Är konstitutionel och laglig ansvarighet för rikets embetsmän desamma? Det har funnits tider, då man i sin menlöshet trott, att Sveriges lag och gällande stadganden voro förbindande för alla. I den andan inrycktes säkerligen såväl I 9 190 Hegeringsformen en juridisk ansvarighet för konungens rådgifvare, om de tillstyrkte öfverträdelse af lagarne, som äfven i ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter. Man ansåg att konungens rådgifvare och föredragande skulle i allt vara pligtige att följa och ätlyda lag — och hvad Meras förhållande till enskilde angår, försattes de, i fråga om ansvarighet för lagstridiga åtgärder, i samma kategori som domare, hvilken vräng dom fäller. Nu kan det väl ej förnekas, att såsom lag måste anses allt hvad konungen, i följd af sin grundlagsenliga rätt, stadgat och påbjudit, i frågor rörande den ekonomiska lagstiftningen Oh (DD Fr oe TR Oo PV och allmänna ordningen samt detreglementariska för arm6en och flottan,, o. s. Vv. intill dess detta genom allmänt påbvud af konungen blifvit förändradt eller upphäfifdt. Ty skulle den tolkning ega rum, att koonungens ministrar, för det att konungen haar rätt att stadga de allmänna föreskrifterna, kuunna för hvarje serskildt fall tillråda honom attt besluta annorlunda och utan ansvar utfärdar eller kontrasignera enskilda undantag, hvilket är detsamma som att för hvarje sådant fall handla godtyckligt: då finnes icke mer, i alla dessa afseenden, hvarken allmän elle: enskild säkerhet. Då äro konungens rådgifvare och föredragande öfver lagen och kunna efter behag låta den gälla för den ene, under det att de förvägra dess skydd åt en annan. Då äro de icke, såsom hvarje annan rikets embetsman, underkastad laga ansvar om de våldföra enskild mans rätt. Vi hafve kommit till betraktande af dessa förhållanden, i anledning af följande tilldragelser. Såsom vi redan i Aftonbladet för den 21 September nästlidne år (N:o 220) genom fullständigt meddelande af handllingarne rörande behandlingen af kapten G. MM. Stjernsvärds afskedsansökan, visat, hade cchefen för landt försvarsdepartementet uppehållllit föredragninger af densamma i statsrådet ockh återsändt der till vederbörande generalbefäilhafvare, på der grund, att den innehöll annat än helt enkelt och bestämdt frågan om afsked och om penxsion af armeens pensionskassa, hvilket ansågs stridande mot Kongl. Brefvet den 17 Juni 1817. Kaptenen hade nemligen i sin underd. afskedsansökan anfört skälet hvarföre han nöd gades begära sitt afsked. Ofvannämnde Kongl. Breef innehåller föl jande: vbörande i händelse den afskedstagan de skulle önska att med nåågot ytterligare ve ,dermäle af Kongl. Maj:ts yynnest blifva hug nad, ansökning eller anmällan derom, uti ser skild underd. skrift till Kgl. Maj:t i underc framföras; m. Mm. Man finner häraf, att meningen med K. Bi af år 1847 icke kunnat vara att föreskrifv vissa ord och talesätt i afskedsansökningarne utan endast att förekomma sådana vilkors in sättande, som skulle föranleda mångfaldig svårigheter vid afskeds-resolutionerna; såson t. ex.: att få högre grad, ttitel, orden, ackord pension af staten, 0. 8. v.. Också blef dett kongl. bref ytterligare förtyydligadt i tjenstgö ringsreglementet för armeeen af den 1 Mar 1849, som stadgar: vAfskedsansökningar få ej emottagas eller h Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, om deinn hälla annat än bestämdt frägsan om afsked oeh 0 pension, då sökanden dertill anser sig berättiga Säledes får ej uti afskedsansökningen vara näg anhällan om högre grad, förhöjning af karaktere rättighet att i armeen qvatstå m. m., hvilken a sökning likasom förenade något vilkor vid afsked Om den afskedstagande önskar något sädant vede mäle af Kongl. ynnest, bör, uti särskild skrift, u