VVS 6 RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Polis-protokoller angaende regements-pastor 0. J. Almqvist). vUtdrag af protokollet, hållet hos Öfverstäthällare-embetet för polisärender i Stockholm den 14 Juni 1851. Auditören Hamnsröm uppläste och ingaf en skriftlig berättelse om hvad han i denna sak hade sig bekant; och lydde denna berättelse sälunda : vEhuruväl jag i denna sak egentligen icke har mig bekant annat än hwad jag af herr ryttmästaren von Sechewen oeh pigan : Hedda hört berättas, torde jag dock, i anseende ttill sakens invecklade och mörka beskaffenhet, böra meddela detsamma, jemte hvad jag i öfrigt sjelf kam hafva erfarit om herr ryttmästarens och herrregementspastor Almqvists förhällande till hvarandra. I slutet af Januari mänad förlidne är lärde jag känna herr ryttmästren genom notarien Tempelman, som föreslog mig at uti juridiskt afseende gå herr ryttmästaren tillhana. Som jag emottog denna offert, besökte jag uder derpäföljande 6 månader hr ryttmästaren ganske ofta och hade derunder tillfälle att äfven få göra hrr regementspastor Almqvists bekantskap. Herr regmentspastorn befann sig nemligen ofta hos herr rttmästaren och syntes herr ryttmästaren för herr rgementspastorn ega det mest obegränsade förtroende herr ryttmästaren rädgjorde med herr regementspasten om alla sina angelägenheter och ansäg oeh behwmdlade honom nästan säsom sin son. Å sin sida syntes äfven herr regementspastorn visa herr ryttmästaren all möjlig uppmärksamhet och deltagande, och beiklagade flera gänger att verlden icke kände de goda sidor herr ryttmästaren onekligen eger. Med ett ord, det bästa förhällande syntes råda emellan dem båda. En dag under denna tid önskade herr ryttmästaren af mig upplysningar om skuldsedlars och borgensförbindelsers strängare exekutiva kraft, och framtog hr ryttmästaren dervid en mängd reverser, hvaribland nägra af herr regementspastor Almqvist. Som jag just icke fästade större uppmärksamhet vid dessa än de öfriga, kan jag nu icke påminna mig summan hvarå de lydde, men hvad jag med visshet ihägkommer är, att beloppet utgjorde flera tusende riksdaler. Sedan jag derefter under loppet af sommaren upphört att i allmänhet fungera som herr ryttmästarens juridiska ombud, har jag under hösten och vintern mera sällan besökt herr ryttmästaren, heldst jag för herr ryttmästarens räkning då endast hade nägra få angelägenheter att ombesörja. Fram på vären detta är har jag dock, på herr ryttmästarens anmodan, besökt hr ryttmästarern oftare, enär hr häradshöfdingen Rathsman, hvilken )hr ryttmästaren anmodat vara sitt juridiska ombud, aff andra trägna göromäl hindrades att, så ofta som hr: ryttmästaren önskade, besöka hr ryttmästaren, som alltjemt hade behof af räd och biträde uti juridiskt afseende. Jag träffade nu också, vid mina besök, iblland hr regementspastor Almqvist, och fann alltid samma förtroende, välvilja och vänskap räda dem emellan som förut. Härvid må det ock tillåtas mig anmärka, att jag i allmänhet ä herr regementspastorns sida tyckt mig förmärka ett sträfvande att likasom hindra det hr ryttmästaren skulle för nägon annan än honom fatta nägot större förtroende, i följd hvaraf jag också kommit på den tankan, att hr regementspastorn mätte haft något stort och särskildt intresse vid att ständigt omgifva hr ryttmästaren och ensam vilja vara i besittning utaf dess förtroende. Hvaruti nu detta intresse skulle bestå, derom har jag visserligen min förmodan, men anser mig icke tilständig uttala densamma mer än så till vida, som jag alltid trott det herr regementspastorn skulle utaf hr ryttmästaren uti dess testamente blifva ihägkommen med åtminstone sina egna reverser. Efter att på nägon tid icke hafva besökt hr ryttmästaren, kom jag en dag — jag vill minnas att det var onsdagen den 4 dennes — upp till hr ryttmästaren och fann dä hrr ryttmästaren sjuk och svag. Sedan vi en stund sanmtalat om hr ryttmästarens sjukdomstillstånd, berätittade hr ryttmästaren, att de reverser han af hr reegementspastor Almqvist egde, till ett belopp af öfver: 18,000 rdr bko, på ett besynner ligt sätt försvunnit, förmälande hr ryttmästaren, at han haft desamma liggande uti ett konvolut tillsam mans med en mängd andra dylika paper uti sin chif fonier, samt att han för tillgreppet icke ville miss tänka hvarken den ena eller andra, men att han icke kunde dölja för sig, det misstankarna icke kunde träffa andra än demoiselle Amanda Brandt och hr regementspastor Almqvist, hvilka voro de enda, som, utan att hr ryttmästaren sjelf varit närvarande, kunnat haft tillträde till chiffoniern; dock ansåg hr ryttmästaren mindre troligt att hrregementspastorn, hvilken han ansäg säsom sin son, varit den, som föröfvat tillgreppet. Hr ryttmästaren yttrade vidare, det han upptäckt tillgreppet Christi-Himmelsfärdsdag, oeh då ) Se A. B. N:is 149, 151, 153 och 154.