väldiga författaren; att han, hänförd af värma, str vänskap och pietet, skulle hafva företmgit sig ick ett arbete, som han icke var vuxen och följnöj aktuligen ej så, som sig borde, kunde utföra. ser Vi kände mycket väl, att hr Kahl var en sko nska lycklig skriftställare, en man både med allt fafrud och hjerta; men just detta gjorde, att tre vi fruktade, det han uppskattat sina krafter lig för högt och i följd deraf äfventyrade att förstu lora det anseende såsom litteratör, hvilket han mic redan rättvisligen och välförtjent ätnjöt. Man äfv kan vara en utmärkt skicklig porträttmålare, fig men misslyckas, då man åt sina porträtter vill yp gr de former och den gruppering, som ensor istoriemålning kräfver för att blifva sann och fot träffande. Det var detta förhållande, mutatis Mr mutandis tillämpadt på ifrågavarande ämne, atu hvilket vi befarade att hr Kahl hade förbisett..bo Så mycket mera angenämt öfverraskade blefvo Li vi derföre, när vi, efter att hafva gernomläst de ungefär en tredjedel af hr Kahls skilddring af fö yTegner och hans Samtida i Lund, funno, se icke blott att vår fruktan varit öfverflödlig, utan sje äfven att förf. med verklig mästarehamd utfört sir de scener, som han ville framställa, de kadr rakterer och personligheter, som nan föresatt nä sig att teckna. Isynnerhet bör denna skilha dring vara välkommen för alla dem, som uns der loppet af det nästföregående århundradets bal sista decennium och de fem eller sex första!!! Justrerna af det innevarande seklet studerat vid Lunds universitet och sålunda haft tillha fälle att personligen lära känna och värdera da flere af de utmärkte män, hvilkas lefnads-sör teckningar hr Kahli densamma meddelat; Då de man under så beskaffade förhållanden. genomv läser ifrågavarande arbete, förekommer det enlhy som om man vandrade i ett målningsgalleri, för der idel välbekanta ansigten nedblickade från mi väggarne, ömsom småleende och välkomnande, ömsom allvarsamma och vördnadsbjudande; 1 men alla fulla af lif, kraft och natursanning, tra alla i friska och konstnärligt anbragta färger,län alla målade i raska drag med en bred ochlL5 saftig pensel. Visserligen förekommma härjle! och der porträtter af mindre betydande perfr soner; men då de vovo samtidas med hufär vudpersonen, den odödlige skald, hvaars namn; prunkar öfver ingången till detta allerri, borde; de ej saknas i samlingen; den hade icke då e varit skomplettssom det heter på konstspråket. Nu är den det, så vidt vi för ögonblicket kunna erinra oss, och detta är i rår tanka en förtjenst mera af den, som uppstillt, ord-ae nät och prydt detta pantheon af skader, ve-lan tenskapsman, skönhet, snille och unzsdom. Im Efter att sålunda hafva i korthet utalat våralac egna åsigter, rörande oftabemälte arbete, viljeld: vi genom några utförligare utdrag ur det-ip: samma sätta de af våra läsare, som ännu ickelt ega det, i tillfälle att bedöma, hurmvida del loford, dess författare af oss erhållit varit väl-lg förtjente eller icke. Innan vi meddela dessalc utdrag, torde det dock vara tillbörligt att låtalk den älsklige författaren redogöra för motiverna N till utgifvandet af sin minnesteckning. Se här hvad han derom i förordet, pag. Ii, har att!b förtälja: De, som fulländat sina studier vid Lunds akademi och med nöje ännu minnas de lärare derstädes, hvilka de till stor del hafva att tacka för sin bildning och för den riktning deras studier tagit, skola kanske joke läsa dessa blad utan allt deltagande. För dem terde ätminstone nägot af innehållet vara, hvad de! spridda dragen varit för författaren, under det han samlat dem — rhinnen, eko frän framfarna lyekligare dagar, Somga of other times,. Som sådana Jemnar han dem nu i allmävhetens händåer och underkastar sig på samma gång dess domn öfver deti sätt, på hvilket han uppfattat dem. Skulille han nägon gång eller ofta Hafra misstagit sigg i sina meningar, slutsatser och omdömen, mä dett tillskrifras kans bristande refiexionsförmäga, ieke nhågot uppsåt att förleda eller förvilla. De, som sjeltfre sett och närmare känt de här förekommande personer, oeh derföre bäst kunna bedöma dem, ärevnnu icke just eå få, men deras antal förminskas nästan med hvarje, dag — ett skäl så mycket mera för mimestecknaren ; att ieke dröja för länge, innan han fästr allmänhetons uppmärksamhet på de bortgängna eler ännu lefvande notabiliteterna från en förfiuten akademisk tid. Det ingår ju i mångens önskningar i våra dagar, atti: få läsa notiser om utmärktare personligheter, antingen medan de ännu lefva, eller så fort de hinna skildras efter sin bertgäng. Oeh för att efter vär ringa förmåga gå denna ästundan till mötes, hafva vi vågat offentliggöra ifrågavarande bidrag. Wihafva icke nägra skuggor att kasta öfver personernas minomen. I detta fall hade vår hand ieke tagit befattning med karakteristikerna. Men vi hafva i stället feke ringa förbindelse till flere bland de hädangängne lärarne. Vi hafva dem att tacka för nyttiga upplysningar oeh faderliga eller broderliga råd. Oeh vi tro oss ieke bättre kunna ädagalägga wår erkänsla, än när vi söka framställa ett oeh annat; troget drag af hvad de varit eeh verkat. Ett sädarnt offer synes icke kunna misshaga nägen. För ess äir det en tillfredsställelse att kunna erbjuda detsammna.r Författaren har indelat sitt arbete i 23 kaRET eller, om man hellre så vill, taflor, i 23 vilka han med värma och lif framställt dels händelser och dels personer, sant omgifvit hvarje teckning med en ram af täffande reflexioner, pikanta anekdoter, skäntsamma infällen och hitintills föga kända petiska produkter, ömsom af Tegner och önsom at de personer, som voro samtida med honom vid Carolinska högskolan. Förste kavitlet Kar till öfverskrift: Tegners ankomst till Lund och de klassiska studierna vid akademiens. I denna tafla yttrar sig förf. om hufivädpersonen i densamma på följande sätt: Den, som säg Tegner, helst i hans! yngre dågar förgäter ieko så lätt hans utseende oceh igenkänne det genast i Hvilken lyckad afbildningg det än visa sig. Tegner var mera lång än medelmättig till väx tem. Hans lemmar voro fasta och proportienerade formerna harmoniska, gängen vittnade, om en viss lik nöjdbet, och hållningen var understundiom nägot värds lös. Den öppna, öfrer tinningarne hvälfda pannan de blå, klara, af ögonlocken ofta djupt beslöjade, ö gonen, den väl bildade, raka näsan, de sarkastisk dragen öfver läpparne, det ljusa, blonda ansigtet — allt strälade med ett mildt skimmer, som lika lätta konstnären återgifves, som det igenkännes af äskäda ren. Tegnårs uppsmm förrädde väl ieke någon i ögone: fallande gratie, men snillet blixtrade tram ur hvarj drag, mine eeh ögenkatt. Då han i ettförtroligtla talade, skämtade, log, tyektes han vanrra inspirerad 8 sänggudinnerna oeh kunskapsgudinnaan på em gäåns Han tyrektes höra till deras sällskap, vara deras tf sterson. En af de förra, sade man, Ihar säkert bu hovem till sängardopet, och den sedmare stått fadde Visbetsgudinnan var konem nästan lika bevägen so Cameren. Hon höll sin sköld beständigt öfver ha kjessa: men Gorgohufvudet behagade konom mindr än Apolles grönskaude lager, Grecemas lätta gördl och genermiskivlisa scmmardrägter. Minervas skn