VVS 6
RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER.
Polis-protokoller angaende regements-pastor
0. J. Almqvist).
vUtdrag af protokollet, hållet
hos Öfverstäthällare-embetet för
polisärender i Stockholm den 14
Juni 1851.
Auditören Hamnsröm uppläste och ingaf en skrift-
lig berättelse om hvad han i denna sak hade sig be-
kant; och lydde denna berättelse sälunda :
vEhuruväl jag i denna sak egentligen icke har mig
bekant annat än hwad jag af herr ryttmästaren von
Sechewen oeh pigan : Hedda hört berättas, torde jag
dock, i anseende ttill sakens invecklade och mörka
beskaffenhet, böra meddela detsamma, jemte hvad
jag i öfrigt sjelf kam hafva erfarit om herr ryttmä-
starens och herrregementspastor Almqvists förhällande
till hvarandra.
I slutet af Januari mänad förlidne är lärde jag
känna herr ryttmästren genom notarien Tempelman,
som föreslog mig at uti juridiskt afseende gå herr
ryttmästaren tillhana. Som jag emottog denna of-
fert, besökte jag uder derpäföljande 6 månader hr
ryttmästaren ganske ofta och hade derunder tillfälle
att äfven få göra hrr regementspastor Almqvists be-
kantskap. Herr regmentspastorn befann sig nemli-
gen ofta hos herr rttmästaren och syntes herr rytt-
mästaren för herr rgementspastorn ega det mest obe-
gränsade förtroende herr ryttmästaren rädgjorde med
herr regementspasten om alla sina angelägenheter
och ansäg oeh behwmdlade honom nästan säsom sin
son. Å sin sida syntes äfven herr regementspastorn
visa herr ryttmästaren all möjlig uppmärksamhet och
deltagande, och beiklagade flera gänger att verlden
icke kände de goda sidor herr ryttmästaren onekligen
eger. Med ett ord, det bästa förhällande syntes råda
emellan dem båda.
En dag under denna tid önskade herr ryttmästaren
af mig upplysningar om skuldsedlars och borgensför-
bindelsers strängare exekutiva kraft, och framtog hr
ryttmästaren dervid en mängd reverser, hvaribland
nägra af herr regementspastor Almqvist. Som jag
just icke fästade större uppmärksamhet vid dessa än
de öfriga, kan jag nu icke påminna mig summan
hvarå de lydde, men hvad jag med visshet ihägkom-
mer är, att beloppet utgjorde flera tusende riksdaler.
Sedan jag derefter under loppet af sommaren upp-
hört att i allmänhet fungera som herr ryttmästarens
juridiska ombud, har jag under hösten och vintern
mera sällan besökt herr ryttmästaren, heldst jag för
herr ryttmästarens räkning då endast hade nägra få
angelägenheter att ombesörja. Fram på vären detta
är har jag dock, på herr ryttmästarens anmodan, be-
sökt hr ryttmästarern oftare, enär hr häradshöfdingen
Rathsman, hvilken )hr ryttmästaren anmodat vara sitt
juridiska ombud, aff andra trägna göromäl hindrades
att, så ofta som hr: ryttmästaren önskade, besöka hr
ryttmästaren, som alltjemt hade behof af räd och bi-
träde uti juridiskt afseende. Jag träffade nu också,
vid mina besök, iblland hr regementspastor Almqvist,
och fann alltid samma förtroende, välvilja och vän-
skap räda dem emellan som förut. Härvid må det
ock tillåtas mig anmärka, att jag i allmänhet ä herr
regementspastorns sida tyckt mig förmärka ett sträf-
vande att likasom hindra det hr ryttmästaren skulle
för nägon annan än honom fatta nägot större förtro-
ende, i följd hvaraf jag också kommit på den tankan,
att hr regementspastorn mätte haft något stort och
särskildt intresse vid att ständigt omgifva hr ryttmä-
staren och ensam vilja vara i besittning utaf dess
förtroende. Hvaruti nu detta intresse skulle bestå,
derom har jag visserligen min förmodan, men anser
mig icke tilständig uttala densamma mer än så till
vida, som jag alltid trott det herr regementspastorn
skulle utaf hr ryttmästaren uti dess testamente blifva
ihägkommen med åtminstone sina egna reverser.
Efter att på nägon tid icke hafva besökt hr rytt-
mästaren, kom jag en dag — jag vill minnas att det
var onsdagen den 4 dennes — upp till hr ryttmästa-
ren och fann dä hrr ryttmästaren sjuk och svag. Se-
dan vi en stund sanmtalat om hr ryttmästarens sjuk-
domstillstånd, berätittade hr ryttmästaren, att de re-
verser han af hr reegementspastor Almqvist egde, till
ett belopp af öfver: 18,000 rdr bko, på ett besynner
ligt sätt försvunnit, förmälande hr ryttmästaren, at
han haft desamma liggande uti ett konvolut tillsam
mans med en mängd andra dylika paper uti sin chif
fonier, samt att han för tillgreppet icke ville miss
tänka hvarken den ena eller andra, men att han icke
kunde dölja för sig, det misstankarna icke kunde
träffa andra än demoiselle Amanda Brandt och hr re-
gementspastor Almqvist, hvilka voro de enda, som,
utan att hr ryttmästaren sjelf varit närvarande, kunnat
haft tillträde till chiffoniern; dock ansåg hr ryttmä-
staren mindre troligt att hrregementspastorn, hvilken
han ansäg säsom sin son, varit den, som föröfvat till-
greppet. Hr ryttmästaren yttrade vidare, det han
upptäckt tillgreppet Christi-Himmelsfärdsdag, oeh då
) Se A. B. N:is 149, 151, 153 och 154.