BLANDADE ÄMNEN. Ey UNG MAN, LEFVÅNDE BEGRAFVEN. Vrå Warschau skrifves: En ung man, son till en rik dar derstädes, studerade för omkrimg 6 är sedan vid un venitetet i Krakau, hvarest hun inblandades i san mansvärjningen är 1846. Han mäste fly till Preu sen, men blef här arresterad i Srist af pass och för till Köstrins fästning, samt slutigen, såsom rysk ur dersäåte, utlemnad till Ryssland Krigsrätten i Wa sehau dömde honom till 20 äs landsförvisning vi Siberiens bergverk. Så kom han till Irkusk. Hr ville lyckan att han träffade en rysk öfverste, hvi ken såsom vän umgåtts i hans föräldrars hus; ha förbarmade sig öfrer ynglingen och antog honom ti sekreterar8 i sitt kansli. I början af innevarande ä skulle öfversten, å tjenstens vägnar, göra en resa ti Warsehau, och vid detta tillfälle vände han sig til regeringen i Petersburg med anhällan om, att på re san få medtaga sin sekreterare. Han erhöll äfve ett jakande svar; men med det vilkeret, att han per sonligen skulle ansvara för, ait den unge manne! återvände till Siberien för att uttjena sin strafftid Fängens glädje, när hans välgrare meddelade ho nom denna angenäma underrättelse, var gränslös Straxt efter ankomsten till Warsehau gaf den men niskovänlige öfversten sin skyddsling tillatelse att upp söka sin mor, med förbehåll blott att vara åter inom 5 timmar; han skyndade till sin mors boning; men redan på tröskeln möter honom en gammal tjenare ; sorgkläder med den smärtande underrättelsen, att hans mor dagen förut blifrit begrafven på Povorskis kyrkogärd. Han skyndar dit. Händelsevis träffar har der dödgräfvaren, hvilken han ber visa sig modren: graf, och besvär honom slutligen att öppna grafver ech kistan för att åtminstone i döden få omfamna sir älskade mor. Då dödgräfvaren vägrar, framtager har sin rikt fyllda börs oeh räcker honom derur ett tiorubelstycke. Med giriga ögon blickar dödgräfvarer på börsens rika innehåll och gifrer slutligen, med ett djefvulskt leende, efter för ;nglingens enträgn: begäran. Knappt var grafven ippnad och han får sa sin mors qvarlefvor, förr än han störtar ned för att för alltid taga afsked af dem. Men dödgräfvaren begagnade ögonblicket och tilldelade den unge mannen flere slag i hufrudet med sin jernspade, bevsfvar honom derefter hans börs oeh öfverflyller slutligen grafren med mull Emellertid var den tid tilländalupen, hvilken öfverten utsatt för sin myndling: bortovaro; denne, bekimrad öfrer sin ansvarighet, går till modrens boning,ioeh då äfven han möter det. sorgklädde tjenaren mel dödsbudskapet, rigtar har sina steg till nämnde kyrkogård. Här är allt tyst och stilla; den bleka manen lsser öfver de ensliga grafvarna och blott dölgräfvaren är ännu sssselsatt att uppkasta en py grf. Öfversten vänder sig til henom med frågor efter den vunna ynglingen, men erhäller oböfliga och undvikande svar; retad öfvergäår öfversten till hotelser och slutligen väckes hor kanom en obe: anke, i följd hvaraf han läte: sina ordonna ödgräfvaren. Efter ets skarpt förhör tillstår förbrytaren omsider sanningen, grafven blifrer öppnad och man finner ännu hos den olyeklige, på sin mors li , nå till lif, brartill det äfren, efter nägra rängningar, lyckaues att äterbringa honexe. — IrrestråtED Lonpon News. Ingen tidsing i verlden har haft en så ofantlig afsättning, som det nummer af denna tidning, hvilket skildrade glaspalatsets högtidliga öppnande i Lomdon. En million exemplar skola rara afsålda, och då hvarje exemplar kostade 3 pence, var alltså totalbeloppet af försäljingen omkring 400,000 rår sv. rilksgäldsmynt.