ml oo lar a stora expositionen. Ehuru nyss til a r ära, har detta förbistringens rike, för an ing det förstått ätervinna sitt politiska!ka il detta likväl till föga lycka för Europas vä frket — äfven ådagalagt hvad det ilne ende förmär, i trots af alla stormar. ga i kristallpalatset upplätna facken äro ordentliga förmak och salonger, hvarut tillfälle visa de prydligaste golf, tak til r, som till och med mycket närma sig dem sig willot vill säga mycket. Österrike hargr it stenmuseum med utmärkta mar m rs bade från Wien och synnerligast från Mi-br vför detta museum står Radetzsky på vakt. rä Radetzsh s korpralfysionomi konstnären förgäf-ve ves tycks hafva sökt förädla, står lugn, ty han är af tri benz. Af kött och blod hade han säkert varit det!sta i ty John Bull tycker allsicke om Ungerns to; irtryckare. vis icke afskräckts af Oceanen. Det xpositionen med alla möjliga grenar lur 1ossa fullt ut så fruktrika som denm lade icke det länga afständet va-va Je Nordamerika hafva gjort sin!ty nga bekymmer. Men den hela I kväl bjudit på nägot som myci 1 förargat icke blott John Bull, !st n gamla verlden. Det i måängaslur 0 tstycketaf marmor i hela kristal-!at Nordamerika. Det är en qvinnobild storlek och med antikens nakna, rena ril alstand misstänkte jag att det var kär-tu och mÅTme vankee!, ropade jag, har då är rjat dyrka den makt, som sedan synda-M il samla verlden i bojor!s Men ju närmare sp o mera lidande föreföllo mig marmor-mi rag. Det är ej kärleksgudinnan, utan!eg I pm lida och kunde följaktligen icke!he v var en hvit slafvinna i kedjor. En de vi ; Jag förstel dig, hederliga yankee. ke Dot var en bild af den gamla verlden du ville framne Z ; Gc en bil! af Europa, dignanåe under reaktionens X Jag förstod dig, du W fia fosterland! 28 ofvan skrigit är redan för längt för kc nledning or hvad jag egentligen hade: g Öjligtvis skulle jag kunnat orda näh ne solken,. som hvar i sin stad efter kt 2 dragit il kristallpalatsets försköning sc Sn Sra. Men jag kom att stanna framst OM tillhör Sverige och Norge. O himla ashingtons stolta folk, de de: lilla Danmark med ännu blödande vi : kanske sväraste bland alla dess krig, är g omot de tvänne förenade nordens riken, de cnats af fredens välsignelser. 50 randigt för mina ögon, ty hvad som först sc da sig för dem var diverse vädar bomullssh 1 de mattaste färger. Komma i bomullstyg, a! :ra glänsa af siden, sammet och guld!d 2, hederliga, tappra, dumma Sverige, hvad du i kristallpalatset att göra! ,Komma på ri inte ha skor!s Bättre hade varit att i sh r randiga bomullstyger skieka dit en west-d oe. Antingen lefvande eller uppstoppad skulle la mn bedervärde gärdfari med sin aln och sina päsar tr verlig figur äfren vid sidan af Chinas!ä och Amerikas indianer, af hvilka kristall-e1 ckligen hyser nägra uppstoppade exemplar. om meningen varit att representera värt n sdom, hvarföre sände man icke dit nägra ti bröd? Men meningen var ju att hvarje M 1a ditskicka det bästa och egendomligaste det fa oh just detta har den skandinaviska halfönpi iraktlätit, gifvande derigenom ett nytt sorg-pi pä den liknöjdhet, som tyvärr blifvit ettsi buivuderag i vär karakter och hvilken, om den än!g vidare fur tillväxa, en dag skall blifva farligare förd 088 DV ands svärd och rubler någonsin varit. tv B Gud från att på nägot sätt klandra deh mos inom mitt fäderneslands fack. Jagb it betraktat dessa torftiga bitar, som visser-d ligen i och för sig sjelfva kunna vara nätta och näpna v i hela den rörelse och kärlek, hvarmed en ilfi e Lvande landsman möter allt som på nägot!h rar om fosterjorden. Men det var sä mycket!F de, och hvad jag saknade var just det som lt römsta rommet bordt skicka. s anser man i utlandet Skandinavien förin Dnarnes och vargarnas land. Om det ändäls varit representeradt såsom sädant! Danmark, me äfven i kristallpalatset, hade det vackraj nverket på expositionen; men från Sverige la vingaste i den vägen, oaktadt det varit den!k Xi verlden att skicka ätminstone en varg-ö U b eT sklnspels, on fotsack af björnhud eller en skälskins-ö t 1 trenne pesedlar, jag är öfvertygad gjort himmelsvidt större effekt än dessa i siden man ditsändt, infattade, gube-!h u glas och ram, liksom det verkligen va-lfi visa inom ett hus, der hela väggar äro ed sidendamast och moirte. Men, i pa-jl: , när Sverige ville visa ett prof på sinid mins, hvarföre ej då skicka det bästaln xc. Gustaf Löwenhjelm har med en pa-lt rd hos vär svenska aristokrati, tapet-v salonger i Paris med sidendamastir S 1 u V (6 F d in Sv , och hvilken vunnit till och med fransbi ja enda våd af samma tillverkning i er jacket sf den stora expositionen, och det vu is något. erligen icke vet hvad det vill säga c t åka på sädföre, bjuder likväl på en sluda, visserligen rik af purpur och guld, men umpiga former och medar. Sverige, Suoförets hembygd par preference, har qväma sig till att visa ett enda af sina En af vära fina vackta kappslädor med ra eller rehn skulle i kristallpalatsct uppmärksamhet och dessutom varit det i Eskilstunas ganska vackra, men ralsmiden, efter ett par skridskor, 12 just kunnat anstå ett land, som mer äret har hela sjöar och elfvar att svinga sig pl. Men jag letade förgäfves, då jagle remo Frankrikes afdelning upptäckte flera parld sodon, skickade frän Paris — Pa-ls ch detta likväl högst sällan, har sa uti. nycket folk samladt kring en liten ankfurt. Denna kakelugn, mot mättigaste i Sverige skulle hafva mästerverk, begapades nästan som söderns folk. Sverige, köldens fränsen äfven kakelugnens, hade icke ens Hvilket elände! När jag säg trängdes omkring ifrågavarande ur!, hade jag velat gifva är af! ssdalers kakelugn från West-r Yg 5 en skickat nägra klädesstycken, kunna hoppas att uthärda enjå an med de r ska, allraminst med de engel-d . Der . det i Sverige något annat, som!d 1 föras med, utan äfven öfverträffaly vägen hafva, nemligen våra gen Jag har på borden i Elyste-l, publikens president knappast le trcer som dem jag sett hos bor-st oeklolm; och hvad England ser-ls: e våra vackra, väl manglade serrn mycken effekt, ty John Bull si utan torkar sig helt enkelt b st hyarsen år beqvämt eller trefligt. r atnöjt sg med att uppvisa en bundtle in, lemnasvde ät utlänningen att ana den e