- Hongl. Teatern.
I förrgär hörde man operan Elisir damore (Kär-
leksdrycken, med signora Normani säsom Adina. Sig.
N:s uppfattning af rollen är ädel, hennes aktion ut-
märkt artistisk, hennes musikaliska frasering den
mest rena. En annan fräga blir, huruvida den stor-
artade styl hon äfven här utvecklar, ej bortskymmer
mycket af den nyckfulla skalkaktighet, som utgör
hafvuddragett i Adinas lynne; grazien förnekar sig
ingenstädes; men det är ej det naiva naturbarnets
grazie, det är en Junos, som för denna gång ej skic
kar molnet i sitt ställe. Emellertid mäste erkänna:
att partict, sådant signora N. uppfattar det, af henne
genoriföres med sträng konseqvens och framställer er
totalbild af de renaste proportioner.
Nemorino utgör en komisk blandning af sydlända-
xens lekfulla, sorglösa lynne och hans sentimentala
momenter, med tillsats af ett visst landtligt niiseri —
alltsammans antydt i flyktiga drag, för att af sän-
guren vidare utföras. Om ock hr Ginther, hvars
fack icke är det komiska, här ej lyckas just träffa
SÅ partiet dock med mera hu-
r än förr, och sjunger de sentimentala numren
Il dem adel i uttrycket, som i allmänhet ut-
ker hans föredrag. I detta hänseende nämna vi
het den själfullt sjungna cavatinan i sista
Duleamara representeras af hr Della Santa, som
r erhällit det svärlösta problemet att ersätta Galli,
hvars humor i denna roll säkert ännu lefver i friskt
minne. Hr D. S., hvars uppfattning af partiet ide
närmaste sammanträffar med hans föregängares, lyc-
kas emellertid gifva en i hvarje hänseende sann och
lefnadsfrisk bild af den humoristiske underdoktorn:
havs framställning är full af lif, energi och elegans.
Företrädesvis nämna vi duetten med Adina i sista
akten.
Hr Walin, hvilken såsom Leporello, Almaviva,
Plumkett m. fl. utmärkt sig så fördelaktigt, gifver
Belcore visserligen med en uppmärksamhet, som ej
tillåter att något ögonblick finna honom utom rollen,
men icke med den bonhommi, den finess, som här
bör mildra den martialiska kärfheten och i sin män
bidraga till den lätta, eleganta ton, hvilken bör ge-
nomgå det hela, likasom hvarje enskildt moment af
operan.
Om man ock ej kan säga att operan gifves fullän-
dadt, så innehäller exekutionen i sin helhet dock till-
räckligt intressant för att förtjena höras och äterhöras.
—U—
Namnea på ds den 16 dennes i Upsala promo-
vsrade magistrar äro:
Stockholms Nation: K. Toren; C. A. J. H. Smed-
berg; A. Th. Broman, ult.; C.J. Anstrin; J. H. Lov6n;
Ir. E. Fahreus, primus; CO. H. Bergman; C.N. La-
gerström; C. H. Lundström; J. A. Drysån.
Uplands Nation: J. E. Markström; J. A. Nybleus;
J. Th. Nordling; E. V. E. von Zeipel; W. F. Win-
quist; L. A. A. Aulin; C. J. Backman; A. V. No-
rinder; O. Hj. Humble; A. E. Björkman.
Gestrike och Helsinge Nation: Z. Göransson; C. O.
W. Berg. -
Östgötha iNation: O. W. Alund; Cl. A. Hultkrantz;
P. H. Scherini; J. Fr. Hagström; A. L. Nordvall;
J. G. A. Broman; Fr. Stenmark; C. A. Cornelius;
L. H. Kinander; C. J. Dehlin; K. A. V. Holmgren;
C. W. Linder; C. W. Charleville; C. J. Sandberg.
Westgötha Nation: Chr. Högman; A. Frigell; N. A.
Kullberg; N. C. E. Treffenberg; O. Setröus; A. H.
Bjursten; G. Th. S. Bergman; A. W. Nilsson; E.
M. Lindgren. i
Södermanlands och Nerikes Nation: E. G. Lund-
blad; J. N. R. Kellström; J. W. Moback; S. Sten-
berg; G. W. Zetterstedt; E. Herln; L. G. Helen;
N. A. G. Lindberg; L. H. Lahng; V. Th. Almstedt;
P. A. Y. Kalling; J. Landin; OC. Fr. E. Braun; P.
D. Lagerholm; L. W. Borin; P. J. Hellbom.
TWestmanlands och Dala Nation: A. W. Staaff; J.
1. Svedelius; E. M. Edling; Cl. J. Kjellman; C. W.
E. Flygare.
Smålands Nation: S. B. Ponten; OC. J. Th. von
Schantz; O. J. Hultgren; S. S, Forsgärd; A.E. An-
dersson. -
Skånska Nationen: J. P. Janzon.
Götheborgs Nation: O. F. Myrberg; M. Henriques;
P, C. Westergärd; J.C. Carlberg; G. Chr. Carlberg;
UC. E. Andersson Almön; C. M. Appelberg; C. G.
Cederström.
Wermlands Nation: L. E. Rusen; N. W. Ljung-
berg; C. Y. Sahlin; L. M. Larsson.
Norrlands Nation: C. J. Holm; Th. Fr. Grafström;
J. Qu. Meijer; G. O. Håkansson; Z. Grape; P. A.
Grenholm; A. R. Hasselhubhn; E. O. Edholm; J.
Widen.
Gottlands Nation: O. Rosman.
Bland de af kandidaterna sjelfva författade gra-
dualdissertationer erhöll kand. A. L. Nordvall, Östg.,
det första och kand. N. W. Ljungberg, Werml., det
andra utaf de af H. K. H. Kronprinsen anslagna
pris. Filos. fakultetens pris tillföll kand. C. W. Lin-
der, Östg., sedan dock kand. Yngve Sahlin af fa-
kulteten blfvit förklarad vara derutaf lika förtjent.
De af frani. lektor Bergstedt stiftade pris tilldela-
des kand. 3röman och Rusen, med 150 rdr bko till
hvardera.
-- Med ängfartyget Örnsköld i går hitkom Hel-
singe regenentets musikcorps för att tjenstgöra vid Lif-
beväringen under det blifvande exercismötet. (St. D.)
— Ibland de olägenheter, som vidlåda or-
ganismen af vårt samhälle, kan man med skäl
räkna den ständigt återkommande erfarenhe-
ten om de följder som vid hvarje riksdag visa
sig af dels den reaktionära anda, dels den
stiltje eller obeslutsamhet, som under mellan-
tiderna äro rädande i afseende på tillfredsstäl-
landet af behofven af förbättringar i våra la-
gar och inrättningar. Så snart nemligen stän-
derna åtskiljts, är det som om alla reform-
frågor voro döda eller hade insomnat. Inga
förberedelser ske till dess representationen
ånvo sammanträder, och om kommitteer för-
ordnas och deras öfverläggningar leda till er-
kännandet af nödvändigheten att företaga nå-
gon vidsträcktare förändring, så skjutes allt-
sammans för det mesta undan på obestämd
tids Så står det med den civila och krimi-
nallagstiftningen, med kyrkolagen, med skat-
teförenklingen, med försvarsväsendet, med
finanserna, med tull-lagstiftningen. Rädslan
att konseqvent erkänna principernas nödvän-
dighet eller den möjligen lofvärda afsigten att
mäkla mellan det gamla och det nya för att
undvika alla hastiga öfvergångar, är orsaken
till denna stiltje. Men behofven låta känna
sig i det dagliga lifvet och blifva allt mer
trängande: och det otjenliga i hvad som fin-