Isynås oss förtjena att, enligt derom yttra lönskan, reproduceras: Att anföra vär fattigdom, såsom ett argumen emot möjligheten, att erhålla ett fulländadt kommu Tnikationsväsen, eller ätminstone en början dertill, ä Tsäledes ett klent, omanligt sätt att gå till väga: V I kunna öfvervinna denna fattigdom, vi kunna anlägg jernvägar öfver hela värt land, till trots af all öfver I klagad kapitalbrist. Sätten derför äro många. ) Detsnillrikaste, ändamålsenligaste af dessa sätt utan allt tvifvel det, som den förtjente, aflidne krono. llänsmannen Rundgren föreslagit för södra Sverige, ett förslag, hvarpä vi flera gånger sökt förgäfves få sta vära större yrkesbröders uppmärksamhet. Detgu ut på ätt göra jernvägarne till landets, till jordens egendom, icke, säsom nu är vanligt i Europa, läggs dem i händerna på enskilda bolag, eller, säsom pi nägra ställen är fallet, göra dem till statsegendomar Men om denna plan en annan gäng. Det andra sättet är, att staten öfvertager jernvi garnes anläggning, antingen ensam eller i kompan med enskilda. Äfven denna utväg skulle läta sig ho: oss använda, utan nya skattebidrag, i den stund v lärde oss att ordna vära statsinkomster och statsutgif ter på ett verkligt systematiskt och ekonomiskt sätt Men den tidpunkt, dä ett sådant ordnande komme; till ständ, lärer, efter alla tecken, låta vänta längt på sig. Återstår således den enskilda företagsamheten oct associationsandan, hvilken borde känna sig kraftig manad af det päträngande behofvet. Med enig sam. verkan kunna individerna, om de vilja, öfvervinna äfven de största svärigheter; de skola äfven dermed småningom tilltvinga sig uppmärksamhet och under stöd af det allmänna. Det är på denna väg de tvenne små jernvägar, som på de sista ären blifvit anlagde i värt land, kom mit till ständ, liksom på detta sätt Götha kanals jätteverk blifvit fullbordadt; det är äfven på denna vy man bemödar sig att utföra jernvägen mellan Öre. bro och Nora. För att ästadkomma denna jernväg, har nemligen, säsom bekant är, ett bolag bildat sig, genom hvars försorg kostnadsförslag öfver företaget, jemte öfriga nödiga kalkyler, blifvit uppgjorda. Sedermera hu detta bolag ingätt till Kongl. Maj:t med begäran om statsanslag, hvarå Kongl. Maj:t framställt proposition till Rikets Ständer. Der har frägan hunnit så längt, att Statsutskottet med 26 röster emot 7 tillstyrkt ett anslag af 75,000 rdr bko utan återbetalningsskyldighet och ett amorteringslän på 150,000 rdr bko. Saken kommer nu att bero på de respektive riksständens beslut. . Vi kunna ej gerna föreställa oss annat än, att detta beslut blifver fattadt i öfverensstämmelse med Statsutskottets tillstyrkande; den enda tvekan, som hos Rikets Ständer här skulle kunna uppstå, vore väl den, att jernvägar behöfvas äfven på andra håll, hvilka fordra statens understöd, och att man sälunda kunde vara oviss om hvilken som borde först uppmuntras. Härvid förekommer dock den omständigheten, att här redan en fullständig plan finnes uppgjord för anläggningen samt att redan ett bolag är bildadt, med ej obetydlig aktieteckning, hvarigenom all sannolikhet är förhanden, att företaget inom ganska kort tid kommer till utförande, hvilket icke är fallet med de på andra ställen föreslagna jernvägslinierna, der man på flera ställen t. o. m. tvistar om den rigtning jernvägen bör taga, säsom fallet är t. ex. med väger ifrån Fahlun. Vi hafva förut yttrat den äsigt, att det i värt land, der nägra större företag hafva sä svärt att komma till ständ, torde blifva den naturliga utvecklingen af jernvägsanläggningar, att de börja med smärre banor, hvilka, liksom en mängd bäckar, slutligen skola bilda en större flod till sitt aflopp. Den ifrågavarande banan är en sädan der bäck, hvilken vi böra hoppas en gäng skall blifva bifloden till ett större jernbansomräde emellan Stockholm och Götheborg. Att denna bana är af vigt för hela orten och särdeles för bergslagerna, inser hvar och en; lätt fattar man äfven, att den derigenom medelbart skall blifva af vigt för hela landet, då det helas väl är nära i förbund med delarnes välbefinnande -och förkofran; men den skall äfven omedelbart blifva af stor nytta för flera andra delar af landet då förhällandet är att Nora bergslag förser flera af vära provinser, säsom Södermanland, Östergöthland, Smäland, Westergöthland, t. o. m. Dalsland och Wermland med tackjern. Till och med på Norrland har tackjern redan härifrån blifvit utskeppadt, och detta skulle utan tvifvel ske till ännu flera orter, om en lättare kommunikation blefve öppnad. En hufvudomständighet, som bör tagas i betraktande vid anläggningen af en jernbana, är huruvida den redan förhandenvarande trafiken på den föreslagna vägen är så stor att anläggningen visar sig af behofvet fullt påkallad och att man derigenom kan äga garanti, att den skall lemna skälig afkastning; samt huruvida sannolikhet förefinnes att den redan varande trafiken skall ej blott bibehållas utan äfven öka sig. För att bedöma Nora-Örebro-banans vigt i detta fall, behöfver man blott känna, att forlönerna mellan nämnda ställen, de sednaste ären, uppgätt till emellan 30 å 40 tusen rdr bko ärligen, hvilket förutsätter en högst betydlig trafik. Att denna ej skall aftaga utan tvertom betydligt tilltaga, äger all sannolikhet för sig, då bergslagernas tillverkningar utan allt tvifvel skola komma att tilltaga i samma män lättare transporter beredas. Man har här en visshet för blifvande trafik, som svärligen kan erhällas för jernvägslinier, beräknade på personaltrafik, hvilken sällan kan på förhand annat än med mer eller mindre sannolikhet beräknas. Utan tvifvel skulle en i alla detaljförhällanden mera sakkunnig kunna anföra ännu mänga talande skäl, hvarför Rikets Ständer borde bevilja det af Statsutskottet tillstyrkta anslaget till den ifrågavarande jernbanan, men vi äro öfvertygade om att representanterna ifrän länet icke skola underläta att inhemta och meddela alla de upplysningar, som i detta fall kunna blifva af ledning för Rikets Ständers omdöme. Endast så micket vilja vi tillägga, att Örebro län sanska litet tagit de allmänna medlen för vägars förbättring i anspråk och att länet derföre väl skulle unna äga rätt att, för förbättrande af vägen mellan Nora och Örebro, göra anspråk på en andel af de 500,000 rdr Rikets Ständer för sädant ändamäl anslagit, som föga skulle komma att understiga det nu tillstyrkta anslaget. Den nu ofta berörda jernvägsanläggningen skulle ifven derföre vara af vigt att få snart utförd, att den otvifvelaktigt skulle komma att lemna resultater, som skola lifligt mana till efterföljd till jernvägars anläggningar på andra orter. I ett land som Sverige, der man gemenligen bedömer en ids sanning efter dess mer eller mindre lyckade utförande och resultater, är det högst angeläget, att de första exemplen blifvit lyckade. Endast härigenom skola vära kapitalister, som äro mycket rädda att riskera nägot, kunna förmäs att nedlägga penningar i företag, som de ännu anse osäkra. Med visshet torde man kunna pästä, att Nora-banan skall komma att förete ett exempel i detta fall, som skall omvända mänga klentrogna, mänga som pästä att jernvägar i Sverige aldrig skola bära sig. Visar det sig att en sädan farhåga varit ogrundad, sä skall det gå med jernvägsanläggningarne, som med ängbätsbyggnaderna, att en mängd