Debatten i Borgareståndet angående Statsrådet:
decharge.
(Forts fr. Måndagsbl.)
Hr Wern: Jag torde nu få öfvergä till och yttra nå
gra ord om ministeren i sin helhet. Den har blifvi
myeket klandrad för dess ljumhet att bringa landet:
s. k. större frågor till en allmänt önskad lösning
Detta klander saknar ingalunda befogenhet. Utider
nu upplästa delen af det förhandenvarande memoria
let hafva vi i detta hänseende ett ganska upplysande
exempel, nemligen i 2:dra punkten, rörande regle
randet af de unionella förhällanderna emellan Sverig
och Norge. Derom skulle kunna vara mycket at
säga, men då en föregående talare, hr Ekholm, så
fullständigt belyst denna fräga, vill jag icke längri
uppehälla mig vid densamma, utan öfvergär till er
annan vida vigtigare, nemligen den om representa
tionsreformen. En talare har berömt ministeren fö
det den haft mod icke allenast att tillstyrka sin ko
nung att framlägga ett representationsförslag, uta
äfven att, i den män tillfälle dertill gifvits, försvar
detsamma. Jag för min del tror dock, att regerin
gens åtgöranden uti denna fräga i betydlig mån ka
rakterisera felaktigheten af det af dess nuvarande le
damöter följda system. Då detta förslag innehöl
en mänga ganga stora och väsendtliga fördelar
framför det nuv.rande representationssättet, och dess
förtjenster, enligt min äsigt, otvifvelaktigt vida öfver
vägde dess bristr, har jag med värma omfattat det
samma och i mn ringa mån icke sparat arbete, fö
att deråt bereda framgäng. Hvar och en, som met
närmare uppmärksamhet genomgått och granskat för
slaget, bör dock:, lika med mig, lätteligen finna, at
detsamma föll, just till följe af dess egen beskaffen
het, härledd ifrän det system under hvars inflytels
det utgått. Jag menar nemligen det hos konungen:
nuvarande rädgifvare rädande förmedlingssystem, at
icke ansluta sig till nägot parti, icke rent och frit
från blandning af hvarannan motsatta principer upp:
taga hvad nägot parti önskar, utan delvis inrymme
mer eller mindre mycket ät hvardera af de särskilds
och i så hög igrad stridiga intressenas önskningar.
Att vid uppgörandet af ett i så mänga olika förhäl-
landen djupt ingripande och i sig sjelft så vidlyftigt
förslag, som det ifrägavarande, göra misstag är emel-
lertid icke blott förlätligt, utan äfven oundvikligt. Att
bittert klandra rädgifvarne för deras misstag skulle
derföre vara i hög grad orätt och kan minst af allt
falla mig in; nen hvad jag deremot anser att man
mäste på det 1ögsta hos dem tadla, är deras egen
ljumhet för det af dem sjelfva afgifna förslagets fram-
gäng. Omilkorligen var det deras skyldighet att, d:?
de tillstyrkt Kongl. Maj:t att gå nationens önsknin.
gar till mötes cch till Rikets Ständer afläta ett för
slag till den sttora frågans lösning, ocksä göra all
för detta förslagss framgång oeh dermed införlifva sir
egen existens siäsom ministere. Att förslaget hade
ätskilliga ieke wobetydliga brister, insågs genast, sö
snart man fiek se detsamma. Det oaktadt, och d:
man tager i betraktande den värma, hvarmed frågar
om en tidsenlig representationsförändring af Hela de
egentliga folket vid denna tidpunkt omfattades, böl
säsom ganska skert kunna antagas, att om regerin-
gen sjelf intreserat sig för densamma och med ifven
arbetat för sitt lerom afgifna förslag, så hade, äfven
om detta specilla förslag skulle fallit emot ett en-
vist motständ, lkväl sjelfva den stora frågan nu be-
funnit sig på en vida bättre punkt. Räådgifvarne
borde i främsta rummet icke hafva tillstyrkt Kongl.
Maj:t att till Rikets Ständer aflåta ett förslag, för
hvilket det icke lyekats dem att vinna Konungens
eget varma intresse, och derigenom en tillförlitlig
garanti för det moraliska understöd, regeringens be-
stämda vilja imnebär, och utan hvilket ingen större
reform möjligen. kan af konungens rädgifvare genom-
drifvas, men hvaraf det f.d. hvilande representations-
förslaget vid desss afgörande tydligen var i saknad.
Icke dess mindre, och oansedt ett sädant understöd
saknades, hafva likväl Kongl. Maj:ts rådgifvare för-
blifvit på platser, på hvilka det måste vara dem tyd-
ligt att de ick:e, ätminstone i väsendtligare frågor,
kunna uträtta niägot för landet nyttigt. De äro ieke
a a RR AA a