BLANDADE ÄMNEN.
Ey UNG MAN, LEFVÅNDE BEGRAFVEN. Vrå
Warschau skrifves: En ung man, son till en rik dar
derstädes, studerade för omkrimg 6 är sedan vid un
venitetet i Krakau, hvarest hun inblandades i san
mansvärjningen är 1846. Han mäste fly till Preu
sen, men blef här arresterad i Srist af pass och för
till Köstrins fästning, samt slutigen, såsom rysk ur
dersäåte, utlemnad till Ryssland Krigsrätten i Wa
sehau dömde honom till 20 äs landsförvisning vi
Siberiens bergverk. Så kom han till Irkusk. Hr
ville lyckan att han träffade en rysk öfverste, hvi
ken såsom vän umgåtts i hans föräldrars hus; ha
förbarmade sig öfrer ynglingen och antog honom ti
sekreterar8 i sitt kansli. I början af innevarande ä
skulle öfversten, å tjenstens vägnar, göra en resa ti
Warsehau, och vid detta tillfälle vände han sig til
regeringen i Petersburg med anhällan om, att på re
san få medtaga sin sekreterare. Han erhöll äfve
ett jakande svar; men med det vilkeret, att han per
sonligen skulle ansvara för, ait den unge manne!
återvände till Siberien för att uttjena sin strafftid
Fängens glädje, när hans välgrare meddelade ho
nom denna angenäma underrättelse, var gränslös
Straxt efter ankomsten till Warsehau gaf den men
niskovänlige öfversten sin skyddsling tillatelse att upp
söka sin mor, med förbehåll blott att vara åter inom
5 timmar; han skyndade till sin mors boning; men
redan på tröskeln möter honom en gammal tjenare ;
sorgkläder med den smärtande underrättelsen, att hans
mor dagen förut blifrit begrafven på Povorskis kyr-
kogärd. Han skyndar dit. Händelsevis träffar har
der dödgräfvaren, hvilken han ber visa sig modren:
graf, och besvär honom slutligen att öppna grafver
ech kistan för att åtminstone i döden få omfamna sir
älskade mor. Då dödgräfvaren vägrar, framtager har
sin rikt fyllda börs oeh räcker honom derur ett tio-
rubelstycke. Med giriga ögon blickar dödgräfvarer
på börsens rika innehåll och gifrer slutligen, med
ett djefvulskt leende, efter för ;nglingens enträgn:
begäran. Knappt var grafven ippnad och han får
sa sin mors qvarlefvor, förr än han störtar ned för
att för alltid taga afsked af dem. Men dödgräfva-
ren begagnade ögonblicket och tilldelade den unge
mannen flere slag i hufrudet med sin jernspade, be-
vsfvar honom derefter hans börs oeh öfverflyller slut-
ligen grafren med mull Emellertid var den tid till-
ändalupen, hvilken öfverten utsatt för sin myndling:
bortovaro; denne, bekimrad öfrer sin ansvarighet,
går till modrens boning,ioeh då äfven han möter det.
sorgklädde tjenaren mel dödsbudskapet, rigtar har
sina steg till nämnde kyrkogård. Här är allt tyst
och stilla; den bleka manen lsser öfver de ensliga
grafvarna och blott dölgräfvaren är ännu sssselsatt
att uppkasta en py grf. Öfversten vänder sig til
henom med frågor efter den vunna ynglingen,
men erhäller oböfliga och undvikande svar; retad öf-
vergäår öfversten till hotelser och slutligen väckes hor
kanom en obe: anke, i följd hvaraf han läte:
sina ordonna ödgräfvaren. Efter
ets skarpt förhör tillstår förbrytaren omsider sannin-
gen, grafven blifrer öppnad och man finner ännu hos
den olyeklige, på sin mors li , nå till lif,
brartill det äfren, efter nägra rängningar, lycka-
ues att äterbringa honexe.
— IrrestråtED Lonpon News. Ingen tid-
sing i verlden har haft en så ofantlig afsättning, som
det nummer af denna tidning, hvilket skildrade glas-
palatsets högtidliga öppnande i Lomdon. En million
exemplar skola rara afsålda, och då hvarje exemplar
kostade 3 pence, var alltså totalbeloppet af försälj-
ingen omkring 400,000 rår sv. rilksgäldsmynt.