PYStEl MIC ROR, :0 OM RKOMIPUDLTLt ACA SVALVLAT
syra, 10:o om betäekta diken, 11:o om trädes-
bruket, 12:o om vattenafledningar, 13:0 om odling
af mossar, 14:0 om odling af kärrmark; kap.
IX, Juni månad: 1:0 om afmejning af rägständen
i hvetäkrarna, 2:0 om bohvete, 3:0 om spergel, 4:0
om säning af rofror, 5:0o om sommarrvältningen på
silängar, 6:0 om gödselns utkörning, 17:0 om kompo-
sternas rätta användande, 8:0 om göödselns nedmyl-
lande, 9:0 om torfbränning oeh om oodlingarnes be-
handling, 10:0 om klöfverns slätter oeeh inbergning;
kap. X, Juli månad: 1:0 om plöjning; af klöfverlan-
den, 2:o om slätter oeh inbergning; 3:10 om gröngöd-
ning, 4:0 om insamling af frön m.. m.; kap. XI,
Augusti månad: 1:0 om rägskörden, 2:0 ärtskörden,
3:0 hveteskörden, 4:0 om kalkens auvändande säsom
gödningsämne, 5:0 om säning af räg, 6:0 om säning
af hvete, 7:o om såning på nyodlingar, 8:0 om höst-
vältning på silängar samt deras värd oeh underhåll,
9:0 om viekerskörden; kap. XII, Sepitember månad:
1:o om löfbrytning, 2:0 om bergning; af andra klöf-
verskörden, 3:o om kornskörden, 4:03 om hafreskör-
den, 5:o om potäternas upptagning oehh förvaring, 6:0
om rofvornas upptagning oeh förvaring g.
Boken är alltså, såsom läsarenn sjelf torde
finna, ganska innehållsrik. Att de af förfat-
taren meddelade föreskrifter, rörsande den tid-
unkt, då det eller det arbetet I bör förrättas,
icke alltid och allestädes äro annvändbara, är
helt naturligt, alldenstund jordbruhksgöromålen,
måhända mera, än de flesta anadra, äro be-
roende af de klimatiska förhållamdena och an-
dra omständigheter, som kunna påskynda eller
försena deras verkställande; men detta inses
äfven lätt, till och med af nybeg;ynnaren, som
dock hvad de hufvufvudsakliga :arbetena vid-
kommer, kan hafva i allmänhet : ett rättesnöre
uti de af författaren meddelade uppgifter.
För mera erfarne och i landHhushållningen
hemmastadde jordbrukare innehååller ifrågava-
rande arbete icke något egentligtt nytt, eme-
dan det till en stor del tyckes vara ett i en
viss ordning framställdt sammandrag af hvad
i åtskilliga andra skrifter, rörande de afhand-
lade ämnena, förekommer; men det kan imel-
lertid äfven för dem vara af intteresse att på
ett ställe se sammanfördt och orrdnadt mycket
af det, som man annars måste : söka spridt i
vidlyftigare arbeten. Såsom en ! hjelpreda för
nybörjaren bör det alltid, enligtst hvad vi här
ofvan visat, vara välkommet.
Hvad vi skulle vilja anmärkaa mot denna
salmanachs är, att det arbetsmåtttt, som i den
blifvit fastställd, synes vara väl I högt tilltaget.
Krafterna äro naturligtvis olika hhos olika in-
divider, hvaraf ock följer, att een utan syn-
nerlig ansträngning ganska wäl kan verk-
ställa den arbetsqvantitet, som en annan
med bästa vilja icke kan åstadkomma. Nå-
gon fullt tillförlitlig och konstant norm för
hvad som i arbetsväg, vare sig med men-
niskor eller dragare, kan uträttas, låter sig
svårligen uppställa, utan den måste alltid blifva
blott approximativ. Detta inser äfven lätt
hvarje billig och erfaren husbonde, eller egen-
domsförvaltare; men icke så hverje nybörjare.
Finner han i en bok, t. ex. en sådan som
ifrågavarande af hr Hoving, att så och så
många personer på så och så lång tid kunna
verkställa så och så mycket, så fordrar han
äfven af dem åstadkommandet af denna ar-
betsqvantitet, utan att taga i betraktande de
olikheter, som olika arbetskrafer och andra
förhållanden nödvändigt måste föranleda. Att
imellertid hr Hoving icke tillhir dem, som
pålägga arbetaren en större börda, än han
förmår bära, finner man af flera resonneman-
ger i den inledning hvarmed han ledsagat sitt
arbete. Så t. ex. heter det på ett ställe:
Stora arbeten fordra stora amsträngningar;
stora ansträngningar kräfva storaa krafter. Jag
vill härmed säga, att alla, som ;med kraft och
drift vilja sköta sitt jordbruk, måste hafva
starka arbetare och dragare; try med klena
krafter blir arbetet klent, framgäängen och för-
kofringen äfvenså. Ett oeftergiflligt vilkor för
en egendoms och dess egares byestånd är så-
ledes, att folk och dragare födas så, att de
med full kraft och styrka kunna förrätta sina
arbeten.s
Ännu ett par anmärkningar vilja vi göra
innan vi afsluta denna anmälan,
Pag. 33, yttrar förf., att om man osk ej vid fullt
tjenlig väderlek skulle komma i tillfälle att höstplöja
sin åker, blir det doek aldrig skäl att uppskjuta der-
med till våren, utan får man i stället så mycket mera
beflita sig om att genom grundlig diikning, åkrarnes
läggande på stark kuller samt djupa vattenfärors upp-
tagande söka motverka förr omnämncda olägenheter.,
— Härutinnan har förf. onekligen rätt, hvad beträf.
far plöjningen, dikningen oeh vattenfärornas uppta-
gande; men ieke, sä vidt vi kunna inse, hvad angär
åkrarnes läggande på stark kuller:, emedan man
genom att så en längre tid bortåt förfara, för upp
all matjorden på kullern oeh sålunda beröfvar äkerns
lägre liggande delar just det, som skulle befordra l!
vextligheten och afkastningen.
På ett annat ställe yttrar författareen: Der lokala
förhållanden göra det möjligt, böra tiltornas längd
följa äkerns starkaste sluttnings. Hiöärutinnan tro vi,l
att förf. irrat sig; ty inträffar om hösten ett långva-
rigt regn, eller om våren ett starkt tröväder efter stort I:
snöfall, så äro de plöjda vattenfåromna, de må nul
vara med aldrig så stor omsorg amlagda, etillräck-
liga att gifva nog skyndsamt aflopp at vattnet, hvaraf
äter följden blir, att en mängd af - den fina matjor-
elen nedsköljes i afloppsdiket oeh vållar tvåfaldig
skada: 1) emedan vissa delar af åkerrn blottas på mat-
jord och 2) emedan diket igenfylltes. Läggas der-
emot tiltorna tvärs för den starka shuttningen, så af-
viker vattnet så småningom i de längs ät desamma
plöjda afloppsfårorna oeh kan följaktligen ieke välla
nägon skada.
Pag. 37 vill förf. att dikningen slall företagas först
dä, när äkern eller fältet är färdignöjdt. Icke hel-
ler härutinnan kunna vi dela förf:s mening; ty att.
företaga åkerns dikning sedan dem är färdigplöjd,
gkulle förorsaka flerdubbel möda oc kostnad, hvilket:
är rakt stridande mot hvad förf. föörut uppställt sä-li
som hufvudregel för jordbrukaren, naemligen: oatt afl
jorden må den möjligen minsta kcostnad draga den
möjligen största fördels. Också ytttrar förf, ganska
riktigt på ett annat ställe längre ffram i boken, att
först när dikningsoperationerna äro slutade bör plöj-
ningen företagas.
Pag. 63—064 afhandlar förf. på ettt mycket nöjak-
tigt sätt det läge, som äkerdikena böra hafva, och
uppger de skäl, på grund af hvilka dessa, på en mark
med stark sluttning, mäste liggas på snedden eller
tvären. Hyarföre förf. icke följer samma prineip i
om plöjning af vattenfaror på mark med ena-
kunne vi ej inse. Att ytvattnet, lika
väl som det av förf. omförmälda s.-k. baekvattnetr,
bortsköljer matjor. ten, kan för honom ingalunda vara
obekant, oeh dessa ,Widigheter emellan nägra upp-
gifter kunna säledes ej 2F8 annat: än tillfälliga in-
advertenser, hvaraf vi anm. kt dem förestående, på
det läsaren sjelf må kunna iaku S3 elsen,
Pag. 75 skulle vi hafva önskat av förf. pågot mera
utförligt hade behandlat frågan: På i. vilka jordmä-
nor och under hvilka förhållanden bör mOrgeln an-
vindas?, Ivarie mera erisren ländtbrukare Känner:
rn AA
a PARA Am 0
fråga j
handa läge,