Riksdagen.
Diskussionen i Borgareståndet öfver ju-
darne, den 19 Mars 185).
Som frågan om judarnes likställande med
frige samhällsmedlemmar uti medborgerliga
ttigheter alltid torde ega intresse, införa vi
här Borgareståndets diskussion den 19 Mars
sfver allmänna besvärs- och ekonomiutskot-
s betänkande n:o 53, om utvidgning af de
ättigheter, som äro mosaiska trosbekännare
vär 1 riket tillerkända. Diskussionen öppna-
les af hr Sundblad, som anförde:
Säsom ledamot uti det utskott, hvarest detta be-
länkande blifvit afgifvet, får jag, som äfven deltagit
i den afdelnings öfverläggning, der motionerna först
behandlades, äran för högtärade ståndet gifva till-
känna, att jag uti denna afdelning tillhörde minori-
teten, och således iekå godkände densammas beslut.
I utskottets plenum tillhörde jag majoriteten, som,
efter hvad det tycktes, nästan enhälligt, med undan-
tag af endast nägra få ledamöter, erkände billighe-
ten och rättvisan i motionärernes begäran om rvid-
sträektare rättigheter för mosaiske trosbekännare.
Till och med hedervärda ståndets ledamöter, äfven-
som de flesta af högvördiga presteständets, funno skä-
ligt, att bevilja dem frihet till bosättning i rikets stä-
der. Då likväl en del af ledamöterne endast ville
medgifva bosättning uti de större stapelstäderna, in
träftade, genom en besynnerlig uppställning af pro-
positionerna, att fåtalets mening blef segrande, och
man kom till ett resultat, som icke engäng motstän-
darne kunde godkänna, hvarföre också tvä af dem
till och med ännu vid betänkandets justering försökte,
att ätminstone få så myeket ändradt, att man ieke
tog igen med ena handen, hvad man gaf med den
undra, hvilket nu är händelsen, För öfrigt äåbero-
vande den reservation, friherre af Ugglas afgifvit,
leruti jag till alla delar instämt, anhåller jag nu öd-
mjukast, att betänkandet måtte till utskottet äterre-
mitteras.
Herr Wera: Det sätt, på hvilket utskottet behand-
lat min ifrågavarande motion, är ieke tillfredsställande
för mig och lärer svärligen vara det för nägon annar
inom detta stånd. Det kan nemligen ej gerna undgå
någons uppmärksamhet, att utskottet föreslagit en in-
skränkning i Kongl. Maj:ts rättighet att tillåta med-
lemmar af mosaisk trosbekännelse att bosätta sig i
hvilken svensk stad, som helst, i så måtto, att sam-
tycke af städernas borgerskap äfven skulle erfordras.
Härigenom komme mosaiske trosbekännares ställning
att blifva sämre, än till och med försvarslöse ock
vanfrejdade personers. Dessa behöfva blott skaffa sig
laga försvar, för att få bosätta sig, hvar dem lyster,
avaremot mosaiske trosbekännare skulle blifva under-
kastade ett godtycke, så mycket obilligare, som det
utan all kontroll, skulle blifva beroende af andre med-
borgares fördomar och enskilda interessen. För min
del, är jag visserligen böjd att tro, det den föreslagna
förändringen, då man kan förutsätta, att fördomarne
emat de mosaiske trosbekännarne mycket försvagats,
vid dess tillämpning, skulle kunna medföra någon ut-
vidgning af derss rättigheter, men jag kan, det oak-
adt, icke godkänna en lag, som gör vissa medbor-
saros förhållanden beroende af andras blotta ged-