- handling-den-förvrut undergätt, och ingalunda visar nå
-gon afvoghet frärän föreständarens sida att lemna upp
lysning i ämnet, , men väl den frägandes benägenhe
att sä tyda, heldidre än att aldrig så litet använda tan
karne och de föförklaringar, som förut erhällits on
gödningsmedlens s användande.
Vi komma nu . till de sista punkterna af anförandet
Hvad uppgifternaas stödjande på erfarenhet på ställe
angår, så föreskrrifva de sig troligen frän en Lars R:
närmare anförvamdt, som. förlidet och äfven inneva
rande är vistas såsom, lärling vid institutet och son
mähända funnit det för sig otillfredsställande oci
-mindre angenämt att der använda tvenne är för vin
nande af den i stadgarne så mycket framhällna
framför allt vigtiga praktiska skickligheten — et
förhällande,. sä vanligt vid alla landtbruksskolor. Kom-
mer nu an på om denna erfarenhet är lika tillräcklig
-för allmänheten, som .den synes tillförlitlig för Lars
Rasmusson sjelf. Lägger man härtill, att klagomål
från en eller anmnan lärling sistl. ärs vär till direk-
tionen öfver Deggebergsskolan inkom, att dessa klago-
mäl, efter på stälillet tagen kännedom, endast föran-
ledde tillrättavisnningar till lärlingarne, med uppma
ningar till ordninag och skick, samt att nämnde an
förvandt befann ssig ibland lärlingarnes antal, skal
man snart börja inse orsaken till R. S:s sparsamhets
begär, då det rörer anslag till Degeberg, och ifve
att reorganisera institutet derstädes.
Vore en reorganisation nödvändig, kunde och bord
den ske, utan att anslaget derföre nedsattes till lägr
belopp än hvad som bestäs det andra institutet. At
de mindre landtbruksskolorna behöfva ökade anslag
må ej förnekas, men om derföre skäl är förhander
att göra de störrees existens omöjlig, är en fråga, vic
hvars utredande 1man lika litet kommer tillrätta mec
tillyxade lösa: histtorier och sägner, som vid hvarje
annan äsyftad förbättring. För landtbruket mäste
vara af hög vigt, , att tillfälle i landet finnes för in-
hemtande af vidstträcktare kunskaper, än som, äfven
med de mest stepgrade pretentioner på en god rättare,
för denne äro belhöflige och med en sådan persons
underbyggnad möjliga att bibringa. Vi hafva tvenne
instituter för detta ändamäl, och möjligheten att upp.
fylla sitt ändamäl beror på ett någorlunda tillräckligt
anslag. Vore det tänkbart att bereda alla ett lika
kunskapsmätt i allt — må göra, så mycket bättre.
L. R. framhåller slutligen den i kongl. brefvet den
22 Febr. 1841 Kongl. Maj:t förbehällne rätt att, ef-
ter skedd -pröfning, ä statens vägnar uppsäga kon-
traktet, hvarvid L. R. tycktes vara i okunnighet om
den kontroll, som säväl af direktionen som den sär-
skilde inspektören, Kongl. Maj:t dertill utsatt, verk-
ligen utöfvas, att institutet uppfyller sitt ändamäl och
föreständaren sin skyldighet, hvarom ärlig redogö-
relse finnes införd i landtbruksakademiens handlingar;
likasom äfven föreständarens motsvarande rättighet att
inom i kontraktet förbehållen kort tid göra sig insti-
tutet qvitt.