckning i strid med indelnings
verket; resereglementets slösande frikostighet och god
tyckliga tillämpning; befästningssystemets nyckfull.
föränderlighet och städse växande anspråk; unifor
mernas ombytlighet och lockelse för krigsförvaltnin.
gens nyhetsbegir; landtförsvarets bristande samband
med det, märkvärdigt nog, ännu till sin plan omtvi-
stade och om sinn framtid ovissa sjöförsvaret; det an-
svarsfria godtyckket, sträckt äfven till militärens en-
skilda lif; slopninng, försäljning och äterköp af kro-
nans gevär; farhbägan för en allmännare folkväpning;
beväringens ändaamälslösa exercis, glömd lika hastigt,
som den förvärffvas; Ladugärdsgärdets lekande och
flärdfulla, men sstrategiskt förfelade cvolutioner; af-
görande i kommandoväg af vissa militära ärenden
utaf ekonomisk natur; militärbudgetens ständiga till-
växt och den politiska ofördragsamhet med hvarje
deremot riktad Iritik; allt detta och hvad mera der-
med äger sammianhang, utgör en, i sanning, dyster
och nedslående anblick för ett ädelt, men fattigt folk,
som, fullt erkänmande vigten och värdet af ett starkt,
sjelfständigheten betryggande nationalförsvar, ej utan
oro betraktar landets tilltagande armod och statsmak-
ternas tänkvärda oförmåga, att genom lindring i skat-
terna och statshushällningens välberäknade förfogan-
den, sprida en allmännare välmäga, och att sälunda,
skördande fredens lagrar, stärka snmhällsordningen
och kärleken till en fosterbygd, hvars odling och in-
dustriela förkofran kräfver snarare en ökad befolk-
ning än nu från alla landsändar tillväxande emigra-
tioner.
Med denna taxfla för ögonen hade de förenade ut-
skotten bordt maed välvilja upptaga hr Stjernsvärds
båda förslag, vitittnande om erfarenhet, sakkännedom,
härdighet: och irinsigter. Längt ifrån, att såsom huf-
vudsak med begigärlighet och skadefröjd uppsöka och
skildra de ofrivililliga misstag, som tilläfventyrs kunna.
hafva deruti instsmugit sig, hade det ålegat utskotten,
att främst erkännna hr Stjernsvärds förtjenstfulla oemö-
dande, att, medi uppoffring af tid och enskilda förde-!
lar, lemna värdeerika bidrag till lösningen af den vig-
tiga frågan om försvarsverkets ombildning. Med så-
dan uppfattning af utskottets äliggande, finner jag,
för min del, att, då den återstående korta riksdags-
tiden nu icke medgifver denna vidt omfattande frägas
tillbörliga utredning, utskotten egt full befogenhet till-.
styrka rikets ständer, att medelst underdänig skrif-
velse underställa Kongl. Maj:t de af hr Stjern-
svärd afgifna förslag till förändrad organisation af
landtförsvaret och i underdånighet anhälla, att Kongl.
Maj:t täcktes läta desamma granskas af sakkunnige
män, samt vid nästföljande riksdag till rikets ständer
i näder öfverlenana ej mindre kommitterades deröfver
afgifna underdårniga utlåtande, än ock Kongl. Maj:ts
nådiga propositioon om landtförsvarets ordnande på ett
med landets behhof och tillgångar öfverensstämmande
sätt. :
Häruti instämade hr Falhem samt riksdagsfullmäk-
tige Matts Perssson, Carl Ersson; Måns Mänsson, An-
ders Eriksson, AAd. Wilh. Svartling, David Andersson,
Christen Anderssson, Per Bengtson, Lars Magnus
Knutsson, J. Holm, Olof Johansson samt Erik Carls-
son.
2:0 af hr Hesselgren som föreslog : att rikets stän-
der ville till Kongl. Maj:t i underdänighet öfverlemna
kapten Stjernsvärds berörde förslag, med uttryckande
af sin tillfredsställelse med den af honom, säsom en-
skild person derä nedlagda möda och nit, samt med
förnyande af sin tillförene gjorda underdäniga anhäl-
lan, att Kongl. Maj:t mätte täckas läta genom veder-
börande utarbeti ett förslag till fullständigt ordnande
af rikets landtfirsvar, med beräkning af landets be-
hof och tillgängar, och i näder tilldela detsamma, lv
jemte nådig proposition i ämnet, till rikets nästsam- a
manträdånde ständer. Lärande Kongl. Maj:t icke
underlåta att fästa vederbörandes uppmärksamhet, vid
företagandet af berörde arbete, uppå hvad Kongl. 2
Maj:t kan uti kapten Stjernsvärds förslag anse nyt-
tigt och tjenligt..n 1
Uti denna resservation hafva instämdt hrr OC. G.lb
Gustafsson, A. IN. Lund, G. O. Sundblad, Sv. Kjöl-
lerström samt C3. J. Nygren, äfvensom riksdagsfull-
mäktigen Jöns MMänsson.
3:0 Af hrr WZern och Winge, samt fi
4:0 af riksdagssfullmäktigen Ingemund Odin.
I Lagutskottetss betänkande n:o 33, i anledning afi
räckt fråga om Förlikningskommitteers inrättande, til-
styrker utskottet rikets ständer, att besluta följande
Författning, angående förlikningsmän:
1 S.. Gäll, socken eller stad ege, på sätt som om
al till ledamöter i socken- eller stadsnämnd serskildt )!
tadgas, välja code män, en eller flere, att gå par- !
er tillhanda ned bemedling af förlikningar, då de i
lerom anlitas. Der annan eller andre ej valde blif-
rit, skall socken- eller stadsnämnden utse en eller
lere af sina ledamöter att, såsom gode män, det bi-Y
räde lemna, som nu är sagdt. Och vare inom hvarje
säll, socken eller stad, genom kungörelse i kyrkorne, lrn
illkännagifvet, hvilken eller hvilka gode män blifvit fö
nom samma gäll, socken eller stad utsedde.
Ej må nägom, som till god man vald blifvit, den
efattning sig vundandraga förr än han densamma 2
r innehaft, derr han ej gitter visa sädant förfall, som
nedför befrielsse från skyldighet att i socken- eler
tadsnämnd lediamot vara. vi
2S. Vill part, sedan i saken stämdt är, men in- ft
ran den första gäng för rätten kommer, söka förlik-
ing, och är nålet af den beskaffenhet, att förlik- fö
ing deri, enlist lag, gälla mä; låte han då kalla IC
in vederpart ig till mötes hos den eller de gode 8!
nän, som efte: 1 blifvit utsedde i gäll, socken el- ta
er stad, der vderparten bor. Kallelsen skall af så-g
lan god man tfärdas, och varde, genom dens för-):i
org, som den äskat, vederparten tillställd, sist tre äf
lagar före der dag, som till mötet utsatt är. Ej
are någon på sädan kallelse skyldig att längre resa ?C
öra, än tre nil från stället der han vistas. ke
3 5. Vill pirt, som kallad varder, sig till förlik-!år
ingsbemedling ej inställa, bör han sådant tillkänna-bl
ifva medelst päskrift ä kallelse eller serskild skrift,
— genom hams försorg dock skall kungöras veder-, .
en dagen fföre den, som blifvit utsatt för instäl-fri
rten. 5 goode män, samt desse sist ä bestämda! lv
ÄR mA nmetitRtt————— LtnmmnstsstematEEEEEEEEE NER
Parra Va
ta Mm i ÅA ch rt
VI ÖV MM mm as
r
e
Isen iniv.