sande studenterna, efter att föregående dag besökt Ringerige, skulle öfvervara storthingsförhandlinigarne härom. , Riksdagen. Friherre Knut Bondes anförande på Riddarhuset den 4 Juni f. m. i fråga om de s. k. tull linåringarnes upphörande. En värd talare, hr grefve Gyldenstolpe, har redan till besvarade upptagit hr frih. Palmstjernas afgifna yttrande enot bevillningsutskottets betänkande om de 8. k. tull-Indringarnes upphörande. Denne talare har äfven, som nig tyckes, till fyllest ädagalagt att Sverige, i anseende till våra reprocitetstraktater och öfriga internationella förhällanden med England och Holland icke längre kan uppskjuta den vigtiga ätgärden, att genom dessa tull-lindringars afskaftande, sluta sig till et numera i verldshandeln antagna friare sjöfartssystemet. Jag förbigär fördenskull denna del af frågan och ber att få ingå i några närmare specialiteter, för att medelst fakta och siffror kunna styrka min uttalade äsigt om dessa undäntagslagars orättvisa, äfvensom deras menliga inflytande på en del af den svenska skeppsrörelsen. Under diet att man genom premier ur statskassan, ty annat äå4ro ju icke dessa tull-lindringar, uppmuntrar sjöfarten poå de aflägsnare hafven, har man icke skänkt samma vällvilja ät den mindre sjöfarten, denna i lästetal betydligt större skeppsfarten på Östersjön, Nordsjön och Westerhafvet. Detta förhållande bevisas tillräckligt derutaf, att vi icke med svenska fartyg exportera värra trädvaror, utan är det den norskålandtmannasegllationen, eller de norska fartyg, som tillhöra de s.. k. ladestederne, hvilka utföra våra produkter tilll England, Holland, Frankrike, Belgien m. fi. Komnmerskollegii berättelse af är 1849 upplyser oss i dennna punkt, och man ser af den, att samma är utgingoo ifrån svenska hamnar öfver 86,000 läster norska famtyg, och 24,000 läster finska, dä enligt förteckning ä Sveriges handelsflotta för är 1850 at Paton, samma är i den svenska handelsflottan icke funnos flera än 216 kopprade fartyg och säledes passände för den transatlantiska sjöfarten, och hvilka 216 fartyg tillsammans utgjorde 28,000 läster. Af detta synes, att statens betydliga penningeuppoffringar genom de minskade tullinkomsterna icke gagnat något stort intresse, under det att ett fyra gänger större blifvit nedtryckt. Det är nemligen tydligt att den svenska seglationen bort kunna upptaga denna betydliga fraktförtjenst, i fall den mindre seglationen varit lika gynnad som den sä kallade större. Man har nemligen, utom tull-lagstiftningen, till förmån för transatlantiska sjöfarten också genom andra ekonomisIka föreskrifter förhindrat den mindre handelsflottarns utbildning, från att, likasom i Norge och Finland, blifva en folknäring. Att dettta bBemödande lyckats, visa äfvenledes siffrorna. TTy dä, säsom förut nämnes, de norska ladestederna deltagit med 86,000 i den svenska navigationen, haar den svenska landtmannaseglationen i densamma dieltagit, är 1849, med endast 8000 läster, hvilket krnappast är en tiondedel af Norges dervid använda lässtetal. Genom förtryck af den svenska landtmanna-seglationen, genom hinder för den s. k. mindre handlelsflottans uppkomst, har man äfvenledes bidragit till att qvarhålla vär skärgärds fattiga befolkning neditryekt i elände och umbäranden, då den likväl, undder annat srstem för dess rörelse, kunnat väsendtligeen stiga i välständ och redan under närvarande peeriod kunnat utveckla sådana egenskaper och sådan skkicklighet, som möjligtvis i en annan tid kunnat blifva en vigtig tillgäng för värt sjöförsvar. Dessa , s. k. tull-lindringars verkan på statskassan har, undder de sistförflutna 25 ären, varit ganska kännbar. Occh oaktadt förlusten under är 1850 uppgick till öfver 600,000 rdr bko, antager jag denna uppoffring endast till 500,000 rdr bko om äret, då deraf synes, att för dessa rederier, som ega för närvarande endast 216 kopprade fartyg och kanske utgöras af 40 eller 50 skeppsegare, staten gjort en uppoffring af öfver 12 millioner rdr bko. Hade dessa penningar helt och hälllet tillfallit Sveriges egen handelsflotta, så hade förrhällandet icke varit särande för den delen, som är underkastad högre tullumgälder vid importen af kolonnialvaror; men nu, då utländska fartyg, ätminstonee af de festa sjöfarande nationer, ätnjuta dessa förmåneer framför största delen af den svenska navigationenn, som ombesörjer den närmare skeppsrörelsen, så mäåstde detta undantagssystem äfven vara sårande för natidonalkänslan. Att de utländska fartygen äfven vettat göra sig dessa minskade tullafgifter till godo, ffinner man bekräftadt utaf kommersekollegii förut åtberopade berättelse för är 1849, deraf man ser att., är 1849 hela importen ifrån Norra Amerikas Förenta Stater, med endast 59 procent bestredos af :svenska fartyg, och säledes det öfrige utaf utländska;, hvilka ieke underläto att göra sig de s. k. tull-linddringarne till godo. Utomn att statskassan ärligen lemnar för detta enda intresse2, som delas af omkring 40 eller 50 skeppsegare, öfver 500,000 rår bko i minskade tull-inkomster, så skadar man också genom dessa tull-lindringar vär vigtigaste modernäring, jordbruket. Ty, derigenom att den mindre seglationen icke blifvit en folknäring liksom i Norge, så har också jordbruket icke samma afsättningstillfällen för sina produkter, emedan de stora fartygen, som gå på dess transatlantiska resor, nästan aldrig proviantera i Sverige. Då de komma ifrån Östersjökusten taga de vanligtvis provianten i Helsingör, och då de afgå ifrån den vestra kusten tages provianten till största delen ifrän nederlagen, dit den blifvit importerad, hvarom kommers-kollegii berättelse lemnar tillräckliga bevis; man behöfver blott anföra importen af skeppsbröd ifrån Köpenihamn till Götheborg. Denna punkt är särskildt af myccken vigt för alla possessionater eller boställsinnehafvare, liksom för allmogen. Och som det är rättvisa i lagstiftningens väsende man mäste eftersträfva, så anser jag det vara ett olyckligt misstag då lagstiftningen sälunda tillbakasätter jordbruket, för att skapa fördelar åt dessa rederier med deras jemförelsevis ganska ringa kapital och högst obetydliga personantal. Men dessa tull-lindringar ha varit gagneliga för den svenska sjöfarten, de ha bildat den transatlantiska handelsflottan, och med deras försvinnande aftynar äfven denna nu så friska näringsgren, säger man. Åt detta argument vill man visserligen gifva kraft genom att äberopa Stockholms grosshandelssocietets occh skeppsrederiers den 12 Maj 1851 afgifna yttranden i frågan. Jag tillstär min förväning då jag genomläste detta dokument, affattadt af Stockholms mest ansedda börsledamöter. Jag eger för stor aktning för de namn, som finnas under detta dokument, för tt ens kunna föreställa mig, att det enskilda intresst skulle kunna i dylika frågor något skymma