PYStEl MIC ROR, :0 OM RKOMIPUDLTLt ACA SVALVLAT syra, 10:o om betäekta diken, 11:o om trädesbruket, 12:o om vattenafledningar, 13:0 om odling af mossar, 14:0 om odling af kärrmark; kap. IX, Juni månad: 1:0 om afmejning af rägständen i hvetäkrarna, 2:0 om bohvete, 3:0 om spergel, 4:0 om säning af rofror, 5:0o om sommarrvältningen på silängar, 6:0 om gödselns utkörning, 17:0 om komposternas rätta användande, 8:0 om göödselns nedmyllande, 9:0 om torfbränning oeh om oodlingarnes behandling, 10:0 om klöfverns slätter oeeh inbergning; kap. X, Juli månad: 1:0 om plöjning; af klöfverlanden, 2:o om slätter oeh inbergning; 3:10 om gröngödning, 4:0 om insamling af frön m.. m.; kap. XI, Augusti månad: 1:0 om rägskörden, 2:0 ärtskörden, 3:0 hveteskörden, 4:0 om kalkens auvändande säsom gödningsämne, 5:0 om säning af räg, 6:0 om säning af hvete, 7:o om såning på nyodlingar, 8:0 om höstvältning på silängar samt deras värd oeh underhåll, 9:0 om viekerskörden; kap. XII, Sepitember månad: 1:o om löfbrytning, 2:0 om bergning; af andra klöfverskörden, 3:o om kornskörden, 4:03 om hafreskörden, 5:o om potäternas upptagning oehh förvaring, 6:0 om rofvornas upptagning oeh förvaring g. Boken är alltså, såsom läsarenn sjelf torde finna, ganska innehållsrik. Att de af författaren meddelade föreskrifter, rörsande den tidunkt, då det eller det arbetet I bör förrättas, icke alltid och allestädes äro annvändbara, är helt naturligt, alldenstund jordbruhksgöromålen, måhända mera, än de flesta anadra, äro beroende af de klimatiska förhållamdena och andra omständigheter, som kunna påskynda eller försena deras verkställande; men detta inses äfven lätt, till och med af nybeg;ynnaren, som dock hvad de hufvufvudsakliga :arbetena vidkommer, kan hafva i allmänhet : ett rättesnöre uti de af författaren meddelade uppgifter. För mera erfarne och i landHhushållningen hemmastadde jordbrukare innehååller ifrågavarande arbete icke något egentligtt nytt, emedan det till en stor del tyckes vara ett i en viss ordning framställdt sammandrag af hvad i åtskilliga andra skrifter, rörande de afhandlade ämnena, förekommer; men det kan imellertid äfven för dem vara af intteresse att på ett ställe se sammanfördt och orrdnadt mycket af det, som man annars måste : söka spridt i vidlyftigare arbeten. Såsom en ! hjelpreda för nybörjaren bör det alltid, enligtst hvad vi här ofvan visat, vara välkommet. Hvad vi skulle vilja anmärkaa mot denna salmanachs är, att det arbetsmåtttt, som i den blifvit fastställd, synes vara väl I högt tilltaget. Krafterna äro naturligtvis olika hhos olika individer, hvaraf ock följer, att een utan synnerlig ansträngning ganska wäl kan verkställa den arbetsqvantitet, som en annan med bästa vilja icke kan åstadkomma. Någon fullt tillförlitlig och konstant norm för hvad som i arbetsväg, vare sig med menniskor eller dragare, kan uträttas, låter sig svårligen uppställa, utan den måste alltid blifva blott approximativ. Detta inser äfven lätt hvarje billig och erfaren husbonde, eller egendomsförvaltare; men icke så hverje nybörjare. Finner han i en bok, t. ex. en sådan som ifrågavarande af hr Hoving, att så och så många personer på så och så lång tid kunna verkställa så och så mycket, så fordrar han äfven af dem åstadkommandet af denna arbetsqvantitet, utan att taga i betraktande de olikheter, som olika arbetskrafer och andra förhållanden nödvändigt måste föranleda. Att imellertid hr Hoving icke tillhir dem, som pålägga arbetaren en större börda, än han förmår bära, finner man af flera resonnemanger i den inledning hvarmed han ledsagat sitt arbete. Så t. ex. heter det på ett ställe: Stora arbeten fordra stora amsträngningar; stora ansträngningar kräfva storaa krafter. Jag vill härmed säga, att alla, som ;med kraft och drift vilja sköta sitt jordbruk, måste hafva starka arbetare och dragare; try med klena krafter blir arbetet klent, framgäängen och förkofringen äfvenså. Ett oeftergiflligt vilkor för en egendoms och dess egares byestånd är således, att folk och dragare födas så, att de med full kraft och styrka kunna förrätta sina arbeten.s Ännu ett par anmärkningar vilja vi göra innan vi afsluta denna anmälan, Pag. 33, yttrar förf., att om man osk ej vid fullt tjenlig väderlek skulle komma i tillfälle att höstplöja sin åker, blir det doek aldrig skäl att uppskjuta dermed till våren, utan får man i stället så mycket mera beflita sig om att genom grundlig diikning, åkrarnes läggande på stark kuller samt djupa vattenfärors upptagande söka motverka förr omnämncda olägenheter., — Härutinnan har förf. onekligen rätt, hvad beträf. far plöjningen, dikningen oeh vattenfärornas upptagande; men ieke, sä vidt vi kunna inse, hvad angär åkrarnes läggande på stark kuller:, emedan man genom att så en längre tid bortåt förfara, för upp all matjorden på kullern oeh sålunda beröfvar äkerns lägre liggande delar just det, som skulle befordra l! vextligheten och afkastningen. På ett annat ställe yttrar författareen: Der lokala förhållanden göra det möjligt, böra tiltornas längd följa äkerns starkaste sluttnings. Hiöärutinnan tro vi,l att förf. irrat sig; ty inträffar om hösten ett långvarigt regn, eller om våren ett starkt tröväder efter stort I: snöfall, så äro de plöjda vattenfåromna, de må nul vara med aldrig så stor omsorg amlagda, etillräckliga att gifva nog skyndsamt aflopp at vattnet, hvaraf äter följden blir, att en mängd af den fina matjorelen nedsköljes i afloppsdiket oeh vållar tvåfaldig skada: 1) emedan vissa delar af åkerrn blottas på matjord och 2) emedan diket igenfylltes. Läggas deremot tiltorna tvärs för den starka shuttningen, så afviker vattnet så småningom i de längs ät desamma plöjda afloppsfårorna oeh kan följaktligen ieke välla nägon skada. Pag. 37 vill förf. att dikningen slall företagas först dä, när äkern eller fältet är färdignöjdt. Icke heller härutinnan kunna vi dela förf:s mening; ty att. företaga åkerns dikning sedan dem är färdigplöjd, gkulle förorsaka flerdubbel möda oc kostnad, hvilket: är rakt stridande mot hvad förf. föörut uppställt sä-li som hufvudregel för jordbrukaren, naemligen: oatt afl jorden må den möjligen minsta kcostnad draga den möjligen största fördels. Också ytttrar förf, ganska riktigt på ett annat ställe längre ffram i boken, att först när dikningsoperationerna äro slutade bör plöjningen företagas. Pag. 63—064 afhandlar förf. på ettt mycket nöjaktigt sätt det läge, som äkerdikena böra hafva, och uppger de skäl, på grund af hvilka dessa, på en mark med stark sluttning, mäste liggas på snedden eller tvären. Hyarföre förf. icke följer samma prineip i om plöjning af vattenfaror på mark med enakunne vi ej inse. Att ytvattnet, lika väl som det av förf. omförmälda s.-k. baekvattnetr, bortsköljer matjor. ten, kan för honom ingalunda vara obekant, oeh dessa ,Widigheter emellan nägra uppgifter kunna säledes ej 2F8 annat: än tillfälliga inadvertenser, hvaraf vi anm. kt dem förestående, på det läsaren sjelf må kunna iaku S3 elsen, Pag. 75 skulle vi hafva önskat av förf. pågot mera utförligt hade behandlat frågan: På i. vilka jordmänor och under hvilka förhållanden bör mOrgeln anvindas?, Ivarie mera erisren ländtbrukare Känner: rn AA a PARA Am 0 fråga j handa läge,