sande studenterna, efter att föregående dag
besökt Ringerige, skulle öfvervara storthings-
förhandlinigarne härom.
,
Riksdagen.
Friherre Knut Bondes anförande på Riddarhuset
den 4 Juni f. m. i fråga om de s. k. tull
linåringarnes upphörande.
En värd talare, hr grefve Gyldenstolpe, har redan
till besvarade upptagit hr frih. Palmstjernas afgifna
yttrande enot bevillningsutskottets betänkande om de
8. k. tull-Indringarnes upphörande. Denne talare har
äfven, som nig tyckes, till fyllest ädagalagt att Sverige,
i anseende till våra reprocitetstraktater och öfriga in-
ternationella förhällanden med England och Holland
icke längre kan uppskjuta den vigtiga ätgärden, att
genom dessa tull-lindringars afskaftande, sluta sig till
et numera i verldshandeln antagna friare sjöfarts-
systemet. Jag förbigär fördenskull denna del af frå-
gan och ber att få ingå i några närmare specialiteter,
för att medelst fakta och siffror kunna styrka min
uttalade äsigt om dessa undäntagslagars orättvisa, äf-
vensom deras menliga inflytande på en del af den
svenska skeppsrörelsen.
Under diet att man genom premier ur statskassan,
ty annat äå4ro ju icke dessa tull-lindringar, uppmuntrar
sjöfarten poå de aflägsnare hafven, har man icke skänkt
samma vällvilja ät den mindre sjöfarten, denna i lä-
stetal betydligt större skeppsfarten på Östersjön, Nord-
sjön och Westerhafvet. Detta förhållande bevisas till-
räckligt derutaf, att vi icke med svenska fartyg ex-
portera värra trädvaror, utan är det den norskålandt-
mannasegllationen, eller de norska fartyg, som till-
höra de s.. k. ladestederne, hvilka utföra våra pro-
dukter tilll England, Holland, Frankrike, Belgien m.
fi. Komnmerskollegii berättelse af är 1849 upplyser
oss i dennna punkt, och man ser af den, att samma
är utgingoo ifrån svenska hamnar öfver 86,000 läster
norska famtyg, och 24,000 läster finska, dä enligt
förteckning ä Sveriges handelsflotta för är 1850 at
Paton, samma är i den svenska handelsflottan icke
funnos flera än 216 kopprade fartyg och säledes pas-
sände för den transatlantiska sjöfarten, och hvilka
216 fartyg tillsammans utgjorde 28,000 läster.
Af detta synes, att statens betydliga penningeupp-
offringar genom de minskade tullinkomsterna icke gag-
nat något stort intresse, under det att ett fyra gän-
ger större blifvit nedtryckt. Det är nemligen tyd-
ligt att den svenska seglationen bort kunna upptaga
denna betydliga fraktförtjenst, i fall den mindre segla-
tionen varit lika gynnad som den sä kallade större.
Man har nemligen, utom tull-lagstiftningen, till för-
mån för transatlantiska sjöfarten också genom andra
ekonomisIka föreskrifter förhindrat den mindre han-
delsflottarns utbildning, från att, likasom i Norge och
Finland, blifva en folknäring.
Att dettta bBemödande lyckats, visa äfvenledes siff-
rorna. TTy dä, säsom förut nämnes, de norska lade-
stederna deltagit med 86,000 i den svenska naviga-
tionen, haar den svenska landtmannaseglationen i den-
samma dieltagit, är 1849, med endast 8000 läster,
hvilket krnappast är en tiondedel af Norges dervid an-
vända lässtetal. Genom förtryck af den svenska landt-
manna-seglationen, genom hinder för den s. k. min-
dre handlelsflottans uppkomst, har man äfvenledes bi-
dragit till att qvarhålla vär skärgärds fattiga befolk-
ning neditryekt i elände och umbäranden, då den lik-
väl, undder annat srstem för dess rörelse, kunnat vä-
sendtligeen stiga i välständ och redan under närva-
rande peeriod kunnat utveckla sådana egenskaper och
sådan skkicklighet, som möjligtvis i en annan tid kun-
nat blifva en vigtig tillgäng för värt sjöförsvar.
Dessa , s. k. tull-lindringars verkan på statskassan
har, undder de sistförflutna 25 ären, varit ganska känn-
bar. Occh oaktadt förlusten under är 1850 uppgick
till öfver 600,000 rdr bko, antager jag denna upp-
offring endast till 500,000 rdr bko om äret, då deraf
synes, att för dessa rederier, som ega för närvarande
endast 216 kopprade fartyg och kanske utgöras af 40
eller 50 skeppsegare, staten gjort en uppoffring af öf-
ver 12 millioner rdr bko. Hade dessa penningar helt
och hälllet tillfallit Sveriges egen handelsflotta, så
hade förrhällandet icke varit särande för den delen,
som är underkastad högre tullumgälder vid importen
af kolonnialvaror; men nu, då utländska fartyg, ät-
minstonee af de festa sjöfarande nationer, ätnjuta dessa
förmåneer framför största delen af den svenska navi-
gationenn, som ombesörjer den närmare skeppsrörelsen,
så mäåstde detta undantagssystem äfven vara sårande
för natidonalkänslan. Att de utländska fartygen äf-
ven vettat göra sig dessa minskade tullafgifter till
godo, ffinner man bekräftadt utaf kommersekollegii
förut åtberopade berättelse för är 1849, deraf man
ser att., är 1849 hela importen ifrån Norra Ame-
rikas Förenta Stater, med endast 59 procent bestre-
dos af :svenska fartyg, och säledes det öfrige utaf ut-
ländska;, hvilka ieke underläto att göra sig de s. k.
tull-linddringarne till godo.
Utomn att statskassan ärligen lemnar för detta enda
intresse2, som delas af omkring 40 eller 50 skepps-
egare, öfver 500,000 rår bko i minskade tull-inkom-
ster, så skadar man också genom dessa tull-lindringar
vär vigtigaste modernäring, jordbruket. Ty, derige-
nom att den mindre seglationen icke blifvit en folk-
näring liksom i Norge, så har också jordbruket icke
samma afsättningstillfällen för sina produkter, eme-
dan de stora fartygen, som gå på dess transatlanti-
ska resor, nästan aldrig proviantera i Sverige. Då
de komma ifrån Östersjökusten taga de vanligtvis
provianten i Helsingör, och då de afgå ifrån den ve-
stra kusten tages provianten till största delen ifrän
nederlagen, dit den blifvit importerad, hvarom kom-
mers-kollegii berättelse lemnar tillräckliga bevis; man
behöfver blott anföra importen af skeppsbröd ifrån
Köpenihamn till Götheborg. Denna punkt är särskildt
af myccken vigt för alla possessionater eller boställs-
innehafvare, liksom för allmogen. Och som det är
rättvisa i lagstiftningens väsende man mäste efter-
sträfva, så anser jag det vara ett olyckligt misstag
då lagstiftningen sälunda tillbakasätter jordbruket, för
att skapa fördelar åt dessa rederier med deras jem-
förelsevis ganska ringa kapital och högst obetydliga
personantal.
Men dessa tull-lindringar ha varit gagneliga för
den svenska sjöfarten, de ha bildat den transatlanti-
ska handelsflottan, och med deras försvinnande afty-
nar äfven denna nu så friska näringsgren, säger
man. Åt detta argument vill man visserligen gifva
kraft genom att äberopa Stockholms grosshandelssocie-
tets occh skeppsrederiers den 12 Maj 1851 afgifna ytt-
randen i frågan. Jag tillstär min förväning då jag
genomläste detta dokument, affattadt af Stockholms
mest ansedda börsledamöter. Jag eger för stor akt-
ning för de namn, som finnas under detta dokument,
för tt ens kunna föreställa mig, att det enskilda in-
tresst skulle kunna i dylika frågor något skymma