Debatten i Borgareståndet angående Statsrådet: decharge. (Forts fr. Måndagsbl.) Hr Wern: Jag torde nu få öfvergä till och yttra nå gra ord om ministeren i sin helhet. Den har blifvi myeket klandrad för dess ljumhet att bringa landet: s. k. större frågor till en allmänt önskad lösning Detta klander saknar ingalunda befogenhet. Utider nu upplästa delen af det förhandenvarande memoria let hafva vi i detta hänseende ett ganska upplysande exempel, nemligen i 2:dra punkten, rörande regle randet af de unionella förhällanderna emellan Sverig och Norge. Derom skulle kunna vara mycket at säga, men då en föregående talare, hr Ekholm, så fullständigt belyst denna fräga, vill jag icke längri uppehälla mig vid densamma, utan öfvergär till er annan vida vigtigare, nemligen den om representa tionsreformen. En talare har berömt ministeren fö det den haft mod icke allenast att tillstyrka sin ko nung att framlägga ett representationsförslag, uta äfven att, i den män tillfälle dertill gifvits, försvar detsamma. Jag för min del tror dock, att regerin gens åtgöranden uti denna fräga i betydlig mån ka rakterisera felaktigheten af det af dess nuvarande le damöter följda system. Då detta förslag innehöl en mänga ganga stora och väsendtliga fördelar framför det nuv.rande representationssättet, och dess förtjenster, enligt min äsigt, otvifvelaktigt vida öfver vägde dess bristr, har jag med värma omfattat det samma och i mn ringa mån icke sparat arbete, fö att deråt bereda framgäng. Hvar och en, som met närmare uppmärksamhet genomgått och granskat för slaget, bör dock:, lika med mig, lätteligen finna, at detsamma föll, just till följe af dess egen beskaffen het, härledd ifrän det system under hvars inflytels det utgått. Jag menar nemligen det hos konungen: nuvarande rädgifvare rädande förmedlingssystem, at icke ansluta sig till nägot parti, icke rent och frit från blandning af hvarannan motsatta principer upp: taga hvad nägot parti önskar, utan delvis inrymme mer eller mindre mycket ät hvardera af de särskilds och i så hög igrad stridiga intressenas önskningar. Att vid uppgörandet af ett i så mänga olika förhällanden djupt ingripande och i sig sjelft så vidlyftigt förslag, som det ifrägavarande, göra misstag är emellertid icke blott förlätligt, utan äfven oundvikligt. Att bittert klandra rädgifvarne för deras misstag skulle derföre vara i hög grad orätt och kan minst af allt falla mig in; nen hvad jag deremot anser att man mäste på det 1ögsta hos dem tadla, är deras egen ljumhet för det af dem sjelfva afgifna förslagets framgäng. Omilkorligen var det deras skyldighet att, d:? de tillstyrkt Kongl. Maj:t att gå nationens önsknin. gar till mötes cch till Rikets Ständer afläta ett för slag till den sttora frågans lösning, ocksä göra all för detta förslagss framgång oeh dermed införlifva sir egen existens siäsom ministere. Att förslaget hade ätskilliga ieke wobetydliga brister, insågs genast, sö snart man fiek se detsamma. Det oaktadt, och d: man tager i betraktande den värma, hvarmed frågar om en tidsenlig representationsförändring af Hela de egentliga folket vid denna tidpunkt omfattades, böl säsom ganska skert kunna antagas, att om regeringen sjelf intreserat sig för densamma och med ifven arbetat för sitt lerom afgifna förslag, så hade, äfven om detta specilla förslag skulle fallit emot ett envist motständ, lkväl sjelfva den stora frågan nu befunnit sig på en vida bättre punkt. Räådgifvarne borde i främsta rummet icke hafva tillstyrkt Kongl. Maj:t att till Rikets Ständer aflåta ett förslag, för hvilket det icke lyekats dem att vinna Konungens eget varma intresse, och derigenom en tillförlitlig garanti för det moraliska understöd, regeringens bestämda vilja imnebär, och utan hvilket ingen större reform möjligen. kan af konungens rädgifvare genomdrifvas, men hvaraf det f.d. hvilande representationsförslaget vid desss afgörande tydligen var i saknad. Icke dess mindre, och oansedt ett sädant understöd saknades, hafva likväl Kongl. Maj:ts rådgifvare förblifvit på platser, på hvilka det måste vara dem tydligt att de ick:e, ätminstone i väsendtligare frågor, kunna uträtta niägot för landet nyttigt. De äro ieke a a RR AA a