tröelser, depenser och öfverflödsartiklar vor: ke då så många som nu. Stadens allmänns öjen bestodo endast i en eller annan konort, bal, assembl och någon gång i et: xogseller slädparti. Vid dessa tillfällen va: It beräknadt för sällskapslifvets behag oci efnad, utan stora omkostnader.. — Gemen gen inbjödos de umgängsammare bland de: tuderande ungdomen hvarje termin till viss: viddagseller aftonmåltider i biskopshuset. fvensom i flera af professorshusen och undignades då godt och frikostigt, men utar ppighet. Såväl biskoparne Hesslen och Fax: om professorerne Norberg, Engelhart, Bar th, Tegman, Hylander, Eberstein, Tingvall. funthe och Lundblad sågo ofta en mäng: tuderande vid sitt bord. Ätven i flera a orgarehusen, såsom i det Lindschougska oci iljewalchska, umgingos studenter, yngre akalemiska lärare och professorer. Från dett: förra hemförde. biskop Agardh och från det!: sednare biskop Heurlin sin brud. Tegnöl jelf såg gerna som professor studenter bland I ina gäster och var både som yngre och äl-la Ire akademisk lärare vän i de flesta af nyssämnda hus, och deras familjer umgingos med ans. Lefnadssättets, fortfar förf., var i Lund för ett alft sekel sedan vida mera isoleradt, än nu. Flerel ngre akademiska lärare och studerande umgingos nom professorsfamiljerna, eller hos stadens embetsnän oeh borgerskap, nästan på så förtrolig fot, som ade de varit bland deras anhöriga. Onsdagsförmid-a: lagar aflades vanligen besök hos professorerne oe! öndagseftermiddagar hos damerna. Dä de studeran-l. les antal endast utgjorde mellan tvätill tre-hunIrade, funnes bland dessa icke just många, för hvilca ej något af stadens bättre hus stod öppet oeh il! vilket de, nästan så ofta de önskade, kunde se siglc försatte inom en treflig, glad oeh aktningsvärd faniljekrets. Den välvilja och gästfrihet, hvarmed studerandel. ranligtvis bemöttes bäde i professorshusen och inom le förmögnare borgarefamiljerna, gjorde, att de beraktade sig mindre som hörande till en särskild kär, in som utgörande en del af Lunds yngre invänare. I ättheten att få deltaga nästan i hvilka enskilda eller offentliga nöjen, som erbjödo sig, kom de mera fredligt sinnade att icke tänka på andra tidsfördrif; än de, hvilka sällskapslifvet eller studierna skänka. Dock, vi måste sluta med utdragen ur detta i mer än ett hänseende interessanta kapitel, ehuru vi känna oss starkt frostade att afskrifva det helt och hållet. Följande lilla humoristiska strof kunne vi dock icke neka oss nöjet att återgifva: De rikares barn höllos väl d på bättre fot, än le fattigares; men i allmänhet lefde alla indraget, anspräkslöst och tarfligt. Det s.k. kavaljerslifvet med eau de Cologne, pomada, tandborste, tandpulfver och alla de prydnader, som höra till toilettbordet, visste studenterne i Lund då ieke mera af, än damerna att låta sy sina kläder efter någen af de parisiska modejournalerna. Grannlätshandlare oeh nipperbodar funnos här lika litet som schweizare och! konditorier. Den, som på den tiden fätt se en liberj; studiosus, sittande vid studerbordet i emma, klädd il: fotsid nattroek af sits, med rökmössa på hufvudet oeh cigarr i munnen, gäspande öfver den hopslagna bo-l ken, hade säkerligen utropat: Risuwm teneatis amisil Men andra tider, andra seder!... För öfrigt får läsaren i detta kapitel göral bekantskap med de förnämsta af Lunds skönheter på den tiden, såsom mamsellerna Anna Maria Påhlsson, Faxe, Engelhart, Eberstein, Barfoth, Tegman, Liljewalch, m. fl., hvilka Tegner i sina dikter och sånger ihågkommit. Tredje kapitlet har till öfverskrift: Lundagårdens klagans, och innehåller, bland annat, en skildring af Joh. Mag. Lindfors, sedermera akademie-rentmästare i Lund; hvilken if sin ungdom ansågs vara en af de modigaste Ibland Lundagårdens kämpar och en af de starkaste studenter, som någonsin funnits på I carohnska akademien, bredaxlad som en Thor : och muskelfast som en Herkules. Han kallades vanligen Smålands lejon. När borgar,Jmobben förskansat sig på lilla torg och derEj l ifrån angrep Lundagård, studenternes fridlysta område, dref Lindfors ofta hela skaran tillbaka. Som merändels personer med öfl verlägsen styrka, var Lindfors icke hvad man kallar öfversittare, utan saktmodig till sinnestIstämningen och flegmatisk till temperamentet. -I Men en gång försatt i berserksifver, visade Ihan en beslutsamhet och utvecklade en kraft . och ihärdighet, som erinra om det fornnordiska kämpalifvet och nästan gränsa till det faIbelaktiga. Ensam i striden med tio eller fle-lre, slog han dem gemenligen på flykten, och tl hade han blott några af Smålands mest handIfaste söner på sin sida, så var segern alltid ;l deras, ehuru stort antal motståndarnes leder län räknade. Hans styrka som hans rådighet gvoro allmänt kända och tilitade. Vid det s. eslk. bondupproret 1811 bidrog Lindfors i beI-ltydlig mån till oroligheternas dämpande Jtrakten kring Lund. Bland en uppretad, bul -llersam och stridslysten allmoge var hans när varo inflytelserik och afgörande. I anfallet ögonblick hejdades allt, sjelfva utbrottets häf tighet förekoms ofta af kans herrskarord. In gen fanns, som ej böjde sig under hans höj da arm. Med sin stora kroppsstyrka förenad han äfven ovanliga själsegenskaper. Har blixtrade af naturlig qvickhet. Tegnår sjel 1 bar lika stor aktning för hans uddiga skäm vloch bitande satir, som för hans jättestyrka rlIngen fanns i Lund, som ej erkände Lind fors för sin öfverman, och den, som hört ho nom skämta i ett muntert lag, bestred honor ar licke gerna ordet.s Han skildras dessutom : ner förf. såsom ytterst oegennyttig, tjenstakti sarj och beredvillig mot alla .och som en mar äxhvilken för sina vänner: uppofirade mer, ä le, hans tillgångar medgåfvos —26 fginto ikI detta Kapitel skrildrar förf. också det st sn I dentuppträde, som egde rum år 18023 6ck öI hvilket äfven Tegner mot sin vilja blef kal vecklad. De fleste af våra läsare hafva ut: —ltvifvel redan tagit kännedom derom i Te atlygre lefnadsteckning sid. XL och följand en Vår förf. supplerar det med åtskilliga uppl rje sande tillägg, som dock utrymmet nekar o lag att återgifva. at Fjerde kapitlet är betitladt: Elegi vid en br ng. ders döds. Det skildrar Tegners sorg vidu dö, derrättelsen om sin äldre brors och välgör der. res, Lars Gustaf Tegniers, frånfälle samt i som nelattar en historik öfver tillkomsten och p ans blicerandet af det skaldestycke, som förf.t dre, git till öfverskrift på ifrågavarande afdelni Mar af sitt arbete. Tud: Ub femte kanitlet ger förf. läsaren en sk en