kasta vi bort pcennan och skrifva hellre öfve
nästa kapitel
VI.
Emilis korgar.
Den unge sjimannen slår sig genast ned
vid ett af småborden, ej långt från det der
brukspatronen och mr Wagg sitta.
Som de vämda honom ryggen, kan han
omöjligen rätt observera dem, men afhör i
stället med spänd uppmärksamhet en konver-
sation, som tyrckes alltmer intressera honom.
Nu, dyra IEmili, får jag ju veta mitt öde.
Ni har lofvat att i dag här i Hydepark göra
slut på min ovisshet om .. om.. goddam!
hviskar mr Wagg, i det han rör om ett glas
sockervatten åt sig.
Mamsell Werners, säger i detsamma John
Patrick Steepyrchaise och närmar sig Emilis
stol; i dag ärr den 17 Juni och jag har kom-
mit hit från Götheborg, Stockholm och Ystad,
hit till Hydepaark den 17 Juni för att få höra
ja-ordet af edra helgade läppar, nåh ...
Goddam, com ni inte reser fortare, min
herre, får ni bbestämdt korgen,, säger mr Wagg
med en försmaädlig blick på handelsexpediten.
Sa han intte mamsell Werner, Emili Wer-
ner? mumlade sjömannen för sig sjelf och
reste sig till hälften från stolen.
Ack, om Charles vore här,, yttrade i det-
samma Emili på svenska till brukspatronen
och nog högt för att höras af den unge sjö-
mannen.
Min son! — ja, då brydde vi oss inte om
hela expositiwonen; men hur kan du tro nå-
got sådant? svarade brukspatronen också på
svenska.
Min far, min far och Emili! ropade nu
den unge maannen och rusade fram till bordet,
der brukspattronens sutto.
Knappt var detta sagdt, förr än vårt resande
sällskap förvånadt vände sig om för att se