att pligten mot det allmänna borde hos honom!
undertrycka obehaget att inför Rikets Ständer!
vidröra egna förhållanden, och då han sjelf
hvarken kunde hafva vidare nytta eller skada
af huru saken behandlades, ansåg han sig böra
hos Konstitutionsutskottet anmärka den olag-
liga behandlingen dermed, för att möjligen
förekomma dess förnyande mot andra, i en!
framtid.
Konstitutionsutskottet, som enligt 8 106 Reg.
Formen har till pligt, att då utskottet af de
i statsrådet eller eljest inför Konungen i mi-
nisteriella ärenden eller kommandomål förda
protokoll finner någon statsrådets ledamot eller
föredragande hafva handlat mot lagarnes fö-.
eeskrift, ställa en sådan under tilltal inför Riks-
tten, har dock pansett denna anmärkning icke!
vunna vinna något afseende, samt icke en gång,
meddelat Rikets Ständer huru med saken till-
sått; icke yttrat huruvida protokoll infordrats,
eller ens om det finnes; eller om hr v. Hohen-
hausen skrifvit och handlat utan att föredraga
saken för Konungen; o. 8. Vv.
I
Nu har deremot ett likartadt fall nästan sam-
tidigt uppstått inom armåen, som underkastats
domstols pröfning. l
F. d. kaptenen vid Bohus läns regemente
och riddaren Gustaf Ake Belfrage yrkade nem-
igen sistl. år hos Kongl. Krigshofrätten an-
svar på generallöjtnanten m. m. grefve Carl
sustaf Löwenhjelm, för det generalen under
3elfrages tjenstetid utan skäl ålagt honom 8
lagars arrest. Anledningen till denna extra-
udiciella bestraffning var hemtad derifrån, att.
saptenen Belfrage uti sin afskedsansökan un-
lerdånigt andragit skälet, hvarföre han ansåg
sig föranledd att taga afsked. Grefve Löwen- :
hjelm, såsom generalbefälhafvare, inmissive-,
rade icke ansökningen till Kongl. Maj:t, om
den icke omskrefs; men kaptenen vägrade att
omskrifva den; hvarpå grefven befallde arrest.!
Huru Krigsdomstolen betraktade denna sak!
synes af följande utdrag utur dess den I Maj
1. å. i målet fällda utslag, hvari, efter ingres-
sen och berättelsen om de i målet vexlade
skrifter, samt krigsfiskalens yrkande, läses!
följande: ;
Detta med hvad mera handlingarne innehälla, har l
tongl. krigshofrätten i öfvervägande tagit, finnande !
itredt att, jemte det hr generallöjtnanten grefve Lö- :
venhjelm, till hvilken kapten Belfrages ifrågavarande,
den 23 Febr. 1850 daterade, af regementschefen till-
styrkta underdäniga afskedsansökning är vorden öf-:!
verlemnad, för att till Kongl. Maj:t insändas, äter-
sändt berörde ansökning, af den äberopade anledning,
att densamma ansetts vara till formen stridande emot
gällande föreskrifter, bemälde hr grefve och general-
öjtnant anbefallt regementschefen, hr öfversten von!
Ieideman att ålägga kapten Belfrage extra judiciel:
estraffning af ofvan omförmälde beskaffenhet, för det
tt kaptenen, uti afskedsansökningen skall, dels emot
öreskrift infört hvad dertill ej hört, dels genom!
krifsättet ädagalagt indisciplinär obelätenhet, dels!
ck, emot bättre vetande, emot regementschefens upp-
naning enständigt vidblifvit sin föresatts att icke för-
NG yensökningen, hvilken hestratining.kantensn Bel.
wr generallöjtnanten grefve Löwenhjelm äberopat, sä-
om skäl för bestraftningen, det förekommer, att de
ör uppställning af officerares afskedsansökningar gäl-
ande föreskrifter i kongl. brefvet den 17 Juni 1817
ch 3 kap. 51 4 18 mom. i 1:sta delen af kongl.
jenstgöringsreglementet, jemförde med de, genom
hädiga generalorder den 6 September 1842, till led-
ning vid upprättande och utskrifning af underdåniga
unsökningar af ifrågavarande beskaffenhet, anbefallde
formulärer icke innehålla förbud för afskedssökande,
tt uti ansökningen andraga, hvad de, för vinnande,
Af nådigt bifall, anse nödigt, utan dessa föreskrifter
tillkommit allenast, såsom ledning i afseende på for-;
men för ansökningen; och innehållet af kapten Bel-
frages ifrågavarande afskedsansökning, hvilket icke
må anses förutsätta sammanhang med förhällanden,
de der uti ansökningen icke blifvit uttryckligen om-
förmälde, i öfrigt icke kan, såsom hr generallöjtnan-
ten grefve Löwenhjelm förmenat, emot kaptenen Bel-
frages bestridande, och den förklaring han gifvit åt
de i ansökningen nyttjade uttryck antagas utmärkt
någon emot disciplinen stridande obelätenhet, samt i
allt fall, äfven om afskedsansökningen befunnits till
formen icke öfverensstämmande med författningarnes
föreskrifter, sådant icke lagligen bordt föranleda till
annan åtgärd, än vägra att ansökningen emottaga och
vidare befordra; och i fråga om den kapten Belfrage
till last lagda underlätenhet, att hörsamma regements-
chefens framställning om uteslutande af de i onsök-
ningen upptagne bevckelsegrunder, det är, genom de
från hr öfversten v. Heideman till hr generallöjtnan-
ten grefve Löwenhjelm aflåtne ämnet rörande skrif-
velser ädagalagdt, hvad äfven hr öfversten von Hei-
deman särskildt inför kongl. krigshofrätten skriftligen
upplyst, att hr öfversten, som icke funnit kapten Bel-
frages afskedsansökning till sitt innehäll lagstridig,
utan endast ansett de deruti befintliga motiver öfver-
flödiga, icke annorlunda sökt föranleda ansökningens
omskrifvande, än att han derom till kaptenen fram-
ställt önskan, hvilket, ehvad det må anses hafva till
hört tjensten eller ej, måste betraktas såsom tillkom-
met i förtroende, och således liggande utom grän
sorna för krigslydnadens kraf; fördenskull finner kgl.
krigshofrätten att kapten Belfrage, hvarken genom
afskedsansökningens uppställning öfverträdt någon före.
skrift, eller, genom sin underlätenhet att fästa afse.
lende å regementschefens framställning rörande för
ändring af afskedsansökningens innehäll, ådragit sig
lansvar, samt således ej eller gjort sig till den honon
-lderföre af hr generallöjtnanten grefve Löwenhjeln
Jälagda extrajudiciella bestraffning förfallen; och, son
hr grefven och generallöjtnanten sälunda, utan lag
skäl, lätit afstraffa underhafvande; alltså pröfvar kg!
krigshofrätten, i förmågo af 2 kap. 30 S kongl. krigs
artiklarne och kongl. cirkuläret den 26 Novembe
1812, rättvist döma hr generallöjtnanten grefve Lö
venhjelm att varda suspenderad i två mänader fräj
sitt embete, säsom generalbefälbafvare i 3:dje mili
tärdistriktet, med ätföljande lön, hvilken sednare kom
mer att Wadstena krigsmanshuskassa tillfalla.
Af hvad här ofvan blifvit anfördt och med
deladt finner man, att Krigsdomstolen förkla
rat de gällande föreskrifterna för afskedsansök
ningar icke hindra anförande af motiver elle
andragande af hvad för vinnande af bifal
kunde anses behöfligt; men att Rikets Stän
ders Konstitutionsutskott deremot icke mått
så betraktat saken, då det icke beslutat tillt:
mot den föredragande, som under det orik
tiga föregifvandet att hr S:s afskedsansöknin
-licke skulle vara enlig med gällande föreskri
alter, egenmyndigt eller genom hos Konunge
sl tillstyrkt vägran, man vet icke hvilket, hindr
ansökningens föredragning.
Denna sak har egentligen sin betydelse der
? genom, att Utskottet synes hafva resonner
Iså, att då Konungen äger förändra reglemet
ltariska föreskrifter, hans rådgifvare icke kun
Iställas till ansvar för individuella afsteg de
Slfrån. Men denna åsigt är vådlig; och det
,s derföre vi här ansett oss böra göra saken t
o- föremål för en allmännare uppmärksamhet
mKunna Konungens rådgifvare oansvarigt ty
d. gällande stadganden på annat sätt än domst
8 42 0 An2
An llaana Aa dd a An
a
Ia ovnde tv då