hufvudsakligen för att. få några i bankoreglementet ut i öfverensstämmelse mned hvarandra, hvilken äsigt desy lades af hrr Indebetou 1 och Ekholm, båda orihuidande no privatbankerna. — Hrr Palander, Bergman, Almgren lir och Ekenman talade för bifall, förmenande att ende möjlig tillökning af 2, mill. rdr uti sedelrörelsen är vore föga farlig, synnnerligen som öfver 4 millioner bl rdr af anordnade kredilitiver stodo outtagna i banken. fa I likhet med hrr Bjöörck och Hesselgren förenade oc äfven sistnämnda talarre sig slutligen om äterremiss. oc Den andra punkten innehöll förslag om penningeaf rörelsens underlättande, i anledning af hr Hörnsteins al motion i ämnet. Häröfver yttrade sig hrr Bergman, be Ekenman, Rinman, Indebetou, Palander, Hörnstein, m Falhem, Halling, Sundler, Ekenman, Almgren, Hesfö selgren, Mechel och Muren. De hufvudsakligaste hj anmärkningar, som gjcordes emot utskottets äsigt, voro : in att den solidariska anssvarigheten emellan ett säåringa! antal som 20 personeer (ty sä mänga skulle fordras: m för en filialbanks bildaande) ej vore tillräckligt betrygde gande, samt att för baankens säkerhet ej var nog sörjdt! hi genom den föreslagna : inteckningen i fastighet ä lan-af det, ej heller genom ?7, af brandförsäkringsvärdet ä!la Fastighet i stad, och boorde derföre inteckning ä lan-så det ske till ?, och i sttad till !, af brandförsäkrings-til! summan. Hr Hörnsteein tillkännagaf under diskus-)F sionen, att hans förslag i första rummet afsett, ej att! oc supplera privatbankerma, utan göra nya obehöfliga.fr Vi hafva redan nämnt utgången af denna fråga. D Utlätandet JMs 44 bifölls jemte hr Bergmans af hr!h Halling biträdda reserwation, att assignationernas be-r lopp kunna bestämmass till 100 rdr. Hr Hörnstein!S önskade assignationernte ersatta af vexlar. 1 Om utl. JM 45 utsppann sig en läng debatt, hvar-!d under mycket af hvaad vanligtvis talas för och motib kommitteer i Sverige :anfördes, och upplystes bland!s annat af hr Palander, att regeringen ej består af enig färg, hvaraf han drog den slutsats, att den mera änn ständerna skulle vara ttjenlig bilda kommitteer. Vidn voteringen blef med i12 nej mot 9 ja kommittetill-!b sättningen afslagen. oc NN g Bland de vid demna riksdag väckta motioner, synes den här nedan efterföljande, afhr : fabrikören Almgren ledamot af borgareståndet,t som afser understöd åt näringarna, förtjent af en större offentlighet än att blott förvaras i protokollet. Vördsanmt Memorial! Sistlidne riksdag väckktes utaf mig uti detta högt3 ärade ständ den motionnen: att reseunderstöd eller stindier för lofvande coch skicklige arbetare inom andtverkerierna och faabrikerna mätte ansläs utaf de medel, som ingå till Klongl. Maj:ts och rikets kommers-kollegium genom en viss procent af alla tullkonfiskationer, och hvillken fond, ställd under kongl. g kollegii förvaltning, redan ifrån äldre tider haft till bestämmelse att användas för inhemska manufakturernas befrämjande. Den sälunda väckta frågan hade 5 lyckan, ej mindre inom de öfriga riksstånden än inom detta, att vinna ett önsskadt afseende, på sätt rikets höglofl. ständers skrifveelse i ämnet, J4 81, vitsordar; och, sedan kongl. komnmers-kollegium blifvit öfver rikets ständers skrifvelse i underdänighet hördt, lyckades densamma jemväl aatt i det hufvudsakliga vinna Kongl. Maj:ts nådiga bbifall. Men knappheten ä ena sidan af tillgångarne, ooch ä den andra de mängfaldiga föremål, för hvilksa, icke alltid, som mig synes i öfverenstämmelse meed dess egentliga syfte, fonden blifvit tagen och troligen framgent kommer att tagas i anspråk, hafva hitintills vållat, att ändamälet blifvit förfeladt, och gifva icke heller mer utsigt hädanefter om bättre framgång derät. Sakens stora vigt och nödvändigheten för inhemska näringarne, att så vidt möjligt följa de framsteg, tillegna sig de uppfinningar, som utrikes göras — ett ämne visst icke främmande för statsmakternas uppmärksamhet och kraftiga befordran — hafva derföre föranlätit mig att tänka på någon annan och säkrare utväg för ändamälets uppnäende, och såsom en sådan tager jag mig friheten vördsamt föreslå: att rikets höglofl. stönder mätte anvisa ett ärligt belopp af 8000 rdr bko att utgå till en början uti tre är eller ifrån och med är 18352 till begynnelsen xf det är, dä den vid nästa riksmöte beslutade statsreglering vidtager, på sådant sätt, att ena hälften af anslaget skulle användas till 5 ärliga resestipendier af 800 rdr hvardera ät skicklige och lofvande arbetare inom handtverkerierna, och andra hälften till lika mänga understöd för sä-! dane arbetare inom fabrikerna; — hvilka understöd borde af kongl. kommers-kollegium utdelas, men ej utan att vederbörande handtverkseller fabriksförening förut blifvit hörd öfver de sökandes skicklighet och an ——— — I ms frejd. ag anser nyttan och behofvet af det förslag, jag nu haft äran framställa, vara så ögonskenliga, att endast nägra få ord belmöfva tilläggas för att ytterligare motivera detsamma. Större och mer ingripande uppfinningar uti näringarne blifva vanligtvis offentliggjorda i journaler, i hvilka fabrikanter och technici hafva tillgäng till dem och kunna dem imnemt, oftast med ganska utförliga och noggranna beskrifnagar och ritningar; och finner ej fabrikanten elleringeniören på sådant sätt fullständig upplysning, så aknar han sällan tillräckliga medel att på kort tid fretaga en resa till ort och ställe, hvarest han ka. få se verkstäldt hvad han ästundar veta. Helt amorlunda är förhällandet med en otalig mängd betydliga förändringar och förbättringar af arbetssätt, manipulationer, verktyg och materialer, så inom fabriksmen än mer inom handtverksindustrien, hvilka örefalla de lärda utgifvarne af journaler allt för litet vigtiga för att i dessa få en plats, och som måhända ofta ej ens af dem äro kända, men de der dock väsendtligen bidraga till arbetets skyndsamhet och produkternas godhet, och följaktligen i sin män inverka på produktionspris och afsättning, samt derigenomm på det hela äro af ganska stor inflytelse och vigt. För att uppgifva ett exemel, känner jag t. ex. lbestämdt, att sädant är förällandet uti Norra Amierikas Förenade Stater, hvarest arbetets jemnförelsevis utomordentligt höga pris och behofvet att nedsätta arbetskostnaderna, föranledt inom nästan alla slöjdyrken mångfaldiga dylika genvägar och förbättringar af verktyg och arbetssätt. I fordna tider, då handabetet, underhjelpt af nägra enklare verktyg, utförde hvad nu i mänga vägar verkställes med komplicerade machiner, dä, med ett ord, fabriker ej funnos till, utan endast handtverkerier, då dessa sednare voro slutna öfverallt i skråkorporationernas band, och i alla länder likaledes inom skräen den lagen gällde, att en gesäll måste i ätskilliga är hafva rest ) på sin profession eller, såsom det hette, ,vandrat, såi fanns det ock knappast någon arbetare eller gesälll, som icke hade sett sig on i flera främmande ländeer och der arbetat på verk städerna. Häraf uppkom ock då den utomordentlig vigtiga och välgörande följden, att, utan någon de allmännas omsorg eller kostnad, kännedomen om ny: uppfinningar och förbättingar af verktyg och arbets sätt, jemte inöfningen ceruti, lätt och skyndsamt fort plantades, och att blanc alla civiliserade folk en viss gemensamhet och jemlikhet egde rum i slöjdernas utveckling. Huru olika arbetarens ställning, och med detsamma slöjdindustriems vilkor nu blifvit, behöfver jag väl icke säga. Medl skränas upphörande öfverallt har icke blott tvånget föjrsvunnit för arbetaren att res: och besöka främmande länder, utan, hvad som ä vida värre, äfven till sstörsta delen möjligheten oc ss — RE