att pligten mot det allmänna borde hos honom! undertrycka obehaget att inför Rikets Ständer! vidröra egna förhållanden, och då han sjelf hvarken kunde hafva vidare nytta eller skada af huru saken behandlades, ansåg han sig böra hos Konstitutionsutskottet anmärka den olagliga behandlingen dermed, för att möjligen förekomma dess förnyande mot andra, i en! framtid. Konstitutionsutskottet, som enligt 8 106 Reg. Formen har till pligt, att då utskottet af de i statsrådet eller eljest inför Konungen i ministeriella ärenden eller kommandomål förda protokoll finner någon statsrådets ledamot eller föredragande hafva handlat mot lagarnes fö-. eeskrift, ställa en sådan under tilltal inför Rikstten, har dock pansett denna anmärkning icke! vunna vinna något afseende, samt icke en gång, meddelat Rikets Ständer huru med saken tillsått; icke yttrat huruvida protokoll infordrats, eller ens om det finnes; eller om hr v. Hohenhausen skrifvit och handlat utan att föredraga saken för Konungen; o. 8. Vv. I Nu har deremot ett likartadt fall nästan samtidigt uppstått inom armåen, som underkastats domstols pröfning. l F. d. kaptenen vid Bohus läns regemente och riddaren Gustaf Ake Belfrage yrkade nemigen sistl. år hos Kongl. Krigshofrätten ansvar på generallöjtnanten m. m. grefve Carl sustaf Löwenhjelm, för det generalen under 3elfrages tjenstetid utan skäl ålagt honom 8 lagars arrest. Anledningen till denna extraudiciella bestraffning var hemtad derifrån, att. saptenen Belfrage uti sin afskedsansökan unlerdånigt andragit skälet, hvarföre han ansåg sig föranledd att taga afsked. Grefve Löwen: hjelm, såsom generalbefälhafvare, inmissive-, rade icke ansökningen till Kongl. Maj:t, om den icke omskrefs; men kaptenen vägrade att omskrifva den; hvarpå grefven befallde arrest.! Huru Krigsdomstolen betraktade denna sak! synes af följande utdrag utur dess den I Maj 1. å. i målet fällda utslag, hvari, efter ingressen och berättelsen om de i målet vexlade skrifter, samt krigsfiskalens yrkande, läses! följande: ; Detta med hvad mera handlingarne innehälla, har l tongl. krigshofrätten i öfvervägande tagit, finnande ! itredt att, jemte det hr generallöjtnanten grefve Lö: venhjelm, till hvilken kapten Belfrages ifrågavarande, den 23 Febr. 1850 daterade, af regementschefen tillstyrkta underdäniga afskedsansökning är vorden öf-:! verlemnad, för att till Kongl. Maj:t insändas, ätersändt berörde ansökning, af den äberopade anledning, att densamma ansetts vara till formen stridande emot gällande föreskrifter, bemälde hr grefve och generalöjtnant anbefallt regementschefen, hr öfversten von! Ieideman att ålägga kapten Belfrage extra judiciel: estraffning af ofvan omförmälde beskaffenhet, för det tt kaptenen, uti afskedsansökningen skall, dels emot öreskrift infört hvad dertill ej hört, dels genom! krifsättet ädagalagt indisciplinär obelätenhet, dels! ck, emot bättre vetande, emot regementschefens uppnaning enständigt vidblifvit sin föresatts att icke förNG yensökningen, hvilken hestratining.kantensn Bel. wr generallöjtnanten grefve Löwenhjelm äberopat, säom skäl för bestraftningen, det förekommer, att de ör uppställning af officerares afskedsansökningar gälande föreskrifter i kongl. brefvet den 17 Juni 1817 ch 3 kap. 51 4 18 mom. i 1:sta delen af kongl. jenstgöringsreglementet, jemförde med de, genom hädiga generalorder den 6 September 1842, till ledning vid upprättande och utskrifning af underdåniga unsökningar af ifrågavarande beskaffenhet, anbefallde formulärer icke innehålla förbud för afskedssökande, tt uti ansökningen andraga, hvad de, för vinnande, Af nådigt bifall, anse nödigt, utan dessa föreskrifter tillkommit allenast, såsom ledning i afseende på for-; men för ansökningen; och innehållet af kapten Belfrages ifrågavarande afskedsansökning, hvilket icke må anses förutsätta sammanhang med förhällanden, de der uti ansökningen icke blifvit uttryckligen omförmälde, i öfrigt icke kan, såsom hr generallöjtnanten grefve Löwenhjelm förmenat, emot kaptenen Belfrages bestridande, och den förklaring han gifvit åt de i ansökningen nyttjade uttryck antagas utmärkt någon emot disciplinen stridande obelätenhet, samt i allt fall, äfven om afskedsansökningen befunnits till formen icke öfverensstämmande med författningarnes föreskrifter, sådant icke lagligen bordt föranleda till annan åtgärd, än vägra att ansökningen emottaga och vidare befordra; och i fråga om den kapten Belfrage till last lagda underlätenhet, att hörsamma regementschefens framställning om uteslutande af de i onsökningen upptagne bevckelsegrunder, det är, genom de från hr öfversten v. Heideman till hr generallöjtnanten grefve Löwenhjelm aflåtne ämnet rörande skrifvelser ädagalagdt, hvad äfven hr öfversten von Heideman särskildt inför kongl. krigshofrätten skriftligen upplyst, att hr öfversten, som icke funnit kapten Belfrages afskedsansökning till sitt innehäll lagstridig, utan endast ansett de deruti befintliga motiver öfverflödiga, icke annorlunda sökt föranleda ansökningens omskrifvande, än att han derom till kaptenen framställt önskan, hvilket, ehvad det må anses hafva till hört tjensten eller ej, måste betraktas såsom tillkommet i förtroende, och således liggande utom grän sorna för krigslydnadens kraf; fördenskull finner kgl. krigshofrätten att kapten Belfrage, hvarken genom afskedsansökningens uppställning öfverträdt någon före. skrift, eller, genom sin underlätenhet att fästa afse. lende å regementschefens framställning rörande för ändring af afskedsansökningens innehäll, ådragit sig lansvar, samt således ej eller gjort sig till den honon -lderföre af hr generallöjtnanten grefve Löwenhjeln Jälagda extrajudiciella bestraffning förfallen; och, son hr grefven och generallöjtnanten sälunda, utan lag skäl, lätit afstraffa underhafvande; alltså pröfvar kg! krigshofrätten, i förmågo af 2 kap. 30 S kongl. krigs artiklarne och kongl. cirkuläret den 26 Novembe 1812, rättvist döma hr generallöjtnanten grefve Lö venhjelm att varda suspenderad i två mänader fräj sitt embete, säsom generalbefälbafvare i 3:dje mili tärdistriktet, med ätföljande lön, hvilken sednare kom mer att Wadstena krigsmanshuskassa tillfalla. Af hvad här ofvan blifvit anfördt och med deladt finner man, att Krigsdomstolen förkla rat de gällande föreskrifterna för afskedsansök ningar icke hindra anförande af motiver elle andragande af hvad för vinnande af bifal kunde anses behöfligt; men att Rikets Stän ders Konstitutionsutskott deremot icke mått så betraktat saken, då det icke beslutat tillt: mot den föredragande, som under det orik tiga föregifvandet att hr S:s afskedsansöknin -licke skulle vara enlig med gällande föreskri alter, egenmyndigt eller genom hos Konunge sl tillstyrkt vägran, man vet icke hvilket, hindr ansökningens föredragning. Denna sak har egentligen sin betydelse der ? genom, att Utskottet synes hafva resonner Iså, att då Konungen äger förändra reglemet ltariska föreskrifter, hans rådgifvare icke kun Iställas till ansvar för individuella afsteg de Slfrån. Men denna åsigt är vådlig; och det ,s derföre vi här ansett oss böra göra saken t oföremål för en allmännare uppmärksamhet mKunna Konungens rådgifvare oansvarigt ty d. gällande stadganden på annat sätt än domst 8 42 0 An2 An llaana Aa dd a An a Ia ovnde tv då