(Insändt.)
Med anledning af secularsnillet Almqvists missöde
hafva flera tidnitngar innehållit reflexioner, som äro
föga mindre bekslagansvärda än det. Almqvist är
hvarken det första eller heller det tusende och första
snille, som genom öfverdrifna ansträngningar, förlä-
senhet och förskrifvenhet ädragit sig gikt i hjernan,
eller andra sådana vettlöshet medförande sjukdomar,
under hvilka hvirje gerning är skuldfri, ansvarsfri
och otillräknelig.. Redan qvalifikationen af det Alm-
qvist skall hafva begått utgör en tillräcklig presumtio
Juris, att det sket af hufvudsvaghet eller annan sä-
dan vända, som, enligt 13 kap. 1 S missgerningsbal-
ken, gör handlingen obrottslig. Detta styrkes ännu
mera af de papper han efterlemnat i sin byrå, det
bref han aflätit till öfverstäthällareembetet och hans
afresa samt allt det öfriga hufvudlösa beteendet. Det
omdöme man tills vidare bör stadna vid är detta:
Få hafva mera snille, än Blaise Pascal, Jacques A-
badie och Jonatihan Swift — hvilka alla tre dogo
vansinnige. I ettt och samma århundrade förlorade
3:ne regenter försständet: Carl den Sjettei Frankrike,
Henric den Sjettee i England och Kejsar Wenceslaus.
Mänga med den: strängaste moral, den finaste bild-
ning, den högsta förtjenst och den mest lysande börd
hafva fått sjukdomar, hvaraf de : förlorat förståndet
och hvarunder de begätt de ohyggligaste missdäd.
Derföre dömmen icke, så varden j icke dömde. Den
som stär, han se till, att han icke faller. Före sin
död vet ingen, om man ej träffar honom på därhu-
set eller — hvad värre är — på Golgata. Ett af
Europas största snillen, en den lärdaste och dygdiga-
ste. man var — med allt detta — mördare — och
fadermördare. Händelsen är omständligen berättad
uti A. G. Meissners Skizzer och Kriminal-Geschichten.
(M. n. A.)
——t—