2ini. Den s. k. demokratiska centralkommitteen i London uppmanar de Rumaniska folken att organisera sig, för att vara beredda på den strid, som förestår. Fondernas ställning den 30 Juni: Femprocents 93,s0; treprocents 56.50. NEDERLÄNDERNA. Frän Rotterdam skrifves den 29 sistl. Juni, att hertigen af Leuchtenberg den 23 ankommit på ryska ångfartyget Uhrabry till Helvoetsluis, samt gått derifrån till Dortrecht, hvarifrån hertigen på ett annat ångfartyg farit till Rotterdam, der han emottogs af ryska ministern i Haag, haron v. Maltitz, och tog in i New Bath Hotel. STORBRITANNIEN. Från London skrifver en tysk korrespondent den 5 Juni till Berliner-National-Zeitung: I går debatterades undervisningsfrågan 1 två stora församlingar. Resultatet är ett nytt bevis, att parlamentet icke mer är den allmänna opinionens uttryck. Underhuset fällde sitt utslag i illiberal) trångbröstadt presterlig anda; den nationella skolföreningen (the national school society), ehuru till större delen bestående af andlige, fattade ett för skolans emancipation fördelaktigt beslut. Det är nödigt att med ett par ord påminna om äldre, utförliga meddelanden om detta ämne. De 39 artiklarna ålägga andlige män såsom pligt att med nit verka för folkets upplysning. Men saken förföll i glömska; så länge ingen annan tog sig för att undervisa ungdomen, ansåg äfven. högkyrkans presterskap det för onödigt att röra sig, och sålunda uppväxte största antalet af de unga britterna utan all undervisning. Men då Dissenterna (sådana som skiljt sig ifrån statskyrkan) började ordna sitt skolväsende och många anglikanska (till statskyrkan hörande) föräldrar begagnade tillfället att låta sina barn af dissenterna undervisas 1 att läsa, skrifva och räkna, skallade naturligtvis den stora larmsignalen från vakttornet på Zions borg. Man sökte undertrycka rörelsen, men måste slutligen gå in på att inlåta sig 1 täflan med densamma. The National Society är den högkyrkliga föreningen för skolväsendet. The Committee of Privy council, en liten tillstymmelse till undervisningsministerium, som har att fördela statens subsidier, kämpar under de afundsjuka sekternas konflikt ståndaktigt för skolans emancipation, men icke för byråkratisk centralisation. Den anglosachsiska andan hyser djup motvilja mot att lägga en så oerhörd makt i en mans händer och dymedelst göra en hel uppväxande generations timliga väl beroende deraf, huruvida en Altenstein eller en Eichhorn har portföljen. Nämnde kommittes understöd beror på uppfyllande af vissa förbehåll, som lägga uppsigten öfver skolan, lärares tillsättning o. s. v. i husfäders eller kommunalauktoriteters händer, och endast i högst glest befolkade och på låg bildningsgrad stående församlingar låta skolans föreståndare utnämnas af biskopen. Någon naturlig rätt för kyrkoherden att hafva uppsigt öfver skolan erkännes icke. Puseyiterna hafva gjort det häftigaste motstånd mot dessa och dylika förbehåll, men då de icke lyckades tillvinna sig något enthusiastiskt understöd, grepo de till ett af dessa små medel, på hvilka de fromma obskuranterna äro så rika. De yrkade att skolan åtminstone i det fall skulle stå under kyrkoherdens -uppsigt, att stiftaren uttryckligen anbefallt sådant. Härpå svarade kommitteen mycket artigt, att ingenting kunde vara att erinra mot en sådan disposition, men att å andra sidan hennes majestäts regering icke kunde gifva sådana skolor några understödsanslag. Nu blefvo Puseyiterna ursinniga och hissade röda flaggan, åtminstone frihetens ba-l ner. De sade, att regeringsmakten utöfvade ett tyranni, som hvarje fri engelsman måste sätta sig emot. Men sådana konstgrepp verka endast der, hvarest förhandlingarna bedrifvas i hemlighet och bland partier, som -stå i godt förstånd med hvarandra, men ock hafva nog makt öfver sina muskler för att icko skratta, då de se på hvarandra. Här upphäfde pressen ett homeriskt skratt och frågade de fromma männen, om de kanske i hvarje kommun ville framskicka en välgörande testator eller gifvare med ett par hundra pund sterling och derefter på de skattdragande vältra underhållskostnaden för deras partiskolor, sedan -de väl blifvit grundlagda och kommit i gång. Man hade länge hört glunkas, att på denl årliga generalförsamlingen, som nu var utsatt till l i går, ett hufvudslag skulle ske. Verkligen sammanströmmade ock Puseyiterna från landets afligsnaste delar. Det intresserar måhända edra läsare att erhålla ett signalement på detta species. Jag tager skildringen företrädesvis från tidningen Punch, som anställer ganska sorgfälliga naturhistoriska studier om dem. Puseyiten har hvit halsduk och en ända upptill hopknäppt väst af svart atlas; håret är benadt midt öfver hjessan och struket bakom öronen: hit hör naturligtvis äfven svart rock och dito permissioner. Han hopknäpper gerna sina hinder, låter sina ögon rulla 3 å 4 gånger omkring och ser derefter uppåt med en egendomlig min, drager mungiporna nedåt och gifver stundtals ifrån sig ett visst smackande läte, som skall uttrycka den fullkomliga verldsförsakelsen och förkrosselsen. .Om fredagen äter Puscyiten endast fisk — men god fisk — och har hvarje dag en liflig passion för kyrkolagsfrågor, i fall de äro af synnerligt liten vigt, äfvensom för bankonoter och andra goda saker, i fall de äro riktigt storartade. Han kallar det för tyranni, om det icke tillåtes honom att förslafva sina medmenniskor.n Sådana personer tågade i går skarvis till Westminsterskolans stora sal. Oaktadt ordförandens, erkebiskopens af Canterbury uppmaning till fredlighet, öppnade en hr Demison striden genom en motion, att föreningen för den kära fredens skull måtte nedlåta sig att mottaga subsidier af statsmyndigheten, förutsatt att denna icke tilläite sig några ingrepp i den heliga kyrkans rättigheter. TYSKLAND. Från Frankfurt skrifves, att förbundsdagen bearifver sina handlingar med den största hemlighet. Uti förbundsdagspalatset äro tryck— OSS