ST ESkOleAA a rr AT TELA ha få pollasptotökollete angaende regements.pastor ) 00. J. Almqvist). hö Utdrag af protokollet, hället hosjat dfrerstäthällare-embetet för polis-nå ärender i Stockholm den 16 Junilaf 1851. : b) — Om H. kommer! — Fär j. se! Ah — är rö nä äter den förlbb:de kanaljen framme! Det är ejPp första gängen. Svara: att detta har j. ej skrifvit, äl hvärken är det mitt namn eller stil eller sigill. —lrä Öch förklara, att nägon vägar trädda upp, legalt med m pästäende att den lappen angär mig, så ger jag ho-I nom till an, den der falskeligen skrifvit annans namn. hv d—I. Om Vittne: kunna de bevittna, att j skrifbe vit denna lapp? Omöjligt. Hafva de sett mig göra de det? Nej, huru då? De voro (posito) i ett rum sty innanför med slutten dörr. — De hörde: Hvad hörde lat de? Kunna de taaga på sin vittnesed, att de hört mig fö uppläsa och säsomn min erkänna denna lapp? Omöj-m ligt. Äfven undeer supposition att jag uppläst nägonS förb:se (hvilket jaag alls icke gjort, och som de ejm kunna påstå) så kkunna de dock omöjligt bevittna attlsi det upplästa utgjjorde denna förskr. för G. (hvaromn nä är stämdt), dä de icke sägo den och säledes ej (j kunde veta om det var denna eller nägön annan skrif-In ven lapp, om ock lika lydande. Men nu är ej stämdtla om annat än blott denna, som jag förnekar, och somle: vittnen ej kunna affirmera, enär — om de äfven hörtja nägot med detta lika lydande uppläsas, (hvilket ej eller är fallet) detta då lika väl kunde angä en annan skrift. Denna här är icke destomindre falsk ochlti obevittnad, och om jag skulle dömas att betala denna, Id så sk. ju den rättta sedan ändå qvarstå till betala; h hvilket vore orimlligt — För öfrigt kunna de ej vittnald om att de hört nåägon förbindelse uppläsas, emedan!n en sådan ej egtt rum. — Hvad hafra de då hört? lg Det mä de säga. Jo, — t. ex. tal om mitt namns tydligare tecknanide, och anskaffande afintyg om iden-lt. titeten. Men dettta angick helt annat, nemligen test. !g disp., som jag skref namn på. Men de hafva (posito)h hört tal om att jag erkände mig stä i skuld, den ochla den skulden. — hos R? — Om sä är hör det allsla icke till denna Rätteg. som blött angär betaln. afld denna lapp, hvilken är falsk och ogild och obestyrkt af vittnena; huru än det må förhålla sig med minv skuld i öfrigt.s k 3:o Om de bortk: ö inför Gubben n a) K:s i all dar! I Rel. (3 ord oläsliga) namnli höjda sinnet: Här kan blott vara 2 fall, antingen här f. gifvit bort dem ät W:s gossar, eller förlagt dem, i begge f. tillhör mig att siå till reds med p.h öch bet. dem när de pres., men icke att göras tilllg äl för utfall. I b) För att trankil. F. förbind. på min heder attlg derest de icke äterfås, skrifva nya; den första är förf.lv den 19 Jun, förr: behöfs inte. e) att göra off.. går ej an, f. blottställer sig för) ärans förl. då f.--off. tillk. ger sig ingenting, hafva.lj d) I sådant falll skulle jag ej kunna rädda f. päl: abhat sätt än förrkl. det j. inga rev. utg. har. Var således traank. tills vidare. Inf. P. D. a) J. förkl. att j. inga utfärdat, till o — om han kommit öfver några, som j. ställt ut ät andra, vetlh 4 jag ej. ) Faktum af st. förekommer högst problematiskt, i då mänga. kunna intyga att han dagligen gär ut och! in i sina rum och lägger. p. hit och dit; hvarför oml något — funnits, det troligast är förlagdt. l ec) För att få reda på nägot, måste man få upp-ll gifvet när — Obest. i denna väg gör, om st. skett, t omöjligt att tänka på alla de mängf. personer, soml j. under tiden varit i hans rum. ) d) Hvar: Alls icke styrkt att det låg i — om det var — i innersta rum. Många kunna int. att hanj har rev. i yttre rummet, dit alla ingå — 1 e) Hvem: Sädlant kan ej uppgifv. men misstank. kan kastas på allla, som under den obest. tiden varit i hans rum. 4 åå 5 qvinnor, en stor mängd män 0. S. V.: 1 Frr. Wes:n om a) Gäfvor, vilkor b) Vexling etc. Inför D:1. — Hvad är diet ni talar om? Jo, de revr:r, som h. vexlade för S:s räkning hos L. — J. bestrider ter hafva rätt att tala om dem eller m;. skyldighet abtt svara. — De voro ju endoss:de eljest hade ej L. liqvidderat dem. Altså var ingen annan då rättsinnehafvsare till dem. Men huru hade h. fått dem? — Det har nwii ej rätt att fråga, och j ej skyld. att besvara, derest ni ej kan styrka att de äro era och blifvit rätt fångne af er, kan ni det? Nej. Det är alltså dagsklart, att skulle de varit orätt fängne, sä lär ej en man som ni hafva sedan i fjol somras lätit bli ätt tala om och (oläsligt) det. Nå väl, vi tala ej om fångsten — Men hvart lemnade h. pengarne? — Det har ni ej rätt att fråga m. och jag ej sk. att besv:a, derest ni ej kan styrka er hafva rätt till dessa p:r genom recipisse eller reyr:s eller slikt. Kan ni det? Nej. Så förfaller allt. — Det är bevist och medg. att H:r vid ett tillfälle egde i hannden hvad som tillh. S. — H:r skall dä styrka med1 hv. rätt H:r fått dem och hvart h. lemnat det. — Nej. IDet år käranden som skall bevisa sitt käromål — (oma det faller en k:de in att säga ät en sva:de, att ham bär en rock som ej tillhör honom, så är det ej svar:de, som skall bevisa att han har rätt till sin rock, utan käranden skall, derest han gitter, bevisa att han ej har rätt dertill. Jag är icke skyldig hvarken att bevisa min ätkomst eller (oläsligt) inför någon annan än den, som först kan framlägga laga skäl, att den förra varit oriktig, och att han af det sednare har rätt att fordra nägot (genom rec. eller rev. 0. 8. v.) kan ni det? Nej? — Utom D:n Conv. vis. Ingenting var enklare. G:n var sjuk och bad mig gå till L. S. för att åt G. inkass. dem. — Det gjorde jag och lemnade honom pengarne. (Bevisa detta! Nej. — se t) att det sista skett är dagsklart deraf, att, om G. ej ffått p:r han väl minsan ej tegat allt sedan fjol. — Men hvart Ihafva de tagit vägen? I vet ej, meen tror att G. tog dem för igen at låna ut mot höjgre ränta än L. S. gaf. — Se efte om ej motsv. ret. finnas från den tiden. Revgelius. 4:0 — Ponera att en person, Y, som har förtro ende för en arnan Z, ger honom i kommiss. att gi på ett kontor ch ät honom vexla en sedel å 50 rdr. — utan ät af Z. taga rec. härpå. — När Z kommer till katoret, helsar han frän Y, såsom ägare och får sedeln vexlad. Derpå gär han till Y. ocl lemnar honom pengarne. Skall Z. då behöfva af Y taga qvitto på att han lemnat honom det vexlade, då han förut ej gifvit Y. re. på den sedel han emot tog till vexling ? Orimligt! — Om nu Y. något der. efter dör, och hans arfvingar kunna med vittner styrka, att Z. på kontoret innehaft en sedel, som har sagt vara Y:s, skall Z. dä kunna tillförbindas at svara eller redovisa för sedeln genom att styrka det han till Y.. lemnat valutan? Nej! Det måst våra arfvingarme, som skola styrka om de kunna ge nom rec. eller så, att Z. är i detta fall nägot skyl dig. Om inför (domst. — rör:de rev. vexl. hos Str. Allmänt — 1Det är alldeles icke j. som behöfve ingå i uppgiftcer och förklaringar, utan är det kärar den, som sådant tillhör, om hän pästär något. Det är fakttiskt, att då j. hos Str. vexlade, sä vo rev. mina, enmedan de voro envoy. och hr Str. skul