Är konstitutionel och laglig ansvarighet
för rikets embetsmän desamma?
Det har funnits tider, då man i sin men-
löshet trott, att Sveriges lag och gällande
stadganden voro förbindande för alla. I den
andan inrycktes säkerligen såväl I 9 190 He-
geringsformen en juridisk ansvarighet för ko-
nungens rådgifvare, om de tillstyrkte öfver-
trädelse af lagarne, som äfven i ansvarighets-
lagen för statsrådets ledamöter. Man ansåg
att konungens rådgifvare och föredragande
skulle i allt vara pligtige att följa och ätlyda
lag — och hvad Meras förhållande till enskil-
de angår, försattes de, i fråga om ansvarig-
het för lagstridiga åtgärder, i samma kategori
som domare, hvilken vräng dom fäller.
Nu kan det väl ej förnekas, att såsom lag
måste anses allt hvad konungen, i följd af sin
grundlagsenliga rätt, stadgat och påbjudit, i
frågor rörande den ekonomiska lagstiftningen
Oh (DD Fr oe
TR Oo PV
och allmänna ordningen samt detreglementa-
riska för arm6en och flottan,, o. s. Vv. intill
dess detta genom allmänt påbvud af konungen
blifvit förändradt eller upphäfifdt. Ty skulle
den tolkning ega rum, att koonungens mini-
strar, för det att konungen haar rätt att stadga
de allmänna föreskrifterna, kuunna för hvarje
serskildt fall tillråda honom attt besluta annor-
lunda och utan ansvar utfärdar eller kontrasig-
nera enskilda undantag, hvilket är detsamma
som att för hvarje sådant fall handla god-
tyckligt: då finnes icke mer, i alla dessa af-
seenden, hvarken allmän elle: enskild säker-
het. Då äro konungens rådgifvare och före-
dragande öfver lagen och kunna efter behag
låta den gälla för den ene, under det att de
förvägra dess skydd åt en annan. Då äro de
icke, såsom hvarje annan rikets embetsman,
underkastad laga ansvar om de våldföra en-
skild mans rätt.
Vi hafve kommit till betraktande af dessa
förhållanden, i anledning af följande tilldra-
gelser.
Såsom vi redan i Aftonbladet för den 21
September nästlidne år (N:o 220) genom full-
ständigt meddelande af handllingarne rörande
behandlingen af kapten G. MM. Stjernsvärds af-
skedsansökan, visat, hade cchefen för landt
försvarsdepartementet uppehållllit föredragninger
af densamma i statsrådet ockh återsändt der
till vederbörande generalbefäilhafvare, på der
grund, att den innehöll annat än helt enkelt
och bestämdt frågan om afsked och om pen-
xsion af armeens pensionskassa, hvilket an-
sågs stridande mot Kongl. Brefvet den 17 Juni
1817.
Kaptenen hade nemligen i sin underd. af-
skedsansökan anfört skälet hvarföre han nöd
gades begära sitt afsked.
Ofvannämnde Kongl. Breef innehåller föl
jande: vbörande i händelse - den afskedstagan
de skulle önska att med nåågot ytterligare ve
,dermäle af Kongl. Maj:ts yynnest blifva hug
nad, ansökning eller anmällan derom, uti ser
skild underd. skrift till Kgl. Maj:t i underc
framföras; m. Mm.
Man finner häraf, att meningen med K. Bi
af år 1847 icke kunnat vara att föreskrifv
vissa ord och talesätt i afskedsansökningarne
utan endast att förekomma sådana vilkors in
sättande, som skulle föranleda mångfaldig
svårigheter vid afskeds-resolutionerna; såson
t. ex.: att få högre grad, ttitel, orden, ackord
pension af staten, 0. 8. v.. Också blef dett
kongl. bref ytterligare förtyydligadt i tjenstgö
ringsreglementet för armeeen af den 1 Mar
1849, som stadgar:
vAfskedsansökningar få ej emottagas eller h
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, om deinn
hälla annat än bestämdt frägsan om afsked oeh 0
pension, då sökanden dertill anser sig berättiga
Säledes får ej uti afskedsansökningen vara näg
anhällan om högre grad, förhöjning af karaktere
rättighet att i armeen qvatstå m. m., hvilken a
sökning likasom förenade något vilkor vid afsked
Om den afskedstagande önskar något sädant vede
mäle af Kongl. ynnest, bör, uti särskild skrift, u