en af Nilsson medhafd pels öfver liket och sedermera aflägsnat sig. MNägra dagar derefter hade han ätervändt till stället och då äfven bemäktigat sig nämnde pels jemte en sticktröja. Carlsson bedyrade, att det tillgätt så, som han berättat och att mordet icke blif. vit uppsätligt begänget för att ätkomma Nilssons penningar, så mycket mindre som han sjelf icke vari utan penningar. Provincialläkaren doktor Brandelius, som obducerat liket, hördes och yttrade, att Nilsson omöjligen kunnat blifra strypt genom halsdukens tillvridande, emedan struphufvudet utgjorde ett tillräckligt skydd härför, och ansäg han riktigheten af detta sitt pästående äfven styrkt deraf, att tvärs öfver främre delen af halsen synts ett blätt streck efter snöret, hvilket märke icke kunnat uppkomma om kroppen varit död, då all blodeirkulation äfven mäst upphöra; dock ansäg hr doktorn det icke vara omöjligt att Nilsson varit skendöd och att Carlsson säledes kunnat tro honom verkligt död. En omständighet, som gör Carlssons berättelse misstänkt, är att, efter hvad flere vittnen intygat, i ett busksnär straxt bredvid liket legat ett par stöflor, som varit uppskurna ända ned till sulan, och att Carlsson var känd för att hafva mycket penningar, dem han plägade gömma i stöflarna. Ett exempel . på den bland allmogen rådande fördomen, att det ligger något vanhedrande uti att nedskära en. person, som finnes hängande, hvarigenom en sädan olycklig någon gäng skulle kunna räddas, mä nämnas, att Nilssons lik, ehuru observeradt af åtskilliga personer, fick hänga qvar i flere dagar, hvarunder de nämnde stöflarne bortstulos. Mälet uppsköts till den 4 instundande Juli. — Smedsgesällen Nordqvist var i går uti poliskammaren tilltalad att Annandag Pingst ä Oxtorgsgatan hafva med en käpp tilldelat bagaren Carl Geiger sex slag i hufvudet, då han med sitt äkdon passerade förbi Nordqvist och dess kamrater, som stodo samlade ä gatan. Hr Geiger berättade, att då han kommit äkande i sin vagn framät Oxtorgsgatan, hade Nordqvist fattat i betslet på en af hästarne, så att de vikit åt sidan och vagnen varit nära att ramla omkull, hvarföre Geiger utdelat ett slag med piskan för att förmå Nordqvist släppa lös hästarne. Kort derefter hade Nordqvist sprungit efter äkdonet och med en käpp tilldelat Geiger sex slag i hufvudet, så att blodet frustade från honom, och har Geiger i följd af misshandlingen uti trenne dagar nödgats hälla sig i sina rum. Säväl genom egen bekännelse som afhörde vittnens berättelser blef Nordqvist förvunnen att hafva utöfvat väldsbragden och dömdes att böta 18 Rdr Bko. — Det omnämndes häromdagen, att en 13-ärig flicka i poliskammaren var tilltalad för stöld af den mest djerfva beskaffenhet. I gär stod äter en 17årig flicka, Anna Boman från Westerås, inför polisens dombord, tilltalad att från sin matmoder, grosshandlareenkan H., och bokhällaren S. hafva tillgripit dels penningar, dels klädespersedlar. Hon erkände sig hafva tillgripit 3 rdr 36 sk. rgs i penningar, äfvensom att under sin tjenstetid ä Asby egendom i Westmanland hafva begätt stöld. En ny schal, som hos henne blifvit anträffad, nekade hon dock hafva stulit. Målet iuppsköts och Boman hälles häktad. — Kommissarien Rönnström hade i förgär lätit till poliskammaren uppkalla nio st. uti Catharina-trakten boende handlande, vid namn Franzon, Nylander, Hambu, Waltingsson, Schwan, Wideqvist, WennerstÅn, Hessler och Davidsson, för det de i sina salubodar begagnade vigter, som icke vid den i förordningen stadgade tid blifvit justerade och krönte. Nästan alla i beslag tagne vigter, uppgående till ett betydligt antal, voro underhaltige, hvaribland en hos Nylander anträffad underhaltig vigt icke varit krönt sedan 1801, säledes för 50 är sedan. Samtlige bötfälldes. — Qvinspersonen Carolisoa Wahlström var i gär uppkallad i poliskammaren för det hon uti Tyskbazarebergen försält bränvin och smörgåsar. W. nekade, men då poliskommissarien Backlund inkallat vittnen som intygade att W. köpt ankartals bränvin för utminutering, blef hon dömd att böta 20 rdr bko för olaga bränvinsminutering.