(Insändt.) Med anledning af secularsnillet Almqvists missöde hafva flera tidnitngar innehållit reflexioner, som äro föga mindre bekslagansvärda än det. Almqvist är hvarken det första eller heller det tusende och första snille, som genom öfverdrifna ansträngningar, förläsenhet och förskrifvenhet ädragit sig gikt i hjernan, eller andra sådana vettlöshet medförande sjukdomar, under hvilka hvirje gerning är skuldfri, ansvarsfri och otillräknelig.. Redan qvalifikationen af det Almqvist skall hafva begått utgör en tillräcklig presumtio Juris, att det sket af hufvudsvaghet eller annan sädan vända, som, enligt 13 kap. 1 S missgerningsbalken, gör handlingen obrottslig. Detta styrkes ännu mera af de papper han efterlemnat i sin byrå, det bref han aflätit till öfverstäthällareembetet och hans afresa samt allt det öfriga hufvudlösa beteendet. Det omdöme man tills vidare bör stadna vid är detta: Få hafva mera snille, än Blaise Pascal, Jacques Abadie och Jonatihan Swift — hvilka alla tre dogo vansinnige. I ettt och samma århundrade förlorade 3:ne regenter försständet: Carl den Sjettei Frankrike, Henric den Sjettee i England och Kejsar Wenceslaus. Mänga med den: strängaste moral, den finaste bildning, den högsta förtjenst och den mest lysande börd hafva fått sjukdomar, hvaraf de : förlorat förståndet och hvarunder de begätt de ohyggligaste missdäd. Derföre dömmen icke, så varden j icke dömde. Den som stär, han se till, att han icke faller. Före sin död vet ingen, om man ej träffar honom på därhuset eller — hvad värre är — på Golgata. Ett af Europas största snillen, en den lärdaste och dygdigaste. man var — med allt detta — mördare — och fadermördare. Händelsen är omständligen berättad uti A. G. Meissners Skizzer och Kriminal-Geschichten. (M. n. A.) ——t—