Då nu jemväl de fem öfriga, som ej hörah
ll någon af dessa kategorier, likväl äro ut-1
edde bland den kända majoriteten, så finner
nan att adelns lista kan anses temligen kom-
akt, och att lätt kan bedömmas i hvilken andalk
österna derstädes skola utfalla. li
En särskildt anmärkningsvärd omständig-i
ct är, i afseende på de blifvande voterin-
arna i tullfrågan, att valet skett i prohibitiv!,
nda.
Det samma är förhållandet i presteståndetr
vars ledamöter inom utskottet likaledes blif-
it utsedda med en särdeles omsorg, dels för
nslags beviljande, dels också för prohibitiv-ly
ystemets bibehållande i tull-lagstiftningen. 4
so
— Örebro tidning berättar, att man nu snartin
var att förvänta fortsättningen och slutet af
len bekanta romanen Thor Bonde, af doktorir
3. W. Gumelius, af hvilken roman första de- :
en utkom för omkring 20 år sedan. Den;
väntar aldrig för länge, som väntar på något
sodt, säger ordspråket.
—
U
s
— Såsom ett alldeles nytt och! ganska pi-l
sant drag i tryckfrihetsmålens historia torde!
förtjena serskildt antecknas, hvad läsaren settl;
ett referat från rådhusrätten i gårdagens Af- li
tonblad, att den ene af den Franz Sjöberg-l:
ska tidningens ansvarige utgifvare, Nygren,
har valt till en af sina jurymän advokatfiska-
len Fredholm, densamme, som under förral
tider alltid hade till uppdrag att framstå så-
som åklagare i de politiska tryckfrihetsmålen?
Hvem skulle vid den tiden kunnat ana en så-
dan förändrig, att få se hr Fredholm såsom
juryman vald af en svarande i tryckfrihetsmål?
Men detta drag blifver ännu. mera karakteri-
stiskt för den Franz Sjöbergska publicitetens
ställning, när man dels dermed sammanlägger
den omständigheten, att hr Sjöberg redan i
föregående tryckfrihetsmål låtit en af ansva-
ringarna utse den ena gången förre polismä-
staren numera hr landshöfdingen Bergman,
andra gången en poliskommissarie till jury-
män, dels också erinrar sig att hr Sjöberg
hade den lyckan, att i afseende på den be-
kanta, sedermera så snöpligt aflupna historien
med Lovisa Åderman, erhålla ett betyg för
sin tidning äfven af en poliskommissarie.
Apropos af sistnämnda historia, så kan det
nu vara skäl att påminna om, såsom ett be-
vis på skojeriet i hr Sjöbergs tidning, huru
han omtalade, att den rättegång, som hr Sjö-
berg hade tillställt för ifrågavarande Lovisa
Ådermans räkning vid stadens handels- och
ekonomi-kollegium för att försöka chikanera
hr L. Hjerta, men der tappades, sedermera
skulle fullföljas vid vanlig domstol. Ett par
månader hafva sedan förflutit, men hr Sjöberg
har funnit rådligast att afstå från fullföljden
af ifrågavarande skrytsamma uppgift.
— Eftersom vi kommut att tala om tidnin-
gen Folkets Röst, få vi tillika fästa uppmärk-
samheten derpå, att hr Sjöberg ännu icke med
ett ord återtagit den gemena lögn han sökte
utsprida om papper, som skulle hafva blifvit
funna i Almqvists gömmor och befinna sig i
hr polismästarens händer, och hvilka papper
skulle innehålla någon korrespondens om en
förment spekulation patt sälja Gottland till
engelsmännen.; ehuru vi nämnt att, vid ef-
terfrågan hos öfverståthållareembetet för polis-
ärender, den upplysning vunnits, att icke en
skymt af sanning fanns i detta utspridda
rykte. Att utgifvaren af Folkets Röst, i än-
damål att impudra den enfaldigare delen af
publiken, och att kasta skugga på andra, af
argt uppsåt kan uppdikta försåtliga lög-
ner och beskyllningar, är en erfarenhet, till-
räckligt konstaterad genom de ansvar, som
blifvit utgifvarne ådömda i sju serskilda tryck-
frihetsmål, angående lögnaktiga uppgifter
Joch smädelser, åsyftande att kränka andras
goda namn och rykte; men att en tidnings-
utgifvare, när han blir öfverbevisad om att på
Isådant sätt hafva farit med ytterligare lögner,
licke med ett enda ord återtager sina falskö
luppgifter, eller gör något slags ursäkt derför.
leller ens söker visa på hvad sätt han blifvi
missledd, vittnar om en beskaffenhet i afse-
ende på hederskänsla, som ej behöfver när-
I mare qvalificeras.
Samma förhållande är ock med den vrängde
I framställning i uppgifter, hvarigenom Folkets
Röst, utan att bry sig om efterhöra förhållan-
det, sökte göra den olyckliga fru Almqvis
misstänkt, att efter sin brottslige mans afvi-
kande hafva velat till kreditorernes förfång
förskingra sitt lösörebo. Icke heller för den-
na grymhet har Folkrösten med ett ord sök
ursägta sig.
I Uti sista numret af Folkrösten förekomm:
låter tre eller fyra lögner, angående Aftonbla
det och dess förläggare, bland annat, att h
magister Hedlund skulle i Örebro utspridt at
han vore engagerad såsom hufvudredaktör a
Aftonbladet och i dess redaktion företaga åt
skilliga förändringar. Hr Hedlund har nu
Örebro tidning förklarat att han aldrig haf
Jett sådant yttrande.