tröelser, depenser och öfverflödsartiklar vor:
ke då så många som nu. Stadens allmänns
öjen bestodo endast i en eller annan kon-
ort, bal, assembl och någon gång i et:
xogs- eller slädparti. Vid dessa tillfällen va:
It beräknadt för sällskapslifvets behag oci
efnad, utan stora omkostnader.. — Gemen
gen inbjödos de umgängsammare bland de:
tuderande ungdomen hvarje termin till viss:
viddags- eller aftonmåltider i biskopshuset.
fvensom i flera af professorshusen och und-
ignades då godt och frikostigt, men utar
ppighet. Såväl biskoparne Hesslen och Fax:
om professorerne Norberg, Engelhart, Bar
th, Tegman, Hylander, Eberstein, Tingvall.
funthe och Lundblad sågo ofta en mäng:
tuderande vid sitt bord. Ätven i flera a
orgarehusen, såsom i det Lindschougska oci
iljewalchska, umgingos studenter, yngre aka-
lemiska lärare och professorer. Från dett:
förra hemförde. biskop Agardh och från det!:
sednare biskop Heurlin sin brud. Tegnöl
jelf såg gerna som professor studenter bland I
ina gäster och var både som yngre och äl-la
Ire akademisk lärare vän i de flesta af nyss-
ämnda hus, och deras familjer umgingos med
ans.
Lefnadssättets, fortfar förf., var i Lund för ett
alft sekel sedan vida mera isoleradt, än nu. Flerel
ngre akademiska lärare och studerande umgingos
nom professorsfamiljerna, eller hos stadens embets-
nän oeh borgerskap, nästan på så förtrolig fot, som
ade de varit bland deras anhöriga. Onsdagsförmid-a:
lagar aflades vanligen besök hos professorerne oe!
öndagseftermiddagar hos damerna. Dä de studeran-l.
les antal endast utgjorde mellan tvä- till tre-hun-
Irade, funnes bland dessa icke just många, för hvil-
ca ej något af stadens bättre hus stod öppet oeh il!
vilket de, nästan så ofta de önskade, kunde se siglc
försatte inom en treflig, glad oeh aktningsvärd fa-
niljekrets.
Den välvilja och gästfrihet, hvarmed studerandel.
ranligtvis bemöttes bäde i professorshusen och inom
le förmögnare borgarefamiljerna, gjorde, att de be-
raktade sig mindre som hörande till en särskild kär,
in som utgörande en del af Lunds yngre invänare.
I ättheten att få deltaga nästan i hvilka enskilda el-
ler offentliga nöjen, som erbjödo sig, kom de mera
fredligt sinnade att icke tänka på andra tidsfördrif;
än de, hvilka sällskapslifvet eller studierna skänka.
Dock, vi måste sluta med utdragen ur detta
i mer än ett hänseende interessanta kapitel,
ehuru vi känna oss starkt frostade att afskrif-
va det helt och hållet. Följande lilla humo-
ristiska strof kunne vi dock icke neka oss
nöjet att återgifva:
De rikares barn höllos väl d på bättre fot, än
le fattigares; men i allmänhet lefde alla indraget,
anspräkslöst och tarfligt. Det s.k. kavaljerslifvet
med eau de Cologne, pomada, tandborste, tandpulf-
ver och alla de prydnader, som höra till toilettbor-
det, visste studenterne i Lund då ieke mera af, än
damerna att låta sy sina kläder efter någen af de
parisiska - modejournalerna. Grannlätshandlare oeh
nipperbodar funnos här lika litet som schweizare och!
konditorier. Den, som på den tiden fätt se en liberj;
studiosus, sittande vid studerbordet i emma, klädd il:
fotsid nattroek af sits, med rökmössa på hufvudet oeh
cigarr i munnen, gäspande öfver den hopslagna bo-l
ken, hade säkerligen utropat: Risuwm teneatis amisil
Men andra tider, andra seder!...
För öfrigt får läsaren i detta kapitel göral
bekantskap med de förnämsta af Lunds skön-
heter på den tiden, såsom mamsellerna Anna
Maria Påhlsson, Faxe, Engelhart, Eberstein,
Barfoth, Tegman, Liljewalch, m. fl., hvilka
Tegner i sina dikter och sånger ihågkommit.
Tredje kapitlet har till öfverskrift: Lunda-
gårdens klagans, och innehåller, bland annat,
en skildring af Joh. Mag. Lindfors, seder-
mera akademie-rentmästare i Lund; hvilken if
sin ungdom ansågs vara en af de modigaste
Ibland Lundagårdens kämpar och en af de
starkaste studenter, som någonsin funnits på
I carohnska akademien, bredaxlad som en Thor
: och muskelfast som en Herkules. - Han kal-
lades vanligen Smålands lejon. När borgar-
,Jmobben förskansat sig på lilla torg och der-
Ej
l
ifrån angrep Lundagård, studenternes fridly-
sta område, dref Lindfors ofta hela skaran
tillbaka. Som merändels personer med öf-
l verlägsen styrka, var Lindfors icke hvad man
kallar öfversittare, utan saktmodig till sinnes-
tIstämningen och flegmatisk till temperamentet.
-I Men en gång försatt i berserksifver, visade
Ihan en beslutsamhet och utvecklade en kraft
. och ihärdighet, som erinra om det fornnordi-
ska kämpalifvet och nästan gränsa till det fa-
Ibelaktiga. Ensam i striden med tio eller fle-
-lre, slog han dem gemenligen på flykten, och
tl hade han blott några af Smålands mest hand-
Ifaste söner på sin sida, så var segern alltid
;l deras, ehuru stort antal motståndarnes leder
län räknade. Hans styrka som hans rådighet
gvoro allmänt kända och tilitade. Vid det s.
eslk. bondupproret 1811 bidrog Lindfors i be-
I-ltydlig mån till oroligheternas dämpande
Jtrakten kring Lund. Bland en uppretad, bul
-llersam och stridslysten allmoge var hans när
varo inflytelserik och afgörande. I anfallet
ögonblick hejdades allt, sjelfva utbrottets häf
tighet förekoms ofta af kans herrskarord. In
gen fanns, som ej böjde sig under hans höj
da arm. Med sin stora kroppsstyrka förenad
han äfven ovanliga själsegenskaper. Har
blixtrade af naturlig qvickhet. Tegnår sjel
1 bar lika stor aktning för hans uddiga skäm
vloch bitande satir, som för hans jättestyrka
rlIngen fanns i Lund, som ej erkände Lind
fors för sin öfverman, och den, som hört ho
nom skämta i ett muntert lag, bestred honor
ar licke gerna ordet.s Han skildras dessutom :
ner förf. såsom ytterst oegennyttig, tjenstakti
sarj och beredvillig mot alla .och som en mar
äx- hvilken för sina vänner: uppofirade mer, ä
le, hans tillgångar medgåfvos —26 fginto
ik- I detta Kapitel skrildrar förf. också det st
sn I dentuppträde, som egde rum år 18023 6ck
öI hvilket äfven Tegner mot sin vilja blef
kal vecklad. De fleste af våra läsare hafva ut:
—ltvifvel redan tagit kännedom derom i Te
atlygre lefnadsteckning sid. XL och följand
en Vår förf. supplerar det med åtskilliga uppl
rje sande tillägg, som dock utrymmet nekar o
lag att återgifva.
at Fjerde kapitlet är betitladt: Elegi vid en br
ng. ders döds. Det skildrar Tegners sorg vidu
dö, derrättelsen om sin äldre brors och välgör
der. res, Lars Gustaf Tegniers, frånfälle samt i
som nelattar en historik öfver tillkomsten och p
ans blicerandet af det skaldestycke, som förf.t
dre, git till öfverskrift på ifrågavarande afdelni
Mar af sitt arbete.
Tud: Ub femte kanitlet ger förf. läsaren en sk
en