någon krökning af vägen, eller han var för )
långt borta, hadle han försvunnit.
Hela natten mullrade åskan; blåsten och
regnet slogo mot mitt fenster; den följande
dagen var hela :naturen i uppror, förstörd och
döende, och tyccktes, liksom mitt hjerta, för-
sänkt 1 sorg.
Jag visste hvad som föregick på den sidan
jag sett er försvinna, det vill säga i Langue-
doc. Hertigen af Montmorency, er vän, som
der hade styrelsen, hade, som man sade, slu-
tit sig tills samna parti som den förvista en-.
kedrottningen ch Monsieur, hvilken nyss
hade rest genon Frankrike, för att förena !
sig med honon; hertigen af Montmorency i
hade bringat hda provinsen i uppror, och i
spetsen för dess trupper, tågat cmot kungen
och Richelien. Ni skule då, för att tjena
den ena af edr: bröder, strida emot den an-
dre; ni skulle 1vad som var än vådligare,
draga värjan och äfventyra ert hufvud emot
den förskräcklige kardinal Richelieu, som re-
dan låtit så många hufvudea falla och kros-
sat så månget svärd. Ni vet att min far då
var i Paris hos kungen. Jag reste med två
af mina fruntimmer, under förevändning att
besöka min tamt, som var abedissa i Saint-
Pons, men i sjelfva verket för att närma sig
skådeplatsen förr de händelser, hvari ni skulle
spela en rol.
Jag behöfde åtta dagar för att tillryggaläg-
ga den väg som skiide Valencia från Saint-
Pons. Jag anlände till klostret d. 23 Augu-
sti. Huru litet än dessa fromma systrar äro
vana vid att blanda sig i verldsliga ting, voro
dock de händelser, som nu tilidrogo sig om-
kring dem, så allvarsamma, att de blefvo
föremål för all: deras samtal, och alla klo-
strets tjenare lade begifvit sig ut för alt spa-
na upp nyhete.
Se här hvad man berättade: