kasta vi bort pcennan och skrifva hellre öfve nästa kapitel VI. Emilis korgar. Den unge sjimannen slår sig genast ned vid ett af småborden, ej långt från det der brukspatronen och mr Wagg sitta. Som de vämda honom ryggen, kan han omöjligen rätt observera dem, men afhör i stället med spänd uppmärksamhet en konversation, som tyrckes alltmer intressera honom. Nu, dyra IEmili, får jag ju veta mitt öde. Ni har lofvat att i dag här i Hydepark göra slut på min ovisshet om .. om.. goddam! hviskar mr Wagg, i det han rör om ett glas sockervatten åt sig. Mamsell Werners, säger i detsamma John Patrick Steepyrchaise och närmar sig Emilis stol; i dag ärr den 17 Juni och jag har kommit hit från Götheborg, Stockholm och Ystad, hit till Hydepaark den 17 Juni för att få höra ja-ordet af edra helgade läppar, nåh ... Goddam, com ni inte reser fortare, min herre, får ni bbestämdt korgen,, säger mr Wagg med en försmaädlig blick på handelsexpediten. Sa han intte mamsell Werner, Emili Werner? mumlade sjömannen för sig sjelf och reste sig till hälften från stolen. Ack, om Charles vore här,, yttrade i detsamma Emili på svenska till brukspatronen och nog högt för att höras af den unge sjömannen. Min son! — ja, då brydde vi oss inte om hela expositiwonen; men hur kan du tro något sådant? svarade brukspatronen också på svenska. Min far, min far och Emili! ropade nu den unge maannen och rusade fram till bordet, der brukspattronens sutto. Knappt var detta sagdt, förr än vårt resande sällskap förvånadt vände sig om för att se