Hellström och Carl Westerberg dömdes att för skiftningar och fylleri, hvardera böta 6 rdr 32 sk. bko, och dessutom undergå 3:ne veckors fängelse och göra sin husbonde offentlig afbön. Utslaget i hvad det rörer Carl Hellström, hvilken fortfarande sitter häktad, understäldes kongl. hofrättens pröfning. — I gär afton anmältes af direktören Wennström, boende vid Perlstickareqvarnen, att förre kronoarbetsharlen Jonas Pettersson blifvit anhällen derföre, att han genom inbrott i ett lusthus vid Eriksberg föröfvat stöld och dervid tillgripit en mängd klädespersedlar, tillhöriga nägra dalkullor. Pettersson, som vid polisbetjeningens ankomst innehade diverse stulna kläler, affördes genast i häkte för att derifrän till förhör i poliskammaren inställas. — En gammal dalkarl, Gunnar Andersson, har räkat ut för följande äfventyr: Sistl. lördag kom gubben, bärande nägra väggur, då han på Östra Slussgatan anropades af en herre, som sade sig vara sinnad att tillhandla sig ett af uren. För sådan afsigt bad han gubben följa med till sitt (herrns) hemvist, MM 19 vid Reenstjernas gränd, för att uppgöra affären. Denna inleddes först med en sup, sö tterligare en, till dess gubben blef temligen beskänkt. Då leddes han af sin gästfria värd ut i det gröna till en inom egendomen varande trädgärd, hvarest han snart djupt insomnade. Vid uppvaknandet var herrn borta och, hvad värre var, äfven gubbens snusdosa, samt 12 rdr 24 sk. i kontanta penningar. Härom hölls förliden gärdag polisförhör, hvarvid upplystes, att herrn vore f. d. Korrektionisten Anders Gustaf Sjöberg. — Förliden gärdag hölls i poliskammaren förhör med matrosen M. Petersson, tilltalad för det han sistl. höst, under resa härifrän till Lissabon, burit väldsam hand å sin skeppare, M. C. Flodenberg, förande skonerten Port å Port: Vid fartygets framkomst till omnämnde destinationsort anmältes förhållandet hos dervarande konsul, som, efter hållen undersökning, angående omförmälde väldsamhet, lätit i häkte inmana M. Petersson, samt sedermera till hemorten förpassat honom med norska korvetten Örn; hvarefter, och scdan korvetten ankommit till Norge, M. Petersson blifvit landvägen med fångskjuts vidare hitforslad. Väldet beskrifves hafva tillgätt på följande sätt: Fartyget läg bidevind N. vestvardt öfver för laber bris, och matrosen M. Petersson stod till rors. Kaptenen tillsade honom att hälla fulla segel, men han svarade, att sädant icke lät sig göra, ehuru det var sä mycken vind, att fartyget gjorde två mils fart. P:s svar hade dessutom varit näsvist, hvarföre kapten fattade tag uti gärdlöparen om babord, i tanka att tillsäga P. om tystnad. P. lemnade då rodret och rusade på kapten, sä att denne föll baklänges mot ledstången och öfver ett vattenfat,ihvilken ställning kapten af P. erhöll flere slag i ansigtet, så att tvänne blodsär, en blånad och en svullnad uppkommo, hvilka förorsakade, att kapten icke på tre dygn kunde se i kikare eller taga nägra observationer. Norrköping. Vid rädhusrätten härstädes är för närvarande anhängig en rättegäng, angäende utbekommande af arfsmedel, emellan till katholska religionen öfvergångne, utrikes vistande C.F. Lindholm, genom ombud, kammarherren frih. Thure Cederström, kärande, och klädesväfvaren Adolf Lindholm, svarande. C. F. Lindholm har flerfaldiga gänger, till och med nyligen i bref, förklarat, det han icke ästundar utbekomma sitt arf, hvilket han önskar mätte användas till välgörande ändamäl inom denne stad och S:t Johannis församling och till detta ändamäl är Adolf Lindholm äfven villig utlemna detsamma, men icke, 1å det, efter all sannolikhet utsökes af andre, för C. F. Lindholms uttalade önskan helt och hållet fremmande anledningar och utan tvifvel till förmån för de nya trosförvandterne. Arfvet är för ringa att ensamt locka till rättegång, utan torde med processen hufvudsakligen afses att, kanske för framtida begagnande, få den satsen genomdrifven, att till katholska äran öfvergängen svensk man, icke får undanhällas sitt, efter affallet, honom tillfallne arf. Vi hoppas lock att lagens värdare skola sätta p för dessa försök.