Hongl. Teatern. I förrgär hörde man operan Elisir damore (Kärleksdrycken, med signora Normani säsom Adina. Sig. N:s uppfattning af rollen är ädel, hennes aktion utmärkt artistisk, hennes musikaliska frasering den mest rena. En annan fräga blir, huruvida den storartade styl hon äfven här utvecklar, ej bortskymmer mycket af den nyckfulla skalkaktighet, som utgör hafvuddragett i Adinas lynne; grazien förnekar sig ingenstädes; men det är ej det naiva naturbarnets grazie, det är en Junos, som för denna gång ej skic kar molnet i sitt ställe. Emellertid mäste erkänna: att partict, sådant signora N. uppfattar det, af henne genoriföres med sträng konseqvens och framställer er totalbild af de renaste proportioner. Nemorino utgör en komisk blandning af sydländaxens lekfulla, sorglösa lynne och hans sentimentala momenter, med tillsats af ett visst landtligt niiseri — alltsammans antydt i flyktiga drag, för att af sänguren vidare utföras. Om ock hr Ginther, hvars fack icke är det komiska, här ej lyckas just träffa SÅ partiet dock med mera hur än förr, och sjunger de sentimentala numren Il dem adel i uttrycket, som i allmänhet utker hans föredrag. I detta hänseende nämna vi het den själfullt sjungna cavatinan i sista Duleamara representeras af hr Della Santa, som r erhällit det svärlösta problemet att ersätta Galli, hvars humor i denna roll säkert ännu lefver i friskt minne. Hr D. S., hvars uppfattning af partiet ide närmaste sammanträffar med hans föregängares, lyckas emellertid gifva en i hvarje hänseende sann och lefnadsfrisk bild af den humoristiske underdoktorn: havs framställning är full af lif, energi och elegans. Företrädesvis nämna vi duetten med Adina i sista akten. Hr Walin, hvilken såsom Leporello, Almaviva, Plumkett m. fl. utmärkt sig så fördelaktigt, gifver Belcore visserligen med en uppmärksamhet, som ej tillåter att något ögonblick finna honom utom rollen, men icke med den bonhommi, den finess, som här bör mildra den martialiska kärfheten och i sin män bidraga till den lätta, eleganta ton, hvilken bör genomgå det hela, likasom hvarje enskildt moment af operan. Om man ock ej kan säga att operan gifves fulländadt, så innehäller exekutionen i sin helhet dock tillräckligt intressant för att förtjena höras och äterhöras. —U— Namnea på ds den 16 dennes i Upsala promovsrade magistrar äro: Stockholms Nation: K. Toren; C. A. J. H. Smedberg; A. Th. Broman, ult.; C.J. Anstrin; J. H. Lov6n; Ir. E. Fahreus, primus; CO. H. Bergman; C.N. Lagerström; C. H. Lundström; J. A. Drysån. Uplands Nation: J. E. Markström; J. A. Nybleus; J. Th. Nordling; E. V. E. von Zeipel; W. F. Winquist; L. A. A. Aulin; C. J. Backman; A. V. Norinder; O. Hj. Humble; A. E. Björkman. Gestrike och Helsinge Nation: Z. Göransson; C. O. W. Berg. Östgötha iNation: O. W. Alund; Cl. A. Hultkrantz; P. H. Scherini; J. Fr. Hagström; A. L. Nordvall; J. G. A. Broman; Fr. Stenmark; C. A. Cornelius; L. H. Kinander; C. J. Dehlin; K. A. V. Holmgren; C. W. Linder; C. W. Charleville; C. J. Sandberg. Westgötha Nation: Chr. Högman; A. Frigell; N. A. Kullberg; N. C. E. Treffenberg; O. Setröus; A. H. Bjursten; G. Th. S. Bergman; A. W. Nilsson; E. M. Lindgren. i Södermanlands och Nerikes Nation: E. G. Lundblad; J. N. R. Kellström; J. W. Moback; S. Stenberg; G. W. Zetterstedt; E. Herln; L. G. Helen; N. A. G. Lindberg; L. H. Lahng; V. Th. Almstedt; P. A. Y. Kalling; J. Landin; OC. Fr. E. Braun; P. D. Lagerholm; L. W. Borin; P. J. Hellbom. TWestmanlands och Dala Nation: A. W. Staaff; J. 1. Svedelius; E. M. Edling; Cl. J. Kjellman; C. W. E. Flygare. Smålands Nation: S. B. Ponten; OC. J. Th. von Schantz; O. J. Hultgren; S. S, Forsgärd; A.E. Andersson. Skånska Nationen: J. P. Janzon. Götheborgs Nation: O. F. Myrberg; M. Henriques; P, C. Westergärd; J.C. Carlberg; G. Chr. Carlberg; UC. E. Andersson Almön; C. M. Appelberg; C. G. Cederström. Wermlands Nation: L. E. Rusen; N. W. Ljungberg; C. Y. Sahlin; L. M. Larsson. Norrlands Nation: C. J. Holm; Th. Fr. Grafström; J. Qu. Meijer; G. O. Håkansson; Z. Grape; P. A. Grenholm; A. R. Hasselhubhn; E. O. Edholm; J. Widen. Gottlands Nation: O. Rosman. Bland de af kandidaterna sjelfva författade gradualdissertationer erhöll kand. A. L. Nordvall, Östg., det första och kand. N. W. Ljungberg, Werml., det andra utaf de af H. K. H. Kronprinsen anslagna pris. Filos. fakultetens pris tillföll kand. C. W. Linder, Östg., sedan dock kand. Yngve Sahlin af fakulteten blfvit förklarad vara derutaf lika förtjent. De af frani. lektor Bergstedt stiftade pris tilldelades kand. 3röman och Rusen, med 150 rdr bko till hvardera. -Med ängfartyget Örnsköld i går hitkom Helsinge regenentets musikcorps för att tjenstgöra vid Lifbeväringen under det blifvande exercismötet. (St. D.) — Ibland de olägenheter, som vidlåda organismen af vårt samhälle, kan man med skäl räkna den ständigt återkommande erfarenheten om de följder som vid hvarje riksdag visa sig af dels den reaktionära anda, dels den stiltje eller obeslutsamhet, som under mellantiderna äro rädande i afseende på tillfredsställandet af behofven af förbättringar i våra lagar och inrättningar. Så snart nemligen ständerna åtskiljts, är det som om alla reformfrågor voro döda eller hade insomnat. Inga förberedelser ske till dess representationen ånvo sammanträder, och om kommitteer förordnas och deras öfverläggningar leda till erkännandet af nödvändigheten att företaga någon vidsträcktare förändring, så skjutes alltsammans för det mesta undan på obestämd tids Så står det med den civila och kriminallagstiftningen, med kyrkolagen, med skatteförenklingen, med försvarsväsendet, med finanserna, med tull-lagstiftningen. Rädslan att konseqvent erkänna principernas nödvändighet eller den möjligen lofvärda afsigten att mäkla mellan det gamla och det nya för att undvika alla hastiga öfvergångar, är orsaken till denna stiltje. Men behofven låta känna sig i det dagliga lifvet och blifva allt mer trängande: och det otjenliga i hvad som fin