itan att någon båt siyntes till; och likväl sågo
de vid horisonten den räddande briggen, som
. anseende till hafvets djuplek ej kunde kastal
ankar, och derföre loverade fram och tillbaka,
med fara att genom denna manöver ådraga
sig kustbevakningens uppmärksamhet. Vid
middagstiden, då komungen, dignaude aftrött-
het, upphettad af sollen, låg utsträckt på stran-
den, anlände en betjjent med några förfrisk-
ningar, hvilka fru Mzarouin, som blifvit orolig,
för alla händelser skiickade sin man. Konun-
gen drack ett glas viin och vatten, ät en apel-
sin, samt reste sig wuipp ett ögonblick, för att
efterse om han icke: på detta omätliga haf
kunde upptäcka den båt, han väntade. Haf-
vet var öde, och briggen ensam gungade
behagfullt vid horisamten, lika otälig att få
begifva sig af, som :n häst, då den väntar
på sin herre.
Konungen upphäfde en suck och lade sig
åter ned på sanden. Betjenten återvände til:
Bonette, med befallning att man skulle sända
herr Marouins bror ned till stranden. En
fjerdedelstimma dereifter anlände denne, samt
begaf sig nästan i deetsamma till häst på vä-
gen till Toulon, för att af herr Bonafoux er-
fara hvad orsaken kwvnde vara, att man icke
med båten kom och hemtade konungen. Då
han anlände till kaptenen, fann han hela
huset uppfylldt af soldater; man förrättade en
husvisitation, hvars föremål var Murat. Bud-
bäraren lyckades slutligen att midt under tu-
multet närma sig dea person, till hvilken han
var sänd, och han erfor nu, att båten verkli-
gen hade begifvit sig af på utsatt tid, men
att den måste ha förirrat sig i näsen vid
Saint-Louis och Saimt-Marguerite.
Detta hade också 1verkligen varit händelsen
Klockan fem meddeldade heir Marouin dess:
underrättelser. till sinr bror och till konungen
De voro verkligen brydsamma. Konunger