någon krökning af vägen, eller han var för ) långt borta, hadle han försvunnit. Hela natten mullrade åskan; blåsten och regnet slogo mot mitt fenster; den följande dagen var hela :naturen i uppror, förstörd och döende, och tyccktes, liksom mitt hjerta, försänkt 1 sorg. Jag visste hvad som föregick på den sidan jag sett er försvinna, det vill säga i Languedoc. Hertigen af Montmorency, er vän, som der hade styrelsen, hade, som man sade, slutit sig tills samna parti som den förvista en-. kedrottningen ch Monsieur, hvilken nyss hade rest genon Frankrike, för att förena ! sig med honon; hertigen af Montmorency i hade bringat hda provinsen i uppror, och i spetsen för dess trupper, tågat cmot kungen och Richelien. Ni skule då, för att tjena den ena af edr: bröder, strida emot den andre; ni skulle 1vad som var än vådligare, draga värjan och äfventyra ert hufvud emot den förskräcklige kardinal Richelieu, som redan låtit så många hufvudea falla och krossat så månget svärd. Ni vet att min far då var i Paris hos kungen. Jag reste med två af mina fruntimmer, under förevändning att besöka min tamt, som var abedissa i SaintPons, men i sjelfva verket för att närma sig skådeplatsen förr de händelser, hvari ni skulle spela en rol. Jag behöfde åtta dagar för att tillryggalägga den väg som skiide Valencia från SaintPons. Jag anlände till klostret d. 23 Augusti. Huru litet än dessa fromma systrar äro vana vid att blanda sig i verldsliga ting, voro dock de händelser, som nu tilidrogo sig omkring dem, så allvarsamma, att de blefvo föremål för all: deras samtal, och alla klostrets tjenare lade begifvit sig ut för alt spana upp nyhete. Se här hvad man berättade: