tt han äger den, eller bevisa att den blivit oratt Vv ( ången. . jar YI ENTA Ng si Det angår icke Tit. hdru jag fått denna sed. hanjar ar ingen rätt att derom fråga och jag ingen pligtha tt besvara frågan, så framt Tit. ej gitter framläggalM: vVägot, som bevisar, att s. ej är min, eller att jag bör mt uflemna den till nägon annan. sv — Hvad vet Tit. om j. kräft — ut detta för egen! de -äkning eller för nägon annan? och om j. icke efter ga peng:nes bek:de lemnar dem till nägon annan? Detlsje är nog af, att jag nu talar för dem, hvartill jag harjsat rätt, då sedeln är ställd på sedelhafvaren, hvilket jag de nu är, och dess utgifvare skall säledes betala mig nu.jve öfr. är jag ej skyldig att besvara frågor hvarken föl varifrån jag fått sedeln ej eller ät hvem jag ger de ;eloppet: har någon, Tit. eller en annan, nägot att lervid erinra, så är det Tit., som frän sin sida skalllhö tyrka att jag ej med rätta innehar den, eller bevisal da utt jag skall gifva beloppet till nägon, — men desspa örinnan är det icke min skyld. att bevisa, att detär nin. — Nå: säledes erkänner Svar, att det icke är Svar? — Nej, alls icke: j. ger blott en allmän anmärkning till svar på en allmän anm. — Liks. Tit. sist anmärkt, att j. måh. ej vore ägare af sed:s innehäll, säger j. det kan ju hända, att j. det icke är (jag har t. ex. mot rev. mottagit sedeln till indrifning, säsom man alla dar ser i SI. C. —); men i alla fall har jag nu rätt att tala för den, då den är endoss. eller ställd till sedelh.: Med ett ord: allt detta angår icke Tit. 5:0 24. J. har intet emot att hr S. jun. stämmer in saken till Domstol, eller att denna resolverar till hans fördel. J. skall då med största nöje öfverlemna allt åt honom, ty j. finner hvarken smickrad eller fägnad af detta bestyr. Men så länge detta resolv:de ej skett, mäste j. anse för en pligt att iakttaga hvad uppdraget innehåller. I enlighet med detta uppdrag har j. genast vid d. t. konvoluterat och förseglat alla de S—ska handlingarne, och hemtagit dem, för att sätta dem i säkerhet, dä jag ej visste hvad allt för folk kunde komma att gå i rummen c.; men, allt med beredvillighet att för samma handlingar redovisa inför den som vederbör. (Att jag ej lemnade dem hos L. är likgiltigt. Han var icke mera kurator än j.; lika väl och berättigadt kunde de säledes vara hos mig, som hos honom. För öfrigt är det blott en fräga mellan honom och mig — men så fort L. (oläsligt) fr. S. kunnat inkomma, har, i allas vär närvaro, uptekning skett.) B. — Hr S. junior hälles i schack genom bodrägtshistorien; L. genom skuldsedlarne; och v. S. på S genom enfalden; fru v. S. genom litet p:gar. — — I sista hand — är det blott: att (oläsligt) handlingarne, då ingen motpart kan bevisa hvilka de skulle vara.n Sedan regementspastor Almqvists chiffonnier blifvit förseglad, samt fru Almqvist och hennes dotter d på fråga förklarat, att regementspastor Almqvist på sednare tider icke dem veterligen innehaft och begagnat annat sigill än ett med bokstäfverna C. J.L. ÅA. försedt, hvilket nu till öfverstäthällareembetet aflemnades, afgaf hr assessoren Almqvist följande Yt trande till öfverstäthällareembetets protokoll: Ehuru icke tillhörande föremålet för förevarande undersökning, anhäller jag att få upplysa, det större delen af de effekter, som finnas i den af regementspastor Almqvist begagnade våning, icke tillhöra honom utan hans barn, enligt gäfvobref af den 25 November 1843, som finnes bevittnadt af dåvarande vice häradshöfdingen nu mera polisborgmöstaren i Norrköping E. Grenander och hofrätts extra ordinarie notarien nu mera vice häradshöfdingen V.S. Lindgren; och torde samma gäfvobref vid detta tillfälle få med presentatum förses. Händelsen var nemligen, att regementspastor Almqvist efter försäljning af Antuna egendom, som lemnade honom nägon behållning, ansäg sig af ekonomiska omsorger allt för mycket hindras i sin litterära lr verksamhet. För att blifva befriad frän all tanke pålf sin ekonomi var han under en föregående period, dälc en svärmodighet, som någon gång inträffade, öfverkom it honom, efter hvad han till närvarande personer ytI! trade, till och med beredd att sätta sig sjelf unders förmyndare. Detta inträffade dock icke; men i ställs let begärde han hos Sollentuna häradsrätt serskild I1 förmyndare för sina barn, och genom dess beslut d. 18 September 1843 blef jag dertill förordnad. Han rihade dessförinnan för sin hustru och omyndige son, tlvalt bostad i Jönköping, och för dottren beredt inträde uti en pensionsanstalt i hufyudstaden, allt för att sjelf vara oförhindrad till den större tillernade verksamhet, hvartill han dä uppgjorde planer. t) Enligt det företedda gäfvobrefvet skänkte han till ,Isina omyndiga barn deri omförmälde pengar och ef; fekter, som af mig, säsom deras förmyndare, emottogs. För barnens uppfostran och familjens behof hafva penningarne blifvit använda; men möblerna och öfriga effekter blefvo af mig öfverlemnade dels till hans fru för nyttjande, dels ock till begagnande af dottren. Med mitt och sedermera myndig blifne sonens beI gifvande, hafva dessa möbler och effekter af dem n fortfarande fått innehafvas och en del äldre persedlar mot andra utbjtas. Säsom ännu förmyndare för den omyndiga dottren lloch ä frånvarande sonens vägnar, måste jag säledes . Iförbehälla dem deras rätt till ifrågavarande lösegendom, oberoende af regementspastor Almqvists fort dringsegares rätt till hvad honom må finnas tillhörigt. n Hr assessoren företedde jemväl ofvannämnde för1, myndareförordnande och gäfvobref, hvilket sednare rimed presentatum förseddes, och enligt hr assessorens t-begäran, uti protokollet intagas skulle: e Gäfvobref. t) För att desto mera ostörd kunna egna min verkalsamhet ät litterära arbeten, utan de hinder som förflanledas af ständig uppmärksamhet och bestyr med . lekonomiska angelägenheter för de mina, har jag beslutit härmed gifva och förära, såsom jag medelst detta gäfvobref gifver och förärar ät mina barn, soglnen Ludvig Carl Wilhelm Almqvist och dottern, Mae-Iria Lovisa Almqvist, till hältten hvardera, en summa tåstor Attatusen Riksdaler Riksgälds, jemte kläder, möf, bler, bohag och andra saker, som på en serskild, Itldetta gäfvobref bifogad förteckning finnas uppgifna; hvilket allt dock icke får af dem under min k. hustrus lifstid annorlunda disponeras, än som följer: tt) 1:o Till undervisning och underhåll för mina barn, erlintilldess de må kunna sig sjelfva försörja, får af kapitalet högst användas 2v00 rår rgs, hvaraf 1500 rdr för min dotter, såsom yngst, och 500 rår för sonen. o2:0 Öfriga 6000 rdr rgs användas sälunda, att, efså I ter mitt bifall och godkännande, för mina barns räkIOlning och säsom deras egendom inköpes nägon mindre Z. fastighet, med nödiga inventarier och förlag, hvilket e, lallt upplåtes till min kära hustrus bostad och underch håll, så länge hon lefver. Till samma ändamäl anY.lvändas ock de förut omförmälda, på den bifogade förlå lteckningen uppgifna saker, hvilka utgöra mira barns egendom, men, samfäldt med dem af min hustru, fån r-lom händer hafvas och disponeras. — I och för inköen pet af den i denna punkt omtalade fastighet får der an i första punkten för mina barns uppfostran anslagne sttsumman icke annorlunda användas, än så, att den, a, lsådant oaktadt, alltid i män af behof för detta ändate mäl kan vara tillgänglig. e3:0 Min k. broder, hofrättsfiskalen Gustaf Fridol: ;1Almqvist, hvilken säsom tillförordnad förmyndare föl mina barn, ä deras vägnar, emottager ofvannämnde dem tilldelade gäfva, tillkommer att noga iakttaga d verli detta gäfvobref utfästade vilkor, samt under förmyn an dareansvarighet på fördelaktigaste sätt förvalta gåfvo medlen, hvarför vid hvarje ärs utgång lemnas behöri; orolredovisning, enligt Ärfdabalkens 23 kap. till mig elle ule mina arfvingar. oo Cinal hala dan 95 NWavamhav 1042